Sex och Jävligt offside: Några himmelsblå och en annan
Ny onsdag och således ny lista. AC toppar och skadan på Rasmus ligger i botten.
Anders Christiansen (3)Årets mest självklara förstaplacering? Tja, kanske. Min listkollega herr Zackrisson hävdar emellanåt att det är att göra det lätt för sig att ta med målskyttar på denna lista. Han hävdar också, i ärlighetens namn, att det rätt ofta är svårt att låta bli. Som med Anders Christiansen, dubbel målskytt i måndags mot Mjällby. Dessutom var det mål som kommer att visas flera gånger framöver, så fina var de. Som om inte det vore nog för att motivera en listplats var han också väldigt bra i det övriga spelet, kapten Anders.
Premiären (2)
Äntligen, ville man ropa. Det är drygt sju månader sen den förra upplagan av Allsvenskan slutade och sju månader är rätt lång tid i sådana här sammanhang. Nu tas utebliven speltid igen med råge genom att det kommer att spelas allsvenska matcher mest varje dag i alla fall den närmaste tiden. Och det är kul. Kanske kommer vi att gäspa lite framöver när match på match avverkas utan publik, men en premiär är ändå en premiär och det var i måndags kväll en fin stund framför teven. Man får göra det bästa av situationen.
Anel Ahmedhodzic (NY)
Hade Anel varit så här bra redan för ett år sen om han hade fått lite mer speltid i början av sin sejour i MFF? Det är omöjligt att veta. Och kanske inte heller en relevant fråga. Bättre att leva i nuet och inte gråta över spilld mjölk och allt vad det heter. Idag ska mittbackar ha passningsfötter, de ska kunna kicka en boll till 100, de ska helst vara en målgörare och följa med i anfallen och jag vet inte allt. Säkert bra och nödvändigt i den så kallade moderna fotbollen. Men det finns inget finare än en mittback som försvarar så som Anel gjorde i måndags, där han glidtacklade och bröt som om det inte fanns en morgondag. Det var ren njutning att skåda.
Oscar Lewicki (NY)
Han är tryggheten, han är säkerheten, han är det ljusblå hjärtat, han är slitvargen, och han är ibland passningsfoten. Han är Oscar Lewicki. Om vi så hade en trupp bestående av 50 landslagsmän skulle vi troligtvis hitta Oscar i startelvan. Någonstans. Oavsett tränare. Tyckare hittar ofta andra spelare, tränare hittar Oscar. Och jag förstår dem.
Nästa match (NY)
Spelas redan i morgon. Samma startelva som mot Mjällby? Knappast. Bänken i måndags och de som inte ens fick plats på den, såg ni vilka de var? Det lär bli nya spelare som får chansen från start mot Häcken. Och det är väl detta som ska spela roll i det långa loppet, att vi till skillnad från de flesta andra lag kan variera och vila, låta de som orkar mest spela. Förmodade topplagen Häcken mot MFF alltså härnäst, dagen innan midsommarafton. Det har börjat nu. Det är bara att bänka sig, hänga med så gott det går. Tre dagar senare är det ny match.
Disco-Mix (NY)
Det är, som himmelsblå supporter, svårt att inte gilla läget i Helsingborg. Om det mot förmodan finns antydan till stabilitet och lugn, då kan man vara säker på att det tillståndet inte kommer att råda länge. Det har varit så i några år nu. Senast: det bidde en högst relevant diskussion om det lämpliga i att värva spelare samtidigt som man ber kommunen om (ännu) mer pengar för att överleva. Några dagar senare: Varbergs Bois kom på besök i premiären och krossade de som kallar sig för Skånes stolthet. Efter matchen tänkte nyförvärvet Mix Diskerud (som bara någon dag innan i en tweet kallat IFK Göteborg för beloved) att nu var det läge att lätta upp stämningen. Så han twittrade igen, och påstod att det var ju för väl att det var ett lag från västkusten (”Go Västkusten”) som besegrade hans eget med hela 3-0. Det är inte ofta motståndare förtjänar en plats på den här listan, men Disco-Mix är ett härligt undantag.
Ingen publik, ingen premiär på plats på Stadion, möjlig domarrasism, men ändå: Rasmus Bengtssons skada. Det är veckans tråkigaste. Jag vill jämföra detta med om Markus Rosenberg hade gått sönder innan premiären i fjor, så viktig är Rasmus för laget. Dessutom är det, som tränare Tomasson konstaterade, inte på den positionen MFF har den bredaste konkurrensen. Där finns alternativ till Anel Ahmedhodzic och Lasse Nielsen, som förra årets succéer Eric Larsson och Oscar Lewicki, men Rasmus är själva ryggraden. Det här var verkligen inga goda nyheter.