Sex och Jävligt offside: Segerrus och bedrövelse
Att ta tre poäng är inte allt. Ny onsdag, ny lista.
Markus Rosenberg (NY)
Det har varit en omtumlande vecka där det negativa vägt tyngre trots fortsatta framgångar på det sportsliga planet. Supporterskapet åker på törnar när ens idoler, förebilder och favoriter gör bort sig och solkar ner både sitt och föreningens anseende.
I Malmö FF har vi de senaste tre åren varit bortskämda med en aldrig sviktande galjonsfigur, den mest naturlige ledaren och en kapten att hålla i handen när det blåser. Skulle kunna toppa listan varje vecka utan vidare motivering, men att han var en av de bästa på planen i söndags gör valet ännu enklare.
Rasmus Bengtsson (NY)
All speltid i år skulle ses som en bonus, hette det. Rätt hyfsad bonus att efter så många månaders total frånvaro komma tillbaka och styra upp en darrig försvarslinje. I ett litet ögonblick såg guldstriden ut att kunna bli spännande. General Bengtsson ändrade på det.
Erdal Rakip (NY)
Det är många MFF:are som fått löpa gatlopp ända fram till regnbågens slut. Förra året fick Lewicki åka ner till botten innan det vände bland allmänna tyckare. Säsongen innan var Eikrem knappt vatten värd innan hans BMI kunde mätas i karat under Kuhns styre.
Unge Rakip har gjort en liknande resa under året. Från att flitigt få höra sitt namn i varken bekväma eller rumsrena formuleringar så är hans namnteckning idag en av de mest eftertraktade söder om Pildammarna. Det är 14 års skillnad mellan Erdals och kapten Rosenbergs födelsedagar. Antalet SM-guld i MFF-tröjan är detsamma.
.
Supportrar med halsduk, känslor och(!) hjärna (NY)
Nä, fotbollssupportrar bildar inte en tusenhövdad pöbel med lika delar promille och enkelspårighet i systemet. Preaching for the choir? Jovars, men det skänker faktiskt en del hopp i dagar som dessa när segerruset och stoltheten kvävs av brottsliga och omoraliska fadäser. Bland all frustration, ilska och besvikelse har det gått att hitta flertalet inlägg och åsikter på forumet där ställningstagande, eftertänksamhet och (det nästan förbjudna ordet) moral lyser igenom. Klart är att den som bär MFF-skölden inte ska ha förmåner utom lagar och sunt förnuft. Det ska vara en ära, en ära med ett stort ansvar.
Två artiklar från veckan som gått slänger jag in här: dels lite intern kredd till Himmelrikets och Pontus Kroons morgonartikel från i måndags. En annan från Malin Jonsson på ett annat ämne i Sydsvenskan.
Nio ner (4)
Även om en har vant sig… Det känns fortfarande helt okej.
Gamla hjältar, nya mål (NY)
Emil Forsbergs stjärnstatus är väl dokumenterad. Kjartansson är fortsatt målkung i Israel. Men i veckan nätade också ålen Mehmeti för Oxford och Guillermo Molins för Panathinaikos.
Vart börjar man? Med att ta avstånd från brottet och dess innebörd? Att kräva straff och ersättning? Beklaga tragiken och rikta alla sympatier till de drabbade? Utvärdera och kritisera klubbens värdegrundsarbete och rekryteringsanalyser? Hävda oskulden innan motsatsen bevisats och invänta domen?
Vet inte, men allt måste gås igenom. Det kommer att ta tid. Och det är inte en sådan problematik som det slutligen kommer att hämtas något gott ur. Det här är bara bedrövligt.
