Mjällby – MFF 2-2: Listerlandets förbannelse består
Malmö fick nöja sig med ett kryss på Strandvallen, arenan där vi aldrig vinner. En stirrig match bjöd på ett par bisarra mål och innebar vår fjärde raka utan vinst. Men en sen kvittering i rätt bur och en rejäl arbetsinsats - allting var trots allt inte nattsvart.
Strandvallen bjöd på en vacker vårkväll med klarblå himmel och en gräsmatta som såg frodigt inbjudande ut. Ett bortafölje som av CMore uppskattades till runt 1000 personer överröstade hemmapubliken i princip hela matchen. Trevliga förutsättningar, alltså.
Och apropå förutsättningar kunde man också spekulera en del i de psykologiska premisserna för den här matchen. I Djurgården mötte vi ett lag som var uppträngda mot väggen, ett lag som haft i princip allt mot sig den här säsongen. Sånt brukar passa oss illa, lex Örebro borta förra året. Idag mötte vi ett lag i en diametralt annorlunda situation. Mjällby har överpresterat och överraskat allt och alla positivt så här långt. Så … skulle en avslappnad och icke-desperat motståndare möjligen innebära ett bättre utgångsläge för oss?
Malmö kom till spel med vad man skulle kunna betrakta som en helt ordinarie startelva:
Dahlin – Miiko, Pontus Jansson, Helander, Ricardinho – Hamad, Friberg, Halsti, Thern – Rantie, Magnus Eriksson.
Mjällby tvingades, efter den genialiska klausulen i låneavtalet, ställa upp utan Jasmin Sudic.
Första halvlek
Här på hemmaplan var det under dagen en smula blåsigt, så givetvis var det inte vindstilla uppe i Blekinge heller. I första halvlek hade MFF vinden i ryggen, vilket märktes när bollen gick på djupet. Då blåste den allt som oftast bort och ut över linjen.
Redan i matchinledningen ställde ett långt inkast från Mjällbys högerback Ivanovski, för dagen iförd Paul Gascoigne-i-Lazio-ansiktsmask, till lite oreda i MFF-försvaret. Dock tog vi, utan att på något sätt dominera, hand om taktpinnen och tilläts rulla runt bollen på egen planhalva. Mjällby föll med laget, täppte till bakåt och följde inte Norrköpings exempel med hög och intensiv press.
I sjunde minuten tråcklade sig Tokelo Rantie förbi den något tröge Cederberg ute på högerkanten, kom in i straffområdet och blev dragen i axeln. Det såg ut som en solklar straff, men Lerjeus lät pipan förbli tyst. Bara två minuter senare var Rantie på gång igen, halkade, men petade fram bollen så att den tog på en sittande Mjällby-spelares arm. På reprisen såg det ut som att MAIF:aren, som kan ha varit Agardius, faktiskt rör armen i riktning mot bollen … så minst sagt ytterligare en situation med kraftig doft av straffspark. Någon signal från Lerjeus blev det dock icke heller denna gång.
Matchinitiativet förblev vårt, men spelet var relativt oprecist. Mycket missade mottagningar, passningar lite för långt fram eller för mycket mitt på, bollar som studsade upp …
Mjällbys anfall var inte särskilt många, men de som var kändes ganska farliga. Framförallt hotade man från högerkanten. Högermittfältaren Radetinac, han som spelade fram Pär Ericsson till kvitteringen på Stadion i fjol, ni minns, var på intet vis hundraprocentig, men Ricardinho var inte riktigt vän med bollen och hade en del problem där ute. Första skottet på mål överhuvudtaget dröjde till minut 20. Då prickade Jiloan Hamad från dålig vinkel Mattias Aspers famn. Ett par minuter senare kom halvlekens dittills största chans. En MFF-hörna nickades bort, Jiloan lade in bollen mot mål igen, Rantie klackskarvade ett par meter från mållinjen – på Filip Helander. Det fanns dock Mjällby-spelare bakom Helander, så möjligt att bollen rensats undan ändå. Men nära.
Under en kort period växlade Malmö upp. Eriksson sköt över i hyfsat läge. Arokoyo tvingades ta ett gult kort. Efter hörna tog vi tag i bollen och ett bra inspel från Thern studsade dessvärre upp på Filip Helanders arm – och eftersom det nu var i offensivt straffområde blåste Lerjeus.
Något riktigt tryck blev det aldrig, och mot slutet av halvleken mattades vi. Och värre skulle det bli. En långpaj stannade i blåsten, Haynes nickskarvade ner och löpte ut på högerkanten, fick tillbaks bollen av Radetinac och lade in den lågt. Den studsade över en framkanande Miiko och nådde nya zeeländaren Craig Henderson vid bortre stolpen. Han såg ut att möta den med en halv snubbling, men lyckades ändå placera in den vid närmsta stolpen. Minut 43, och 1-0 till Mjällby.
Snöpligt såklart. Det var Mjällbys enda skott på mål under halvleken, och att vi gick till paus i underläge speglade inte matchbilden särskilt väl. Samtidigt ska det konstateras att vi hade förtvivlat svårt att skapa rejäla målchanser under den första halvleken, och nånstans fanns känslan av att det var så här Mjällby ville att matchen skulle se ut: bollinnehavet och initativet överläts till oss, Mjällby satsade på raka anfall.
Andra halvlek
Efter några positiva första minuter förstärktes känslan från paus. Malmö slet och jobbade, men Mjällby såg på nåt vis lite lugnare och säkrare ut med bollen. I 56:e minuten visade vi lite klass. Halsti bröt kortpassningsspelet med att byta kant ut till Thern. Simon bröt in och knallade bollen just utanför Aspers vänstra stolpe.
