Sex och Jävligt offside: Trots mörker, ljus
En seger och en förlust sen senast. Det är onsdag, det är listdags.
Marcus Antonsson (NY)Jag unnar alla himmelsblå spelare att må riktigt bra, göra succé och få ett underbart liv. Men en jag känner lite extra för är Marcus Antonsson efter hans tunga 2019. Han är så trevlig och så ödmjuk, klagar aldrig utåt. I en intervju med Kvällsposten berättar han bland annat att han i fjor fick i uppdrag att röra sig mycket för att dra isär motståndarförsvaret mer än att själv möta boll, själv få röra bollen. Vi är många som gladdes åt hans 1-0 mot Sparta Prag och hans 1-0 mot Varberg. I ett större perspektiv också för lagets och föreningens skull: Marcus är en målskytt. Vi behöver målskyttar. Sen kan spelet se ut lite hur som helst för dem, så länge de gör mål är allt gott och väl.
Grepp (NY)
Under försäsongen vill så många som möjligt få chansen att visa upp sig och få minuter i benen, och då är det framför allt matcher som gäller. Än viktigare är detta under en kort försäsong, likt årets. MFF och Jon Dahl Tomasson visade under lägret att de anser detsamma, där de bägge matcherna mot Krasnodar och Prag spelades betydligt längre än 90 minuter. På lördag får de som inte spelar cupmatchen mot Syrianska ett bra tillfälle att göra avtryck mot Jönköping Södra, två timmar efter den första matchens slut. Ingen ska komma efteråt och säga att de inte fick chansen att spela sig till en startplats till i första hand matchen mot Wolfsburg om en vecka.
Anders Christiansen (NY)
Inbytt mot Sparta, ordnade en straff som Jo Inge Berget förvaltade på bästa sätt, utbytt med skada. Skräcken. Oron. Lagets viktigaste och bästa spelare tillsammans med Johan Dahlin och Rasmus Bengtsson, oklart hur illa skadad. Snart kom beskedet att det inte verkar som att det är så farligt. Och igår var han tillbaka, i internmatchen på förmiddagen för de som inte skulle vara med i matchen mot Varberg. Skönt.
Ljuset (NY)
Helt plötsligt, kändes det som, var det inte kolsvart när jag cyklade till jobbet en morgon. I horisonten skymtade ett första dagsljus. Solen viskade sin ankomst, men ångrade sig likt de flesta andra dagar den här säsongen som går under namnet vinter. Men för en stund var det inte svart, och sen grått och himlen i huvudet, utan ett sken som lovade mer. Vi går obönhörligen och lyckligtvis mot ljusare tider, varmare dagar, grönare gräsmattor och… Allsvenskan. Det är en bit bort fortfarande, men med det tidigare ljuset kommer också hoppet tillbaka.
Några ”vinnare” (NY)
Emellanåt ses spelare ”tala ut” i media där de berättar ingående varför just de är förfördelade av tränaren och att de inte får tillräckligt många matcher/minuter att visa att de är startelvespelare. De är helt enkelt förlorare för att de inte fick spela. Sett till gårdagens usla insats så hittar vi vinnarna bland de som inte var med. De som fick träna på förmiddagen och sen spela internmatch stärkte nog sina aktier genom att inte ens få sitta på bänken. Det var det väl ingen som trodde.
David och Johan
David Edvardsson fyller 18 år om en månad. Johan Rapp fyllde 19 för fyra dagar sen. Idag fick de göra sina a-lagsdebuter i Malmö FF, och trots att deras lag förlorade kan de lämna planen med raka ryggar och högt hållna huvuden. De är unga och har framtiden för sig. Nu fick de smaka på allvaret (David fick en dryg halvtimme efter Erdal Rakips skada, Johan knappt 10), och de gjorde alls inte bort sig.
En försäsong är bara en försäsong, och en träningsmatch är just bara en träningsmatch. Förlora mot på pappret sämre lag är heller ingen katastrof, långt därifrån. Alltid lär man sig något av det. Men med det sagt, det var verkligen en genomusel insats av MFF igår mot Varbergs BoIS. I alla fall de sista 70 minuterna. Jag kanske inte svimmar av ångest, men en viss oro infinner sig ändå; det här var ändå en möjlig startelva minus en eller ett par spelare. Och bara en vecka bort väntar Wolfsburg.
