MFF-Riga FC: 1-0
Stort övertag, knapp seger. Antonio Colak matchhjälte när Malmö FF besegrade FC Riga i kvalet till Champions League.
Hela dagen hade känts som en omstart. Äntligen en match med någorlunda normala förutsättningar. Kval till Europa med dubbelmöten och publik på läktarna. Ett försvar med både Dahlin och Anel på plan. En offensiv med hete Colak, rutinerade Rieks och Berget tillsammans med den spännande Nanasi från start. Men framförallt, däremellan… Oscar Lewicki.
Malmö ställde alltså upp med:
Dahlin
Larsson-Nielsen-Ahmedhodzic-Knudsen
Rakip-Lewicki
Berget-Nanasi-Rieks
Colak
Men, utlämnad till Malmö FFs premiumtjänst så tvingades jag redan i uppsnacket intala mig att en frustrerad fotbollsupplevelse också är en fotbollsupplevelse. Sändningen gav tydliga indikationer på att den här produkten var långt ifrån färdig, testad eller utvärderad. Bild och ljud var fem sekunder ifrån varandra när de forna hjältarna Bengtsson, Persson och Safari samsades om att förmedla kunskap och underhållning.
Men, trots svajig teknik gick hymnen igång på Stadion och ut genom skärmen. Och visst, det är inte alla förunnat att känna en sådan behaglig värme av att se ett tusental utsträckta halsdukar i början av juli.
Matchinledningen gav klara besked om att det lettiska motståndet skulle lita på sin fysik och ett lågt, kompakt försvarsspel. Malmö hade mer boll, mer kontroll och såg helt enkelt bättre ut. Men, de riktigt heta lägena uppstod inte. Ofta brast det på den sista passningen, att den sista passningen var överflödig eller att en Riga-spelare lyckades bryta på rätt sida av domarens nivå (som länge såg ut att vara väldigt tolerant).
Efter 20 minuter började åtminstone mina rörliga bilder bli alltmer oregelbundna och i minut 25 blev skärmen svart. När sändningen till slut återkom pratade kommentatorn om en hackig matchbild. Nähä?
Tydligen fick Anel en smäll och blev länge liggande under bildbortfallet. Uppenbarligen repade han sig och kunde fortsätta spela.
För första gången i år blev Jonnie Fedel överröstad av publiken. En hursomhelst härlig känsla. Malmö fortsatte att ligga på och letterna fortsatte att svara med hårt spel. I minut 40 satte Rigas Murtala in en tackling som förärade honom sitt andra gula kort.
Väldigt tydligt att det skulle krävas en hjälteinsats från letterna om de skulle orka hålla emot en halvlek till med en man mindre. Redan innan paus hade Colak och Berget bra lägen inne i straffområdet för att spräcka nollan.
Andra halvlek inleddes med att Birmancevic sattes in istället för Sören Rieks. I minut 50 var det äntligen dags, Berget drev fram bollen på högerkanten och slog ett av sina patenterade, tidiga Kiev-inlägg på Colak som stötte in 1-0. Vackert, men kanhända att den lettiske målvakten inte var helt nöjd med sitt ingripande.
Det var Malmös match. Nanasi gjorde en repris från matchen mot Hammarby och tunnlade sig in i straffområdet. Pigge Birmancevic slog en låg frispark precis utanför stolproten. Hemmalaget parkerade på motståndarnas planhalva och gästerna hade inte mycket att kontra med.
Men, inget mål. Man unnade sig att ge Nanasi, Lewicki och Berget en tidig kväll och förära Nalic, Bonke och Sarr med värdefull speltid kring minut 70. Efter detta sjönk tempot och letterna tilläts att komma till åtminstone två nästan-lägen, i bägge fallen var snabbe och stilrent blonderade Soisalo inblandad.
Malmö skärpte till sig så pass att man att tryggt kunde spela av de sista tio minuterna och fortsätta lägga in bollar i gästernas straffområde. Men alltför ofta saknades den skärpa, finess, fasrt eller ren envishet för att vara riktigt nära.
En stabil insats, en säker seger men det känns ändå onödigt att åka till Riga med ”bara” en 1-0-ledning i bagaget.
Plus för Oscar Lewicki, den hållna nollan och en inramning som får en att längta ännu mer efter en mer normal framtid.
Framåt Malmö!