Om Arnor, Haris och Astrit - och att MFF anmäler
Malmö FF anmäler Haris Radetinac för överfallet på Arnor Traustason. Självklart för de flesta men där finns förstås de som tycker annorlunda.
Ingen har väl missat att Djurgårdens Haris Radetinac i gårdagens match svårt skadade Malmö FF:s Arnor Traustason. Det såg allt annat än vackert ut, och Arnor bars ut på bår under svåra plågor. Domarna? De dömde hörna till Djurgården. De såg antingen inte överfallet eller så… Nej, några alternativ finns knappast. De kan inte ha sett det, ingen av de fyra domarna kan ha sett det hur konstigt det än låter, vi nöjer oss med det. Eller om inte annat, vi får anta det.
Därför anmäler inom kort Malmö FF Djurgårdenspelaren till Disciplinnämnden meddelar man idag genom Peter Åhlander, kommunikationschef, eftersom ”den (våldsamma tacklingen) lämnades utan åtgärd från domaren”.
Naturligtvis helt riktigt. Du har ansvar för vad du gör på fotbollsplanen även om det inte är meningen att skada någon. Du kan inte hoppa in i en situation med rakt ben och efteråt säga att du förstås inte menade att skada någon, så därför vill du undvika ett straff. Det är exakt samma sak, om än mycket lindrigare, som att du som målvakt försöker nå bollen men i stället fäller en motståndare i ditt straffområde. Det blir straff, du kan tycka hur synd om dig själv som helst, det blir straff.
Samma här. Du kan inte hoppa på någons underben och kanske förstöra en karriär och tro att det räcker att be om ursäkt efteråt.
Får man förresten ta upp tweeten djurgårdaren Astrit Ajdarevic skrev? Den där han börjar fint genom att hoppas på bra nyheter ”angående min vän Arnor” samt ett bifogat rött hjärta, för att sen visa sitt rätta jag med den här fortsättningen:
”sen att Malmö vill ta vidare detta är helt sjukt. Aldrig meningen från Haris att skada någon.”
Det är snyggt att vara lojal mot sina lagkompisar, men i det här fallet; alltså, jag vill ju inte peka ut folk som mindre tänkande eller hur jag nu ska uttrycka det, men det går ju inte att undvika att tänka att det nog inte är MFF som är sjukt i det här fallet, Astrit.
Man vill ju så gärna göra jämförelser med livet utanför fotbollsplanen, där det heller inte var meningen att skada någon genom ett korkat beteende, men jag låter bli; man vill ju inte såra dem (hallå där, Bosse Andersson, Djurgårdens sportchef) som anser att fotboll och det andra livet är två vitt skilda världar.
Ja, MFF-spelare har också gjort fula saker genom åren och jag försvarar dem inte. Det finns inget roligt eller försvarbart när man sabbar eller riskerar att sabba en annan spelares karriär. Du har ansvar för dina handlingar på planen. Punkt slut. Det handlar inte om vilket lag man håller på eller om en spelare är sympatisk eller kanske råkat ut för ett antal korsbandsskador och kommit tillbaka. Du kan inte säga att det inte var meningen, eller, visst kan du, men du kan inte tro att du ska klara dig undan ett straff.
Lyckligtvis var det inget benbrott, utan ”bara” allvarliga ledbandsskador i fotleden. Många av oss drar en lättnadens suck, inte framför allt för att han förhållandevis snart kan vara tillbaka, utan för att vi gläds med människan och spelaren Arnor Traustason. Det som kunde ha varit, citat Uwe Rösler, ”karriärshotande” är förhoppningsvis en svår men rehabiliteringsbar skada.
Jag talar för alla himmelsblå nu, vi längtar till dagen är här då du är tillbaka, Arnor.
Även med en avstängning efter sitt överfall, så lär Haris Radetinac vara på en fotbollsplan långt innan dess. Och det är helt okey, för även om handlingar och inte uppsåt ska bestraffas, så är ett rakt igenom öga-för-öga-samhälle inget önskvärt.
