Molins förvandlade sand till guld
När MFF valde att sälja Tokelo Rantie i pågående guldstrid sålde man också guldet enligt mig, men man köpte samtidigt tillbaka det med Guillermo Molins.
Det var ett tufft beslut att sälja Tokelo Rantie av MFF för han var extremt viktig i MFF:s offensiva spel. Tokelo var jobbig för motståndarna att möta, minst två man fick hålla ögonen på honom vilket frigjorde ytor, åt bland annat Magnus Eriksson, att operera lite mer ostört på. Tokelos irrationella spelstil och enorma explosivitet gjorde att hela laget kunde blomma ut i svallvågorna bakom Rantie.
I samma transferfönster som Tokelo Rantie såldes plockade Per Ågren hem den slumrande guldhjälten Guillermo Molins som hade kämpat för att komma tillbaka efter den otäcka skadan som skedde innan hans äventyr i belgiska Anderlecht ens hann börja. Jag tror inte att någon hade förväntat sig att Guillermo skulle bli en nyckelspelare i form av en sylvass avslutare när MFF tillslut bärgade guldet.
Matchen mot Elfsborg blev inget undantag det heller. MFF vann genom två oerhört vackra mål av Molins som under hösten har visat att han är en distinkt och klinisk avslutare vilket är precis vad MFF har suktat efter under en längre tid. Man kan säga mycket om Tokelo Rantie men någon stor avslutare var han i alla fall inte.
Guillermo kom tillbaka skadeskjuten och svulten på speltid och vem hade kunnat tro att Molins skulle vara fullt flygfärdig redan från start och skänka oss sju vackra mål på åtta startade matcher. Detta är, mina bröder och systrar, ett fantastiskt facit och hans mål är inte vilka mål som helst, det är matchavgörande delikatesser av finaste snitt som är skillnaden mellan att sluta högst upp eller några placeringar längre ner i tabellen.
Att Molins dessutom har fått spela på en ovan position gör saken än mer anmärkningsvärd för det är egentligen först under matcherna mot BP samt Elfsborg som han har sett bekväm ut i rollen som anfallare och hittat rätt i hur han ska löpa och röra sig. Under dessa två matcher har Molins glödande fötter bjudit på ett målfyrverkeri som resulterat i fyra vackra mål, fullkomligt briljant.
Till nästa säsong måste Rikard Norling överväga att använda Guillermo Molins som anfallare för en avslutare av den här kalibern är mycket svåra att finna. Per Ågren sålde guldet med Rantie men värvade samtidigt tillbaka det genom Guillermo Molins som förvandlade sand till guld.
