Örebro - Malmö FF1 - 2
Örebro SK - Malmö FF 1-2
Onödigt spännande som vanligt när MFF återtog serieledningen borta mot Örebro.
Det är ju själva tusan vad vi skall göra det svårt för oss i år. Trots en totaldominans och minst fem-sex hundraprocentiga chanser vann MFF endast med 1-2 på Behrn Arena i kväll.
Men tre viktiga poäng blev det och efter seriens (knappt) första tredjedel leder MFF tabellen och det är ju oerhört mycket bättre än i fjol då vi låg en bra bit efter Norrköping vid samma tid.
Malmö FF fick en drömöppning på matchen då en revanschsugen Adi Nalic, som hade några rejäla missar i öppna lägen mot Elfsborg, starkt vann bollen utanför ÖSK:s straffområde och avancerade i sidled åt höger, dribblade av en back, höll inne, tittade upp och avlossade till slut ett mäktigt kanonskott i ÖSK-målvaktens högra gavel.
0-1 till Di Blåe efter blott tre minuter!
MFF fortsatte att vara farliga och om ÖSK möjligen hade "intentioner" så skapade gästerna riktiga chanser. Erdal Rakip hade en nick tätt över på ett Birmancevic-inlägg och Adi Nalic som var inblandad i det mesta hade ett par riktigt bra lägen till mitt i straffområdet, men utan att lyckas utöka ledningen.
Defensivt såg det rätt gediget ut och förutom ett skott rakt på Marko Johansson ur dålig vinkel och en frispark som Marko fick sträcka ut lite mer på kändes som om MFF hade full kontroll på ÖSK. En känsla som vi vet har bedragit oss många gånger i år, men 0-1 stod sig åtminstone till paus och var mer än rättvist. En självkritisk Nalic sade i pausintervjun att han borde gjort två mål till.
Andra halvlek började spelmässigt ännu bättre. Redan efter några minuter spelade Birmancevic fram Antonio Colak som helt sopren framför mål lurade ner målvakten på marken och slog en behärskad bredsida... i stolpen!
Kort därefter var det dags igen för Colak att får ett jätteläge framför mål, men denna gången gick bollen en decimeter utanför samma förbaskade stolpe.
Sett till chanserna i första halvlek kunde MFF utan att överdriva kunnat leda med 4-0 så här långt in i matchen, men just som det kändes som att vi började få ett riktigt starkt grepp om matchen och det började bli ganska grinigt i det hårt tillbakapressade hemmalaget kom det numera obligatoriska baklängesmålet.
ÖSK utnyttjade i sextiofjärde minuten ett lite oorganiserat MFF och spelade ut bollen till höger och på det påföljande låga hårda inlägget rusade Kevin Walker på första stolpen med Ahmedhodzic i ryggen, men Walker släppte bollen rävlistigt mellan benen och lurade MFF:s försvarsstjärna så att bollen slank förbi till Denis Hümmet som kunde slå in bollen i öppet mål. Örebros första riktiga målchans resulterade och 1-1 var ett faktum.
Man kan ju gräva ner sig för mindre. MFF släpper alltså in mål i nio allsvenska matcher i rad, något som inte hänt sedan 2013. Men nu tycks vi inte ha ett lag som väljer att gräva ner sig och kanske med vetskapen att "class of 2013" till slut vann SM-guld fortsatte de för dagen midnattsblå Malmöpågarna att gnugga på och skapa chanser.
Jag var lite orolig för hur det unga centrala mittfältet skulle hantera motgången efter kvitteringen. Faktum är väl att den trion om inte skador fanns hade fått stå åt sidan för Lewicki-Toivonen-Christiansen och man är väl inte mer än ärlig om man erkänner att Vagic-Rakip-Nalic inte känns lika trygga att hålla i när åskan går. Desto roligare då att pågarna verkligen visade att de kan hålla ihop och avgöra en match som är på väg att svänga åt fel håll.
Med Pavle Vagic som defensivt ankare, Rakip som outtröttlig tvåvägsdynamo och Nalic som ständigt offensivt hot fortsatte MFF att pressa ÖSK. Dessutom byttes Sebastian Nanasi in och bidrog till pigga offensiva ben och kreativitet.
Efter ett par bra chanser för MFF fick till slut Erdal Rakip fatt i bollen utanför straffområdet och lät den studsa upp en aning innan han med skoningslös precision med sträckt vrist smällde in 1-2 nere vid ÖSK-keeperns högra stolpe.
MFF borde verkligen lett med mer och chanserna att göra 1-3 saknades inte heller, men i stället blev det en lite nervös avslutning där ÖSK slängde upp långa bollar och krigade i MFF:s straffområde. Inget som resulterade dessbättre, men så här kan vi inte ha det hela säsongen. Vi måste bli mer effektiva framåt och tätare bakåt. Att vi leder serien trots bristerna som varit så tydliga under våren säger en hel del om hur bra det kan bli när vi får ordning på skavankerna.
Uppehållet kommer således rätt lägligt. Vi har på något sätt gjort jobbet bättre än förra våren, men det finns nog inte en enda MFF:are som inte förväntar sig en rejäl uppryckning både defensivt och offensivt när serien startar igen.
Oavsett detta kan vi i alla fall känna att vi kan gå till vila i den position som anstår Mästarna från Malmö.
I allsvensk serieledning.
