- -
Real Madrid - Malmö FF 8-0
Det tål att sägas igen, den här typen av kvällar är oerhört speciella. Alldeles oavsett utgång har Champions League-matcherna en aura av magi runt sig och en match mot världens genom tiderna bästa klubblag på legendariska arenan Estadio Santiago Bernabeu är ännu mer förtrollande.
Att dessutom få se över tretusen MFF-supportrar sätta en fantastisk inramning redan på uppvärmningen är fantastiskt stort. Ett minne för livet såväl för oss supportrar som för spelarna i MFF som kanske aldrig får vara med om så speciell match igen.
Så känns det när man sitter och insuper atmosfären inför denna så ofattbart tuffa uppgift. Det är liksom bara att njuta och köra. Och för all del tuta och köra.
Åge Hareide valde onekligen en lite oväntad elva som skulle göra jobbet mot Real Madrid. Framförallt överaskande var att såväl Erdal Rakip som Tobias Sana fick starta på varsin kant och att Jo Inge Berget fick starta på topp tillsammans med Nikola Djurdjic.
MFF startade (med det stora frågetecknet Johan Wiland i mål)l enligt följande i en 4-4-2-uppställning:
Wiland – Tinnerholm, Carvalho, Arnason, Youtun – Rakip, Adu, Lewicki, Sana – Berget, Djurdjic
Real Madrid startade med en ruskigt namnkunnig 4-3-3-uppställning som onekligen gav kalla kårar bara vid blotta anblicken:
Casilla – Danilo, Pepe, Nacho, Arbeloa – Kovacic, Casemiro, Isco – Rodriguez, Benzema, Ronaldo
Ja ni ser själva, oddsen för en jämn match fanns inte.
Nåja, det skall ju trots allt spelas om det och för ett MFF som inte hade mycket att förlora i stora stygga vargens lya var det bara att gå in och göra ett så gott jobb som möjligt.
Redan efter två minuter hittade Real igenom med en djupledsboll till Benzema som dock inte fick till avslutet och vi kunde dra en lättnadens suck. En likadan start som mot PSG hemma hade varit totalt förödande.
Därefter gick matchen in i en rätt väntad fas. Real hade oerhört mycket boll och tvingade MFF att falla djupt ner i banan och när MFF väl vann boll tappade man den snabbt till Madridspelarna.
Det säger sig självt att det inte håller i längden och efter ett Ronaldoinlägg i 12:e minuten avslutade Isco på mål. Bollen räddades på mållinjen men inte bättre än att Karim Benzema runde raka in returen till 1-0. För tidigt, för enkelt och förjäkla jobbigt.
Målet förändrade inte matchbilden nämnvärt, men MFF visade trots allt att ville försöka göra en hedervärd insats och i 21:a minuten skapade man ett riktigt fint anfall där Yotun hittade in med ett inlägg till Rakip som tyvärr kom fel till bollen och avslutade högt över.
Tyvärr kom 2-0 bara någon minut senare när Christiano Ronaldo drog sig ut på högerkanten och slog ett oerhört precist inlägg till en oattackerad Benzema som nickade in sitt och Madrids andra mål för matchen. Ridå.
Real trummade på och det var precis som mot PSG hemma en hopplöst ojämn kamp. MFF stack upp i något enstaka försök där ett distansskott från Lewicki åtminstone var nära målramen, men känslan var att det skedde med Reals goda minne.
Real ökade tempot då och då och då hann inte MFF-försvaret med. Vid ett av dessa tillfällen räddade Johan Wiland magnifikt, men på en frispark av Ronaldo kort efter släppte han in 3-0 i ganska billigt i målvaktens hörn. Då hade det gått 39 minuter. Total utskåpning så långt alltså.
Malmö FF bytte ut en totalt misslyckad Nikola Djurdjic i paus till förmån för Vladimir Rodic.
Dystert nog började andra halvlek ännu värre än den första. Efter ett par motlägg i MFF:s straffområde kunde Ronaldo stöta in 4-0 i öppet mål i 47:e minuten. Tre minuter senare fick stjärnan ett inspel på marken från höger vilket han med lätthet slog in från nära håll. MFF:s kollaps var total.
6-0 kom i 59:e minuten efter ännu ett inspel från höger till Ronaldo som på 11 minuter hade gjort ett äkta hattrick. Grattis till det Christiano, men du sparkade på en död häst.
Men den döda hästen hade inte fått tillräckligt med stryk tyckte de vitklädda bödlarna så i 70:e minuten kunde Kovacic trycka in en retur på ett närskott som Wiland räddat fint.
Sen kom åttan exekverad av Karim Benzema som också gjorde sitt tredje mål för kvällen. Vi på pressläktaren började höra oss för om det fanns kulramar på arenan. Aldrig har jag sett ett så förnedrat Malmö FF och måtte jag slippa se det igen. Frågan var bara om det skulle tvåsiffrigt.
Kontentan av den här matchen är att vägen till den europeiska toppen för ett svenskt lag är ungefär lika lång och jobbig som om man skulle försöka bestiga Mount Everest utan syrgas iklädd endast en mankini. Så illa är det och hur vi skall kunna rubba den styrkebalansen får någon klokare än undertecknad svara på.
För MFF är det bara att göra en nystart 2016. Bortsett från det goda ekonomiska utfallet av att ta sig in i Champions League igen blev 2015 ett fiaskoår.
Nu slutar Åge Hareide, spelare kommer att försvinna och nya värvas. Fokus måste ligga på att bli bäst i allsvenskan igen. Något annat finns inte.
Daniel Andersson och den kommande tränaren har en tuff och oerhört viktig utmaning framför sig.
Föreningen har i alla fall en fantastisk stöttning. De redan nämnda dryga 3000 på läktaren tystnade aldrig denna grymma kväll.
Tillsammans får vi försöka komma över mardrömmen i Madrid. Tillsammans.
