Möt tifokonstnären som vill göra om Stadion till en kyrka
I en lång intervju berättar MT96-legendaren Fredrik Magnusson om det pågående arbetet med att måla om väggarna som leder upp till Supportertorget. - "Det ska kännas som att man kommit in i MFF:s hem", säger han.
Sedan några veckor tillbaka pryds den ena ingången upp till Supportertorget utav en stor väggmålning bestående av sex stycken MFF-legendarer. Man märker att den väcker känslor hos de förbipasserande. Många stannar upp för att beundra och ta bilder på målningen.
- Det är roligt att höra att folk uppskattar det. Jag sitter ju själv uppe på sektion 29 numera så jag har inte varit där nere så mycket och sett folks reaktioner, men min förhoppning har ju varit att det skulle väcka känslor och komma att betyda något, säger Fredrik Magnusson som är mannen bakom verket.
Arbetet med trappmålningen tog sin start i höstas då Malmö FF i samarbete med inredningsföretaget RumRum drog igång ett projekt med att se över Stadions ytor, allt ifrån kontorsytor till de publika ytorna. I samband med detta beslutade man om att genomföra en större upprustning av Supportertorget för att skapa en mer inbjudande miljö. För Fredrik, som tog sin examen som landskapsarkitekt i höstas, var det något som låg perfekt i tiden.
- Det här är egentligen en diskussion som har pågått ända sedan Stadion byggdes, berättar han. När den stod färdig så blev den rätt så rå och grå, men man såg hur mycket potential som fanns. Jag kan tycka att det saknades en tydlig MFF-känsla och MFF-karaktär. Jag har i grunden ingen emot att saker ser lite ruffiga ut, men när saker inte upplevs som omhändertagna eller när det saknas kärlek så är det tråkigt tycker jag. Inte så att MFF inte bryr sig - tvärtom så är upprustningen som påbörjats ett bevis på att föreningen själva är medvetna om det. Men det är ju en sjukt stor byggnad och det har varit ett enormt åtagande för föreningen, så det är ju inte så konstigt om en del saker kanske har släpat efter nu de första åren. MT96 började i varje fall med att måla fondväggen på Supportertorget för två somrar sedan. Den svarta väggen var så oerhört dominerande så genom att göra något med den så kunde vi förändra hela karaktären på platsen.
Vi träffas på Stadion där han för närvarande tillbringar många av dygnets vakna timmar. När jag kommer är han i full gång med att måla den andra trappan, den så kallade cuptrappan. I mästartrappan, som är den som redan är färdigställd, har avbildats utvalda legendarer som tagit SM-guld med Malmö FF. I cuptrappan hittar vi följaktligen spelare som vunnit cupen. Detta är också förklaringen till varför Zlatan inte finns med på någon av målningarna – han har aldrig tagit guld i MFF.
- Från min sida har inte tanken varit att lyfta fram de här specifika spelarna, utan mer se dem som symboler från respektive tid. Tanken är att de ska symbolisera olika epoker i MFF:s historia då vi har vunnit många SM-guld eller cup-guld.
- Som ny supporter som går på sina första matcher ska man sugas in i MFF-kulturen. Oavsett hur gammal man är så ska man inse att det här är något större än bara matchen, att det finns en hel kultur kring föreningen. Stadion skulle kunna bli som en symbol för allt det där, nästan som en kyrka. Jag är inte det minsta religiös själv och det är kanske därför som jag ersätter religionen med fotbollen, skrattar han. Men om man kikar på de här målningarna så är det ju som någon form av ikon – eller helgonmålningar.
Jag noterar att en av spelarna som håller på växa fram i cuptrappan är nyligen bortgångne Lasse Larsson.
- Det var lite märkligt, för precis när jag satt och skissade på honom fick jag veta att han hade gått bort. Det var alltså redan bestämt att han skulle vara en av spelarna på väggen och inget som påverkades av att han gick bort, berättar Fredrik.
Målning av cuptrappan. Foto: Showan Shattak
Han såg sin första match som elvaåring 1996 då hans far tog med honom till Stadion för första gången. Han minns inget från själva matchen, men kommer ihåg att det arrangerades ett tifo med pappersark som skulle hållas upp vid inmarschen. Men hans pappa tyckte inte det var något att hålla upp, så arken förblev liggande på deras stolar. Det var ju lite så attityden var på den tiden.