Kort därefter kunde det gått riktigt illa. Johan Dahlin halkade då han skulle skjuta ut bollen och slog den rakt i gapet på Marcus Ekenberg. Ett halvt friläge, men dessbättre hann Filip ikapp och glidtacklade klockrent ut bollen till hörna. På TV såg det ut som om Ekenberg gapade efter straff, vilket efter Lerjeus uteblivna blåsningar i början av första halvlek kändes närmast osmakligt.
I 58:e minuten bytte Simonarna Thern och Kroon av varandra. Och apropå detta att Norling här och där i media och på forum fått en del kritik för sin matchcoachning visade sig detta omedelbart bli ett succébyte. Kroon trollade runt på vänsterkanten och slog in bollen snett bakåt. Friberg försökte väggspela med Friberg, men skarven blev något för lång. Den hamnade istället nere hos Kroon, som dröjt sig kvar vid kortlinjen, och han vände upp och lyckades få in en långsamt rullande boll under Asper. Ett riktigt skräpmål. Ett sånt som vi aldrig får. Man gapade i en kombination av misstro - kan detta verkligen vara verkligheten? - och oförställd glädje. Till saken hör också att Kroon såg ut att vara i alldeles kristallklar och uppenbar offsideposition då bollen nådde honom. Men linjemannen lät bli att vinka. 1-1.
Så, alltså, skulle det vända nu? Var flytet åter på vår sida? Nej. Mjällby tycktes få förnyad energi av baklängesmålet. Fredagsmysstämningen försvann nästan omedelbart, det glada skrattet försvann tillbaks ner i halsen. Radetinac vann en närkamp mot Kroon, Ricardinho sålde sig enkelt och Radetinac slog in bollen lågt i straffområdet. Haynes mötte, fick felträff, och Dahlin gick ner för att fånga upp bollen. Johan fick emellertid en framrusande Ekenberg i skallen, bollen låg fri, tre MFF:are såg ut att vara först på den, men efter nån sorts märkligt hopslag rullade bollen mot mål, studsade på Johan och in i mål. Ekenberg står just nu noterad som målskytt, och det är möjligt att han var på den där nånstans i röran.
Malmöspelarna protesterade, och domaren kunde definitivt blåst för ruff på Dahlin. Samtidigt får man i ärlighetens namn erkänna att det mål vi själva fått var om möjligt ännu tveksammare.
Efter dessa båda mycket märkliga mål blev matchen irriterad och hafsig. Jiloan blev varnad efter att ha protesterat då Haynes fick frispark efter att ha blivit tacklad av Ricardinho. Agardius fick kort därefter syna gult då han sågade Rantie.
Trots en del halvfarliga Mjällbykontringar och Hawaii-stämning: slutkvarten blev det jag tar med mig från den här matchen. Vi vek inte ner oss utan knöt nävarna och arbetade vidare. Emil Forsberg bytte av Friberg i 75:e. Jiloan flyttade in i mitten, Kroon gick över till högerkanten. Magnus Eriksson fick ett jätteläge i 77:e, perfekt framspelad av Kroon. Avslutet var en felträff och fångades lätt av Asper.
Och så, i 82:a minuten: Rantie till Eriksson, som skarvade tillbaks till Rantie. Han fick Ivanovski i hasorna och föll – och nu blåste Lerjeus. Lite kontakt var det nog, men särskilt tydligt var det inte. Så, det får erkännas – en relativt billig avblåsning, och definitivt mindre straff än de två situationerna i första halvlek där domaren INTE blåste.
Både Ivanovski och Daniel Nicklasson blev varnade efteråt, och dessutom lyckades Friberg få gult från sin plats på bänken (förmodligen för att ha ropat nåt mindre lämpligt).
Magnus Eriksson var säker. Asper åt ena hörnet, bollen i det andra. 2-2, och Eriksson rusade in i mål och hämtade bollen; sugen på mer.
Rantie gjorde sig uppenbarligen illa i samband med straffen och byttes av mot Dardan.
Sista minuterna var våra. Miiko frestade med ett jätteskott mitt på Asper. Nicklasson fick ytterligare ett kort för en eftersläng och åkte ut.
I 92:a kom den stora chansen. Dardan jobbade fram bollen till Jiloan, mitt framför mål, just utanför straffområdet. Bra tryck i skottet, men en bit utanför Aspers vänstra kryss.
Halvlekens slutkläm var signifikativ för matchens då stirriga stämning. Den inbytte Hannes Sigurdsson föll i kamp med Pontus nere vid kortlinjen, spelarna liksom ramlade över varann, och för ett ögonblick höll vi andan i fruktan över en straffsignal. Men straff blev det inte, och straff skulle det inte vara heller.
-----------
2-2, och ytterligare ett kryss lades till icke-vinsterna på Strandvallen. Tre gånger på åttiotalet, fyra gånger sen Mjällby gick upp inför 2010, en match i Superettan och ett par cupmatcher – och aldrig har vi vunnit på Lister.
Spelet hackar, men vi sliter idag. Om inte annat måste i alla fall arbetsinsatsen få godkänt.
Sammantaget kanske ingen jättematch av Jiloan, men när han flyttas in i mitten är det han som driver på och agerar motor i slutet.
4-4-1 efter nio matcher. Dags att vinka adjö till toppstrid?
Ja, kanske är laget för ofärdigt. Jag vet inte. Jag kan i alla fall bara sakligt konstatera att det är samma tabellrad som vi hade vid samma tidpunkt 2004.