Sex och Jävligt offside: Rosenberg och Hamad-farhågor
Markus Rosenberg har uttalat sig, Oscar Lewicki har spelat fotboll och Jiloan Hamad kanske kommer hem - där är några av veckans punkter.
Markus Rosenberg (2)
I en intervju med Kvällsposten berättar Markus Rosenberg om vad han har varit med om att införa i föreningen, vad han vill se mer av, och vad han tror om framtiden för klubben i sitt hjärta. Det blir bara allt tydligare hur ofattbart viktig värvningen av honom var för nästan exakt tre år sedan. Hade vi tagit oss till CL två år i rad utan honom? Hade vi vunnit Allsvenskan två av tre år? Hade vi varit där vi är i dag? Tveksamt, mycket tveksamt. Att han dessutom öppnar upp för att det ändå inte är hans sista säsong gör ju att man blir både glad och hoppfull. Vår kapten!
Oscar Lewicki (NY)
Förra veckan representerade Oscar Lewicki det svenska landslaget i två matcher, och det med den äran. Nu bryr jag mig inte så mycket om resultaten där, och inser att det är vinter-landslaget, men det som placerar Oscar på veckans lista är att han gjorde det så förvånansvärt bra. Efter förra säsongens rätt ofta krampaktiga spel från mittfältaren, tappade han såväl landslagsplats på hösten samt sin position som ordinarie i MFF:s startelva. Vi var nog rätt många som undrade vad som hade hänt. Vi var nog många som tänkte att han kanske gjorde bäst i att hitta en ny klubb att spela för. Vi var nog många som såg AC och Rakip som centralt mittfältspar. Men det Oscar visade upp, såväl offensivt som defensivt, gör att jag lugnat ner mig och tänker att vi har en av Sveriges bästa på sin position i vår förening. Jag hoppas att han fortsätter så här.
Tillsammans (NY)
Äntligen har nu nye tränaren Magnus Pehrsson alla samlade. Med spelare tillbaka från olika landslagssamlingar kan han nu succesivt påbörja marschen mot nummer 20. Förvisso finns där en del skavanker och skador i truppen som hindrar en del från att delta i träningarna, men även de spelarna finns ju på plats i Malmö. För att se, för att lära, för att ta in, för att umgås. Tillsammans.
Välskött förening (NY)
I helgen berättade UEFA i en rapport att MFF hamnar på tionde plats över de europeiska klubbar som gjorde störst nettovinst 2015. Visst säger någon, men det var ju också ett kolossalt pengaregn som föll över föreningen så det är väl inte så märkvärdigt egentligen. Förvisso säger jag, men det var ännu större pengaregn över rätt många andra klubbar som inte lyckades hålla i slantarna på samma sätt. Det är bara att än en gång konstatera att de styrande i vår förening gör mycket rätt.
MFF-museum (NY)
Man kan förstås skapa ett museum utifrån väldigt lite. Det finns exempel på detta runt om i Sverige. Fast ska man skapa ett museum över en fotbollsklubb kräver det nog en hel del framgångar, stora spelare och ledare samt pokaler för att det faktiskt ska vara någon idé. Det krävs kort och gott att man är en storklubb. Malmö FF är en storklubb. Malmö FF har numera sitt eget museum (på Stadion givetvis). Och, som om det behöver skrivas, först i Fotbollssverige. Tills vidare är det öppet 11-14 på lördagar. Ett givet besöksmål för alla och envar.
Kommande från Spanien (NY)
2008 var Himmelriket på MFFs läger i Florida. Det var vi samt Håkan Malmström med fotograf från Sydsvenskan. Året därpå var vi i Spanien. Några få journalister var med men det var ingen trängsel direkt. Några år senare, igen i Florida, åkte Himmelriket med tre personer. Länge såg det ut som om vi skulle vara ensamma med MFF, men till slut sände Sydsvenskan över Max Wiman. Expressen/Kvällsposten skickade sin New York-korrespondent för att följa matcherna, och denne satt bredvid mig och frågade vem som var vem egentligen i MFF.
Man kan lugnt säga att det har exploderat sedan dess. “All” media kommer att finnas på plats i den lilla orten Salou när MFF kommer dit om ett par veckor, och Anders Andersson meddelade häromdagen på Twitter att CMore kommer att TV-sända Malmös bägge träningsmatcher. Det innebär att det kommer att kunna läsas och ses så mycket MFF att alla som inte har möjlighet att åka ner till Spanien kommer att kunna känna sig rätt så nöjda ändå.
Tyska Kicker.de skrev igår om att Jiloan Hamad kan vara på väg tillbaka till Malmö FF. Kvällsposten skrev förra veckan att det troligtvis inte blir så och förklarade på krönikeplats varför detta faktiskt vore det bästa för såväl MFF som Hamad. Det är möjligt att den sydsvenska tidningen har mest rätt av de bägge. Det är också möjligt att den tyska har det. Vi får helt enkelt avvakta och se.
Men tanken på att ”Jille” vill komma hem, MFF tackar nej och att han hamnar i, säg, AIK bara för att få möjlighet till allsvenskt spel, får det att värka i magen på mig. För mig är han en av de stora i MFF:s 00-historia, och likt Rosenberg, Molins och några till får han helt enkelt inte hamna någon annanstans än i Malmö.
Ur ett rent ekonomiskt eller skademässigt hänseende kanske det kan vara klokast att han och MFF får vänta på varandra, men rent emotionellt skulle en återkomst vara fantastisk. Detta känns som Guille-gate förra året när det spekulerades om andra svenska klubbar. Må det inte hända.