Då hade hans far antagligen inte kunnat föreställa sig att hans son skulle komma att bli en av förgrundsfigurerna i MT96 under de kommande åren. Det hela började dock som en slump när man behövde hjälp att fotografera ett tifo. Eftersom Fredrik hade en digitalkamera så ställde han självklart upp. Det ena ledde till det andra och så småningom började han engagera sig i tifoverksamheten där han nu varit involverad i över tio års tid. 2010 var han med och skapade historia då MT96 arrangerade storslagna tifon vid varenda hemmamatch. Man firade att klubben fyllde 100 år genom att ta oss med på en historisk kavalkad i föreningens historia, från bildandet 1910 i hemmapremiären till sista matchens framtidstifo.
- Det året kommer man bära med sig och känna sig stolt över när man är gammal och blickar tillbaka. Det kändes lite grann som en Hollywoodfilm med ett lyckligt slut när vi vann guldet och allt.
I MFF-kretsar har Fredrik Magnusson gjort sig känd som den store kreatören och det händer ofta att han får frågan hur han bär sig åt. Är det medfödd talang, eller hur han blivit så skicklig?
- Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Jag har alltid tyckt om att rita. Jag har inte varit speciellt duktig på det, men har haft en stor passion för det. Där har vi kanske grunden till det hela. Sen det här med att rita stort och hur jag överför ett motiv från ett litet papper till något som blir så stort, är det väldigt många som frågar om. Det började väl med att vi i MT96 ville ta nästa steg och börja med motivmålningar och sånt där. Innan dess hade det ju mest varit serpentinregn och pappersark som kastades ut på läktaren. Inför matchen mot Helsingborg 2004 bestämde vi oss därför för att göra en motivmålning, jag vet inte om du minns det, men det var fyra legendarer, Eric Persson, Kjell Rosen, "Todde" och Fritz Landgren. Och sen någon match senare på året, mot Landskrona, hade vi den där stora målningen av Malmöhus. Vi var ju tvungna att göra det på något sätt och det var väl jag och en annan som fick ge oss på det. Därifrån har det sedan blivit någon form av process och man har tränat upp sig efterhand.
- Om det sedan krävs någon talang för det kan jag inte svara på, jag bara gör det. Folk vill gärna ha ett magiskt svar på hur man gör, men det tråkiga är att jag bara tittar på pappret och sen ritar jag. Sen finns det såklart tricks. Man får ju mäta sig fram för att få någon form av proportioner, så att händerna hamnar något så när rätt. Det kan vara lite klurigt när man börjar skissa på ett nytt motiv för det är alltid olika skalor och storlekar. Då är det bra att kunna mäta sig fram så att handen faktiskt blir så stor som den ska vara. Sen ju längre man håller på med ett motiv desto lättare blir det för då kan man gå mer på känsla.
Första motivmålningen 2004. Foto från MFF-familjen
Under de senaste åren har han dragit ner på sitt engagemang i MT96, numera verkar han mest i bakgrunden genom att ge feedback och tips till de som är engagerade nu. Jag undrar ändå varifrån han hämtade inspiration och idéer när han själv var aktiv.
- Det finns många som sitter och tittar på läktarklipp och så från andra lag, och det hände väl att jag också gjorde det. Men det var ganska sällan som jag fann inspiration från andra klubbar. Det är möjligtvis rent tekniska grejer man har snappat upp och kopierat sättet de löst det på. Annars är det MFF själva, historien och kulturen som finns kring föreningen som varit min största inspirationskälla. Att försöka tolka vad MFF är för någonting.
Han berättar att arbetet med väggarna är snarlik arbetet med att tillverka ett tifo. Han har lånat mycket vad gäller estetik och symboler från MT96. Det som skiljer sig är snarare rent praktiskt, att måla på en vägg som är vertikal är en helt annan grej än att måla på någonting som ligger ner som han är van vid.
- Sen kommer detta ju finnas kvar längre än ett tifo som är uppe i en tre – fyra minuter, och folk kan gå nära och detaljstudera. De kommer kunna se om jag missat någon liten detalj. Så det som skiljer från ett tifo är ju att jag måste vara mer noggrann. Inte för att vi slarvar när vi gör tifon, vi försöker alltid vara så noggranna som vi bara kan, men skulle man göra en miss så märks det inte på samma sätt. Det är inte utan att man har lite prestationsångest.
