Östersund - MFF 0-3: Ingen match efter enkel straff

För bara ett par år sedan hörde mötena mellan Östersund och Malmö till de mest laddade under en säsong. Det började nog med när de som nykomlingar körde över oss på stadion hösten 2016. Därefter blev det en rad heta möten med utvisningar, sena mål och mycket prestige. Så inte längre. Den här eftermiddagen såg vi ett topplag göra jobbet mot elva spelare som behöver söka nya klubbar för att få spela allsvenskt nästa säsong.

Hemmalaget Östersund ställde upp med ett försiktigt 451, medan Malmö formerades i 352:

                    Birmancevic – Colak
Rieks – Innocent – Christiansen – Rakip – Berget
             Brorsson – Nielsen – Larsson
                                Dahlin

Finn felet?

Visst, Anel saknades efter att ha klivit av på uppvärmningen. In kom i stället en favorit i repris som mittback från Röslers dagar – Eric Larsson. Denne gjorde en stabil insats defensivt och klev ibland också riktigt högt upp i offensiven. På presskonferensen förklarade JDT att Anel hade känt sig litet stram, trött och öm i baksida lår. Han kopplade det till alla långa resor Anel gjort i samband med sina landslagsuppdrag. Det verkar dock inte finnas någon oro för att han inte ska kunna spela i nästa allsvenska match mot Varberg – för i Chelseamatchen får han ändå inte delta efter sitt röda kort mot Zenit.

Själva matchen då? Tänkte börja säga något positivt om första halvlek. Hm… Jo, Malmö såg mindre tröga ut och slog bort färre passningar ju mer tiden gick.

Tar vi det från början var säkert Per Joar Hansen med kollegor på hemmabänken riktigt nöjda med matchbilden de första tjugo minuterna. Malmö hade boll utan att skapa något alls. Östersund låg lågt med sitt 451 och fick en hel del fina lägen att kontra med ultrasnabbe Blair Turgott längst fram. Lyckligtvis för Malmös del saknades helt kvalitet i passningsspelet när lägena kom. Och bortalagets trebackslinje höll god reda på Turgott.

Framåt halva halvleken fick Malmö litet bättre ordning på det offensiva spelet. I minut 28 kom matchens första egentliga målchans när forne Malmömålvakten Sixten Mohlin räddade ett skott från Rieks efter en hörna. Några minuter senare använde samme dansk sin skalle för att ge Birmancevic ett bra läge i boxen. Fortfarande var säkert Östersund nöjda med att Malmö inte var värre än så. Men som nedflyttningskandidat utan självförtroende är det bäst att inte ge bort onödiga straffar. I 41a minuten vann MFF tillbaka bollen högt i banan, AC vrickade snabbtänkt in bollen i straffområdet till Birmancevic. Denne kom aningen för sent för att kunna såra, men tillräckligt mycket före Patrick Kpozos slarvigt utslängda fot. Colak iskall vid straffpunkten, hårt och lågt i målvaktens högra hörn.

Det är inte alltid tränare i ledning byter ut en defensiv mittfältare mot en offensiv i halvtid. Bonke hade dock hamnat fel i denna match. Började som den lägst liggande av de tre innermittarna. Men då lagets passningsspel fallerade fick Rakip flytta ner för att bygga spel medan Bonke fick jaga litet högre upp. Och det är ju inte riktigt hans grej.

In till andra halvlek kom då i stället Nalic, stärkt efter mycket speltid för sitt landslag senast. Ända in i läsplattans ström kunde man höra hur JDT ropade instruktioner till Adi under de första minuterna. Efter matchen förklarade Tomasson att han tyckte att Adi gick för centralt, och i stället borde söka sig ut i en högerinnerposition för att kunna samarbeta med Jo Inge, som spelade wingback på den kanten. I minut 53 kom 0-2. Colak klackade elegant fram bollen till Jo Inge som slog ett fint inlägg mot Nalic, som mötte direkt och tryckte in bollen vid första stolpen. Riktigt fina prestationer av alla tre. Där ser man värdet av att ha många skickliga spelare i laget.

Malmö hade börjat andra halvlek klart bättre, och efter 2-0 var dominansen total. Trots att Östersund fortfarande inte försökte anfalla nämnvärt fanns det stora ytor för Malmö. I 58e minuter fick Rieks utrymme att sticka in bollen till en fristående AC, som ensam med målvakten bredsidade in matchens sista mål. Malmö fortsatte att anfalla en stund till, framför allt brände Birmancevic två fria lägen där han också hade kunnat peta åt sidan till en ännu friare Colak.

Guldstriden kan avgöras av målskillnad. Trots det utvecklades den sista delen av andra halvlek som det brukar bli i sådana här matcher. Malmö hade full kontroll men satte inte gasen i botten. Man gjorde byten för att spara viktiga spelare och få igång sådana som behöver speltid. Först Moisander och Olsson in i stället för Brorsson och Rieks. Några minuter senare klev Colak av till förmån för Abubakari. Och med tio minuter kvar ungefär fick vi se Markus Björkqvist på sin riktiga position när han bytte av kapten Christiansen. Ingen av dessa satte något större avtryck på matchen under de minuter de fick, men Malik fick till det klart bättre i spelet än senast i cupmatchen mot Onsala.

Något som man verkat prata om i genomgången innan match var spelvändningar. Särskilt i första halvlek, då Östersunds försvar fortfarande höll ihop, kom det många crossbollar mot wingbackarna, särskilt ofta med adress Rieks.

Det var lika ovant som skönt att se Malmö ha full kontroll och egentligen inte släppa till en enda riktig målchans under hela matchen. Bollinnehav på 70-30 och 23 skapade tillfällen i offensivt straffområde mot 4 säger en hel del.