Östers IF - Malmö FF 1-2: En dålig kväll i Växjö
?För andra veckan i rad lyckades Malmö FF med det extremt oönskade konststycket att underprestera mot ett superettanlag. Istället för att som förra veckan ha marginalerna med oss hade vi dem idag mot oss och matchen i Växjö ikväll slutade 1-2 till Öster efter ett sent ledningsmål. Malmö FF:s möjligheter att vinna Svenska Cupen är nu små.
Idag reste Malmö FF mot Växjö för att möta våra gamla antagonister Öster. Vi kom något stukade efter en dålig match mot Degerfors förra veckan och en utpumpande insats mot Chelsea i torsdags. Vi mönstrade följande lag.:
Melicharek – Larsson, Ahmedhodzic, Bengtsson, Safari, Traustasson – Lewicki, Christiansen, Gall – Strandberg, Antonsson.
Redan från början stod det klart att det här var något annat än Stamford Bridges golfgreenlika, stora läktare och öppna himmel. Tipshallen bjöd istället på konstgräsmatta med sådana där härliga svart plastbitar som skapar ett litet moln varje gång bollen landar, 1500 besökare och ett tak. Ett tak som gav den lite dråpliga effekten att för höga sparkar resulterade i takträff och nedsläpp.
Matchens första chans var småländsk; en misslyckad bortnick från en av mittbackarna landade hos en österspelare som serverade en kollega till ett veritabelt friläge. I anfallet efter replikerade Malmö och efter lite tråcklade fick Antonsson fram den till Carlos Strandbergs, vars hårda närskott dock räddades.
Den första halvleken gav ytterligare ett par chanser (bland annat ett Traustassonskott från nära håll där målvakten bjöd på en skicklig sidledsförflyttning) och en straffsituation men inga mål och spelet var verkligen sådär. Underlaget gäckade oss sannolikt till vis del, men detta till trots borde vi ha haft enklare att etablera spel på motståndarnas planhalva. Få gånger lyckades vi faktiskt spela oss fram till motståndarnas straffområde. Chanserna vi skapade kom sig istället efter längre bollar, alternativt individuella prestationer genom motståndarnas mittfält.
Andra halvlek liknande den första med en distinkt skillnad: Öster gjorde mål. Ett inlägg efter en hörna där vår backlinje var på väg framåt hamnade hos Östers Kapcevic som hade en ocean av plats mellan Ahmedhodzic och Larsson. Melicharek kunde inte avvärja och det stod 1-0 på tavlan.
Knappt hann man dock säga ”feldömd straff till ett storlag som domaren inte vågade fria fler straffsituationer för” förrän vi fick en feldömd straff. Ett Gallinlägg (tror jag) touchade av allt att döma en Österspelares höft. Glädjande nog för oss (eller ja, med facit i hand spelar det mindre roll) dömde domaren straff och Antonsson rakade in den till 1-1.
Efter detta skapade vi en hel del chanser även om vi både saknade skärpa och – om sanningen skall fram – egentligen inte lyckades trycka tillbaka Öster i den utsträckning man hade önskat. Gall sköt något bra skott, Antonsson hade en halvfritt läge i boxen, men bollen ville inte in. Öster var heller inte helt slutkörda utan hade energi nog att skapa både någon hel- och någon halvchans. Det här är ett av de största bevisen på att vi gör en dålig match: Normalt skall skillnaden i bolltempo, och skicklighet vara så stor att ett inte helt ordinarie Öster skall vara lika trötta som vi var på Stamford Bridge. Att de fortfarande har så pass god kraft i minut 70 och framåt skall inte hända. Plast eller inte plast.
Och som ett brev på posten hände också det som inte fick hända. En boll från Östers backlinje skickades framemot deras högerytter. Detta tolkades av Arnor Ingvi Traustasson och Behrang Safari som startskottet på en tävling om vem som kunde göra det allra mest oengagerade och indistinkta försvarsingripandet. Jag skulle nog säga att Traustasson vann på poäng, men det var inte på något vis för att Safari inte gjorde sitt allra yttersta. Bollen skickades in framför vårt mål där Gustav Ahrn rakade in 2-1. Och vi skall tydligen inte vinna Cupajävelsmögamöget i år heller.
En ytterligt blek insats av Malmö FF som visade att formen är långt ifrån på plats. Samtidigt får man gratulera smålänningarna som gör en stark match och framför allt orkar i 90 minuter. Egentligen tycker jag att förra veckans match faktiskt var ännu sämre men här har vi fler ordinarie spelare från start. Att vi skall lyckas krångla oss vidare nu är osannolikt och vi får med all sannolikhet istället slicka såren och ladda om. Måhända var detta dock just vad doktorn ordinerade: En skopa ödmjukhet inför Allsvenskan efter vår starka höst kanske är rätt medicin för att undvika liknande tendenser som i fjor.
Framåt Malmö!