En annan sak som skiljer sig från tifo är att han haft publik när han har arbetat. Det har stannat en hel del folk utanför grindarna och tittat på när målningarna växt fram.
- Det har varit lite speciellt, det är ju första gången jag gör något som är så offentligt och där folk kan titta på när jag arbetar. Det är något som har slagit mig, att det brukar vara svårt att hitta något som alla kan enas om och uppskattar, men här har det varit ett stort spann med människor, allt från gäng med tonårskillar till pensionärspar som stannat till och gett tummen upp. Det har varit peppande och positivt.
Hur lång tid tar det att göra en sådan här väggmålning?
- Det beror på hur man räknar. Det ligger ju mycket arbete i att ta fram de här skisserna med spelarmotiven. Dels ska man ju hitta foton som underlag, sen ska man göra illustrationerna av dem. Uppskattningsvis kanske en trappa tar kring 200 timmar, plus lite till, med allt arbete. I och med att det är två trappor med lite samma koncept så kan jag låna lite och spara tid på den andra trappan, men säg att det totalt för båda trapporna blir runt 400 timmar. Personligen tycker jag inte att det är så lång tid eftersom jag är van att göra tifo som ju också brukar ta lång tid. 200 timmars arbetstid, eller mer för den delen, är ju i princip vad ett tifo kan ta. Sen vet jag inte om den breda allmänheten kan förstå hur lång tid det tar att göra sådana saker. Men så är det väl med allting, jag kan ju inte förstå hur lång tid det tar att göra andra arbetsuppgifter, det är exempelvis svårt för mig att föreställa mig hur lång tid det skulle ta att sätta ihop en bokföring.
Finns det tankar på flera målningar framöver?
- Tankar finns det alltid, men det är också en fråga om tid. Jag ska ju börja jobba som planarkitekt i Trelleborg när jag är klar med detta. Sen vet jag inte om jag skulle vilja att jag gör allt heller, MFF-kulturen är ju väldigt bred och det finns många människor som är engagerade kring MFF. Jag tycker att det hade varit roligt om det fanns utrymme för fler konstnärliga uttryck. Går man runt Stadion och tittar så finns det ju oerhört många sådana här ytor, som är gråa och trista som man skulle kunna göra något mycket bättre av. Men det är det jag tycker är så roligt med Stadion om man jämför med till exempel de nya arenorna som finns i Stockholm. De har ju byggts färdiga och där finns ju ett helt inredningskoncept som är färdigt från första dagen. Man kan ju tycka vad man vill, men fördelen med att Stadion var så ofärdig när den stod färdig är ju att man kan anpassa den successivt efterhand. Dessutom äger MFF Stadion själva så möjligheterna är oändliga. Man kan ju hålla på med sådana här saker i 50 år. Lägga till en massa små grejer så Stadion hela tiden förändras och utvecklas. Till slut blir det en helhetskänsla av det.
Vårt samtal börjar närma sig sitt slut, men innan vi rundar av frågar jag honom hur han föreställer sig att det skulle se ut här om tio år. Han funderar en liten stund, blickar ut över Stadion med något drömmande i blicken och säger sen:
- Oj, det är en svindlande tanke alltså. Det finns himla mycket man skulle vilja göra. Jag tänker bara här inne på Stadion så hade det varit fräckt om man – kopplat till det här med Stadion som kyrka – hade gjort takmålningar. Lite som i Sixtinska kapellet, eller nåt, säger han skrattande. Sen hade jag önskat att oavsett vart man går in på Stadion så ska det finnas någonting som gör att det verkligen känns som att man kommit in i MFF:s hem. Sen vad det är, det vet jag inte, det kan ju skilja sig från ingång till ingång. Jag vill att Stadion ska kännas mäktig, inbjudande och omfamnande. Det man har gjort på supportertorget är ett steg i den riktningen. Att man ser över de här offentliga ytorna och verkligen gör det till mötesplatser där man kan träffas och umgås. Jag skulle vilja att det spred sig runt hela Stadion så att alla ytor maximeras och används fullt ut.