När MFF spelade oavgjort mot Roma
Möt Angelo Tajani, reportern på Italienska Corriere dello Sport som mötte kärleken på Capri och flyttade till Sverige, blev träningslägerarrangör för MFF under Tord Grip, rådgivare till boxningspromotorn Edwin Ahlqvist och utsedd till italiensk konsul i Malmö.
Sedermera blev Angelo även hotelldirektör (bland annat Hotel Baltzar i Malmö), förläggare och författare till flera historiska böcker om alltifrån Luciafirande till papperstillverkning på Ven. Mer om detta och mycket, mycket annat kan den intresserade läsa i hans memoarer, för här ska det bara handla om fotboll. Nästan bara fotboll i alla fall, några små utvikningar är ofrånkomliga när man möter en man som Angelo Tajani.
MFF i Pisa
Eftersom Angelo vid ett tillfälle råkade nämna för mig att han på åttiotalet kommit i kontakt med MFF bad jag om en träff. Min förhoppning var förstås att han hade mer att berätta om det. Förhoppningarna infriades och mer därtill.
Angelo Tajani tar emot mig i sitt hem i Landskrona, slipsklädd och i bländvit skjorta – som det anstår en man av italiensk börd.
– Jo du förstår jag träffade en gång Malmötränaren Tord Grip, säger Angelo medan vi är på väg mot den röda soffgruppen i hans vardagsrum, det var på en italiensk tillställning i Malmö.
Tord Grip ville gärna till Italien, berättar Angelo. Han hörde av sig och bad om hjälp för att ordna ett träningsläger.
– Jag kände Romeo Anconetani, klubbpresidenten i Pisa Sporting Club, så det behövdes bara ett telefonsamtal så var saken ordnad. Eftersom det var sommar och speluppehåll i Italien var det inga problem för Pisaklubben att planera in ett par träningsmatcher.
Det skulle bli betydligt mer än träningsmatcher som ordnades via Angelo, bland annat specialpris på resan med Alitalia som på den tiden flög från Kastrup.
Svenska fotbollsspelare är – allt sedan Nisse Liedholms dagar – uppskattade i Italien och MFF-arna fick ett varmt mottagande. Med tillstånd av Italienska Olympiska kommittén, CONI, fick de exempelvis tillgång till hela Tirrenia Centro Sportivo med alla tänkbara faciliteter. Att kläderna gör mannen vet man dessutom i Italien och alla spelarna utrustades följaktligen med träningskläder av den italienska klubben. Två träningsmatcher var inbokade, den första spelades mot Pisa och slutade oavgjort.
– Av ren artighet mot det gästande laget, ler Angelo.
Den andra matchen spelades mot Cecina Sport Club och slutade med seger för malmöpågarna. Huruvida det var ett artighetsresultat eller inte är kanske bäst att låta vara osagt.
Med på resan till Pisa var, förutom Tord Grip själv och assisterande tränaren Harry Jönsson och flertalet spelare på denna lagbild:
Tord Grip var i sann Eric Perssonanda angelägen om att skapa god sammanhållning i laget. Vistelsen i Italien inbegrep därför inte bara fotboll, spelarna skulle även förkovras och lära sig något när de var ute i världen. Det räckte med andra ord inte att ha sett det lutande tornet. Guidade rundturer ingick i programmet för att ge spelarna kunskap om Italien och den italienska kulturen.
Ett par år efter Pisa-resan blev Tord Grip verkligen tränare i Italien, dock inte för Pisa utan för Campobasso Calcio dit han kom 1986.
EM-kval
Det italienska landslaget fick ordentlig respekt för Sverige i samband med kvalet inför EM 1984.
– Italien var ju regerande världsmästare när de spelade kvalmatch mot Sverige och hade inte räknat med att få stryk när de kom hit i maj, ler Angelo. Men det fick de! Matchen slutade med 2-0 till Sverige.
Returmötet spelades i oktober i Neapel och Sverige vann även den matchen, med för italienarna närmast katastrofala 0-3 dessutom. En av målgörarna i Neapel var Thomas Sunesson som då spelade för MFF (de två övriga stod Glenn Strömberg för). Italien var därmed utslaget från EM, ett nederlag fullt i klass med det Napoleon led i Waterloo.
