Norlings egenskaper är guld värda
Rikard Norling hade inför årets säsong stora förväntningar på sig från både supportrar och klubben med allsvenskans yngsta trupp. Trots detta lyckades han ro hem guldet till Malmö.
Förra säsongen tappade MFF tunga poängspelare i Jimmy Durmaz och Mathias Ranégie som kunde vinna matcher på egen hand. Daniel Larsson flyttade till Valladolid och generalen i backlinjen, Daniel Andersson, valde dessutom att hänga upp skorna inför 2013. I början av årets säsong flyttade MFF upp fem lärlingar i den redan unga A-truppen. Per Ågren plockade sedan hem en stukad Magnus Eriksson från belgiska Gent samt värvade unge Emil Forsberg från nedflyttade GIF Sundsvall och Erik Johansson från GAIS.
Med Allsvenskans yngsta trupp till sitt förfogande skulle nu Rikard Norling styra detta oerfarna lag till en topplacering i Allsvenskan samt till framgångar i Europa. Mot sig hade Rikard storsatsande lag som IFK Göteborg och Elfsborg som köpt på sig till största del färdiga spelare men även AIK hade plockat hem spelare som Daniel Majstorovic och Henok Goitom. Det var flera lag som såg tyngre ut på pappret men man vinner inga matcher på pappret, det gör man på planen.
Mina förväntningar inför säsongen på laget var egentligen att hamna topp tre och därmed säkra europaspel. Att kräva guld av detta unga lag var att sätta ribban för lite för högt tyckte jag även om man alltid ska sträva efter att vinna alla matcher. Att dessutom förlora Tokelo Rantie och ersätta honom med en ytter med stukat självförtroende som Rikard dessutom skolar om till anfallare mitt i en brinnande guldstrid kräver stort tålamod, en hel del fingertoppkänsla och bra fotbollskunskaper.
Jag tyckte själv att Dardan Rexhepi var lämpligare och ett bättre alternativ då han var inspelad men jag lyfter på hatten för Norlings tålamod med Molins som såg vilsen ut i anfallet till en början även om han gjorde mål. Rikards tålamod med Molins som anfallare visade sig vara den gyllene vägen som bar hela vägen fram till guld. Norling har dessutom bara haft tillgång till två centrala tvåvägsmittfältare i Halsti och Friberg i truppen under året men Norling lyckades trots detta vinna guldet och dessutom med godkänt resultat i europaspelet. Jag tackar högre makter för att ingen utav dessa två har åkt på några allvarligare skador under året.
Under säsongen har Erdal Rakip fått ett litet genombrott och flyttats upp i A-truppen men att kräva att han skulle ersätta Halsti eller Friberg rakt av redan nu vore nog för mycket, men till nästa säsong tror jag personligen stenhårt på Erdal. Jag tycker däremot att vi kan lägga det här med ålder och erfarenhet åt sidan nu. MFF har visat, både 2010 och nu 2013, att erfarenhet inte är den viktigaste grundbulten utan det är att man har bra spelare, oavsett hur unga de är. Unga spelare som Jiloan Hamad och Pontus Jansson har visat att även de bär på erfarenhet som är värdefull.
Det som framförallt behövs är en tränare som ingjuter självförtroende i de yngre spelarna, ger dom chansen, ser till att de växer både på och utanför planen samt leder in dom på rätt väg fotbollsmässigt. Det är väldigt få tränare som har förmågan att balansera en ungdomlig satsning med sportslig framgång men Rikard Norling har dessa unika egenskaper.
Jag har inte under några av Rikards år i klubben hört en enda spelare som har gnällt över utebliven speltid eller om orättvis behandling. Dessa egenskaper som Norling har är ovärderliga och extra viktiga när man jobbar med yngre spelare. Det här guldet är till stor del Rikard Norlings verk och på det sättet han har genomfört det är smått genialt. Tack för det här bonusguldet Rikard, detta är till stor del din förtjänst!