Sex och Jävligt offside: Sana och guldet
Listan njuter alltjämt av guldet. I botten finns ett möte som den helst inte hade sett.
Guld (1)
Jag fortsätter att njuta av vårt guld, Malmö FF:s nittonde. Den underbara känslan av att gå runt som en mästare har inte minskat på något vis. Jag har på mig min guld-tröja så ofta jag bara kan, guldhatten (som jag fick av en förstående arbetskamrat i födelsedagspresent flera veckor innan det var klart) ligger framme för alla att se och åtminstone några gånger i veckan tar min dator mig till Youtube för att njuta. Den här videon är den som mest frekvent spelas. Det är bara att njuta av tillståndet, alla himmelsblå, det är bara att njuta av tillståndet att vara bäst.
Tobias Sana (NY)
Spjutkastaren från Angered har inte fått mycket speltid i år. Till viss del orsakat av egna skador, men inte ens då andras skador i slutet av säsongen skapade utrymme för honom, fick han plats i startelvan. Som bäst kom han i typ minut 78. Sura miner? Utspel i media? Nä, inte alls. Är det någon som symboliserar glädjen och sammanhållningen i Malmö FF:s lag så är det Tobias Sana. Han står där med pokalen tillsammans med bland andra Adu och skiner. Han sitter på kortegebussen bredvid Christiansen och ser uppriktigt nöjd ut. Som Åke Fjellström hade sagt, Sana är en plusspelare. Man ska inte underskatta betydelsen av att ha sådana i truppen.
Nästa säsong (NY)
Det har bara gått 10 dagar sedan Allsvenskan avslutades men redan är planeringen för nästa år i gång. Några träningsmatcher är klara och två träningsläger i Spanien vet vi nu datumen för. Om inte alltför länge släpps det preliminära spelschemat för hela allsvenska säsongen 2017. Och snart börjar väl ryktena om spelare in och ut ur laget ta fart på allvar. Det är sådant här som gör att hösten och vintern känns aningen lättare.
Testamentet (NY)
När Gunnar Djupe gick bort och hans testamente öppnades visade det sig att han skänkt alla sina tillgångar till Malmö FF. Eller rättare, när allt är sålt av det han hade, så ska en minnesfond i hans namn skötas av klubben. Där ska årligen avkastningen av fonden delas ut till ”talangfulla spelare som har visat gott kamratskap”. Hur detta praktiskt ska gå till, och hur mycket pengar det handlar om, är för mig totalt egalt; det är själva tanken på att en MFF-supporter väljer att ge allt till föreningen han älskade som gör mig så glad. Vila i frid, Gunnar!
Wilner Registre (NY)
Naprapaten Registre är en av många i Malmö FF som man tar för givet. Han har i år fått uttala sig i mer i media än vanligtvis beroende på alla skador, men i övrigt har han gjort sitt jobb i det tysta. Varför han nu lämnar MFF (om det är av egen vilja eller om MFF vill ha dit någon eller några andra) vet jag inte och vill helst inte spekulera i. Men någon som har varit i klubben i sju år och varit med och delaktig i fyra guld, är absolut värd att uppmärksamma. Lycka till framöver, och tack för de här åren, Wilner Registre!
MFF:are i landslaget (NY)
Jag överraskade mig själv genom att faktiskt se nästan hela landskampen mot Frankrike i fredags. Landslaget har under några års tid legat som typ femte-alternativ när det kommit till hur jag ska spendera en kväll, detta trots Zlatan Ibrahimovic. Men i fredags upplevde jag glädje över målet, längtan efter 2-2 i slutet och en viss besvikelse över att det aldrig blev så. Janne Anderssons tillträde har ökat mitt engagemang från i stort sett noll till i alla fall några procent. Och jag gillar det. Ännu mer gillar jag när tidigare (i brist på nuvarande) MFF:are tar plats och gör det bra. Som Emil Forsberg och Ola Toivonen. Och Jimmy Durmaz. Både Pontus Jansson och Kiese-Thelin kom in dessutom. Kul.
Ångesten vilar över Helsingborgs IF, längtan efter Allsvenskan är stor hos Halmstad BK. Om jag skulle behöva välja mellan ett av de lagen skulle det bli hallänningarna. Av många anledningar, några rätt uppenbara för alla himmelsblå. Jag ska heller inte låtsas som att jag känner ledsamhet över HIF:s prekära situation.
Fast vill jag ha laget ur Allsvenskan? Egentligen? Nej. Av några anledningar: Deras framtid ser mörk ut ändå och chansen att få se dem kämpa för existensen i Allsvenskan några år framöver lockar; det är trots allt ett derby vi går miste om om de åker ur; HIF är ett gräslag vilket är nog så viktig i dessa tider.
Samtidigt gillar jag både HBK och Örjans Vall, och skulle med öppna armar välkomna klubben till Allsvenskan.
Så å ena sidan: Det blir ändå ett lag i Allsvenskan som jag vill ha där.
Å andra sidan: Jag skulle helst se bägge där. Och eftersom jag är en ”å-andra-sidan-människa” gör det mig lite ledsen att endera laget inte finns i Allsvenskan 2017. I morgon och på söndag avgörs det.