– Det blev ett trauma, säger Angelo allvarligt. Något italienarna aldrig riktigt har kommit över.
Vem vet, kanske traumat fortfarande sitter i hos dagens Juventusspelare?
Roma i Fogdarp
Angelo bläddrar vidare i sitt stora arkiv av minnen och landar på Svennis, Sven Göran Eriksson.
– Svennis ja, han var ju tränare för Roma och ville gärna ha ett par träningsmatcher i Sverige.
Svennis kontaktade Tord Grip som i sin tur informerade Angelo och så kom Svennis och alla Romaspelarna till Malmö. Den första matchen spelades mot MFF och slutade oavgjort, men Italienarna var inte nöjda. Svennis och hans lag åkte vidare till Kalmar, Thomas Sunessons moderklubb, för ytterligare en match. I höjd med Ringsjöarna gjorde man dock en avstickare från E22:an och ett stopp utanför Höör, i byn Fogdarp närmare bestämt.
– Tänk dig, skrattar Angelo. Där kom det en stor buss med alla de italienska storstjärnorna från Roma. Tancredi, Maldera, Nela, Ancelotti, Bonetti, Righetti, Conti (C), Cerezo, Pruzzo, Falcao, Graziani, Malgioglio, Oddi, Lucci, Di Carlo, Buriani, Giannini, Iorio, Antonelli och Chierico och parkerade framför vårt hus i lilla Fogdarp!
Angelo och hans son följde med i bussen när de fortsatte mot Kalmar. Efter matchen, som Kalmariterna förlorade (om det var av artighet mot gästerna förmäler inte historien) tog Romas målvakt Franco Tancredi av sig tröjan och gav den till Angelos son.
– Det var en fin gest och betydde mycket för min son, han var så stolt och lycklig över att få den där tröjan. Han har den kvar än i dag.
Corriere dello Sport i Vicenza
Ett samtal med Angelo följer ingen kronologisk ordning. Plötsligt hoppar han tillbaka några år och berättar om sin tid som sportjournalist i Italien då förmågan att improvisera och hitta kreativa lösningar ofta sattes på prov.
– En gång blev jag blixtinkallad för att bevaka matchen mellan Verona och Vicenza. Jag var i full färd med att arrangera en festival i en bergsby när jag fick samtal från redaktionen, jag fick släppa allt och i stället kasta mig i bilen för att försöka hinna till Vicenza i tid.
Tusentals festivalbesökare var dock på väg uppåt längs de smala serpentinvägarna och de satte effektivt stopp för Angelos framfart. Han anlände till arenan först tre timmar senare, lagom för att höra slutsignalen. Angelo lät dock inte denna missräkning bli ett hinder för att leverera innan pressläggningen. Matchen, som för övrigt slutade 2-1, var visserligen slut men ett antal reportrar från mindre tidningar fanns kvar.
– Jag gick runt och kikade över deras axlar och snappade upp kommentarerna och på så sätt samlade jag ihop alla väsentliga matchfakta. Sedan var det bara att skriva ihop det, säger Angelo och skrattar gott.
Dagen därpå kunde man på första sidan i Corriere dello Sport läsa ett fylligt matchreferat, skrivet av journalisten som inte sett en sekund av matchen.
VM i Italien och Gunnar Nordahl
Plötsligt dyker minnet av Gunnar Nordahl upp.
– Jag lyckades faktiskt samla hela legendariska trion Gre-No-Li i Milano! berättar Angelo, inte utan stolthet.
Det var inför fotbolls-VM i Italien 1990, i samband med att de deltagande länderna skulle presenteras i italienska RaiTV. Angelo hade åkt till Syrakusa på Sicilien tillsammans med Sveriges Lucia, som det året hette Anna Kohlström. De skulle delta i det traditionella firandet av den Heliga Lucia och i TV-programmet som sändes därifrån. I festligheterna deltog även Gunnar Gren och Gunnar Nordahl.
– Efteråt tog jag med mig både Gren och Nordahl och Lucian till Milano. Där sammanstrålade vi med Nisse Liedholm och hans son Carlo. Det var mycket minnesvärt, säger Angelo med ett stort leende.
Angelos kontakt med Gunnar Nordahl fortsatte.
– När Gunnar fyllde 70 år hösten 1991 överraskade vi honom med en storslagen italiensk fest i min hemby Amalfi, berättar Angelo med värme i rösten. Ett stort antal gäster, inklusive stadens borgmästare och många andra ”honoratiores” var med och hyllade Nordahl vars kärlek till Italien var i högsta grad besvarad.
Amalfi är den spektakulärt belägna lilla by i södra Italien som Angelo själv härstammar ifrån. Idag är det en turistort, som även finns på UNESCOs världsarvslista och är väl värd ett besök.
Angelo och hustrun Doris gästade vid ett tillfälle även Gunnar Nordahl i Sverige.
– Vi var hembjudna och satt i hans gillestuga där han hade alla vimplar, medaljer och andra troféer och han berättade om sin karriär i Italien.
En dokumentär med minnen från Nordahl och många andra gjordes av SvFF 2007. Den gavs ut på CD och innehöll bilder, filmsekvenser och intervjuer från ett halvt sekel av svenska fotbollsspelare i Italien. Gunnar Nordahls son Thomas var engagerad i detta arbete och Angelo dubbade ett stort antal av de italienska intervjuerna.
Vänskapen med Nordahl bestod och när Angelo och hans hustru Doris 1992 inbjöd till sin årliga sommarfest i Fogdarp var Nordahl bland gästerna, men även några MFF:are. Angelo letar i fotoalbumet
– Här! säger han och pekar. Här är Nordahl och MFF:arna!
Tre MFF-profiler med Italienanknytning syns på fotot; Calle Palmér, som avslutade sin Italienkarriär i Juventus 1959 samt ynglingarna Lasse Larsson, som spelade för italienska Atalanta 1984-85 (och som är en viss Kindgrens och många andras favoritspelare genom alla tider) samt den ännu yngre – och i högsta grad ännu aktive – Jonnie Fedel.
Palmér, Nordahl, Fedel och Larsson i Fogdarp 1992
Samtida med Palmér i Italien var förresten Kungabackasonen Hasse ”Guldfot” Jeppsson som köptes av Napoli. Han köptes för den på den tiden enorma summan av 106 miljoner lire, berättar Angelo, något som även gav eko bland supportrarna.
– Varje gång han blev fälld skrek supportarana ”È caduto il Banco Napoli!”; Neapelbanken har rasat!
MFF i CL
En lång djupdykning i Angelo Tajanis minnesarkiv närmar sig sitt slut och jag frågar hur han ser på dagens MFF. Svaret blir en klockren sammanfattning.
– Jag är imponerad, mycket imponerad av dagens malmöpojkar! De är värda stor heder och ära för vad de har lyckats med.
Som avslutningsbonus får jag även en summering av matchen MFF-Atlético Madrid och liksom alla förnuftiga människor är Angelo kritisk till domarinsatsen.
– Man skulle kunna tro han var italienare! säger han indignerat.
Angelo ger inte heller mycket för Madrid som han tycker spelade samma typ av spel som Inter gjorde under 80-talet. Det som i Italien kallas ”catenaccio” (hänglås), det vill säga med 6-7 spelare framför målet så snart motståndarna anfaller.
– Malmö var till stora delar det bättre laget och borde fått minst en poäng för sin insats, men tre hade inte heller varit orättvist, menar Angelo. Och det var väldigt roligt att återse Roy Hodgson och hur han hyllades och applåderades av publiken. Det var han verkligen värd!
Jag förstår att Angelo med stor sannolikhet har minnen kopplade även till denne legendar, men innan det blir några utvikningar om Roy sätter jag punkt för intervjun. En sista fråga måste jag dock ställa; hur går det mot Juventus? Angelo drar på svaret, jag ser att han tvekar, men så ler han lite plirigt.
– Det blir oavgjort, det blir säkert oavgjort!
Därmed säger jag tack till Angelo Tajani för alla hans minnen, som jag för övrigt fick serverade ihop med Doris utsökta espresso. Stort tack!
Angelo kan kontaktas via Facebook eller italconsult@tajani.se
Framåt Malmö (è caduto Juve!)
