Sex och Jävligt offside: Fyra träffar ger sju raka
Serieledning men ingen resa till Krakow - där är några av veckans punkter på Himmelrikets veckoliga lista.
Serieledning (NY)
Genom åren under det förra decenniet har den här punkten varit en såväl frekvent som uppskattad punkt i denna artikelserie som kommer varje onsdag. Senast vi hade en serieledning var i omgång 27 förra året, då vi fick ha den i blott en omgång (den känslige ska inte läsa vidare i den här parentesen nu, för i omgången därpå förlorade vi mot Hammarby medan Djurgården vann mot Göteborg och sen var den serieledningen samt senare titeln försvunnen). Nu har vi fyra poäng ner till Elfsborg, sex till Norrköping och åtta till Djurgården. Inget slappna av nu, inget ta ut något i förskott, bara köra på, bara hämta hem poängen (med början i kväll mot Örebro). Det är roligare att bli jagad än att jaga av den enkla anledningen att man då styr händelseförloppet. Där är vi i Malmö FF nu.
Sju raka (NY)
I och med veckans två segrar är nu Malmö FF uppe i sju raka segrar. Under 10-talet hade vi vid ett tillfälle åtta raka segrar, vilket vi alltså kan tangera i kväll. Det vore trevligt. Något annat som är trevligt att se är hur laget vinner på olika vis. Mot HIF var det inget snack om det, det blev en kross och vinsten med 4-1 kunde ha blivit större. I den andra av veckans matcher, mot Falkenberg alltså, gjorde laget ett mål och samlade sen ihop sig och spelade av matchen genom en till stora delar väldigt bra defensiv. Man hade 1-0, man hade en utvisad, man hade en högsommareftermiddag som kostade krafter, man hade alltså ingen anledning att gå på en tokoffensiv – man hade kontrollen. Två förtroendegivande segrar.
Mittbackarna (NY)
I 4-1-segern mot Helsingborg förra onsdagen blev de bägge mittbackarna Franz Brorsson och Anel Ahmedhodzic målskyttar. Jag litar på att Tony Ernst har rätt när han berättar att de är nummer 60 respektive 61 att för MFF göra mål på Nya Malmö Stadion. Att den förstnämnda dessutom gjorde ännu en överraskande bra match sett till hur lite han har spelat i år, och att den sistnämnda också gör det bra i match efter match (hur orkar han, han är på planen varenda minut av årets allsvenska?) gör deras gemensamma plats på veckans lista ännu mer självklar.
Jo Inge Berget (NY)
Mål i fem raka matcher, och arbetsinsatser som vi känner igen sen han skaffade skägget för några år sen. Jo Inge är en spelare som alltid ger sitt yttersta. Även om han har en dålig dag så kämpar han alltid, alltid, alltid. Det går inte annat än att älska en sådan inställning. Nu är det lyckligtvis ett tag sen han hade en dålig dag på jobbet. Det får gärna fortsätta så.
Ola Toivonen (NY)
Åh, vad man hade hatat den mannen om han spelat i ett annat lag. Men nu gör han ju inte det, han är vår. Likt Markus Rosenberg är han en spelare som irriterar motståndare och får supportrar till desamma att gå bärsärk hemma i pojk-, tv- eller sovrummen när han stämplar, ger en armbåge eller bara är allmänt störig. Fick starta som kapten mot HIF, vilket kändes lämpligt då han visar fina ledartakter. Ola Toivonen, sin Värmlandsbakgrund till trots, är ju väldigt mycket Malmö FF. Fick i förra veckan också reda på att han är Himmelrikets Favorit i juli. Bara det gör den här listplaceringen ytterst motiverad.
Nära skjuter ingen hare (däremot åts en) (NY)
Det går inte att förneka att stolparna var hjälpsamma i söndags mot Falkenberg. Tar bollen i dem fyra gånger i samma sekvens inom loppet av ett par sekunder utan att det blir mål, då är det nära. 1-1 där och MFF hade behövt gå på offensiven på ett annat sätt än vad som nu krävdes. Men som det heter, nära skjuter ingen hare. Inte bara nära utan mitt i prick träffade en kompis till oss som är jägare. Så passande nog åkte två harfiléer på grillen någon timme efter matchens slut. Salt och peppar, några minuter på varje sida över elden och sen vila under folie. Nästan lika gott som att se Falkenbergs målchans sluta i kvadrupla stolpträffar.
Vi lottades alltså mot polska cupvinnaren MKS Cracovia från Krakow i den första omgången av Europa Leagues kvalspel. Motståndet i sig och den eventuella svårigheten att gå vidare säger jag inget om, vi fick dessutom hemmaplan i enkelmötet. Och det är ju just det, att det bara blir en match, en match på vår hemmaplan. Ur ett tävlingsperspektiv är vi förstås att gratulera som får fördelen det innebär att slippa resa med laget.
Å andra sidan är de här första matcherna i kvalet något av det roligaste jag vet att se och uppleva. Vi får här chansen att besöka länder och städer vi normalt sett inte åker till så ofta (även om Krakow i år är ett undantag, fast där är så vackert så jag hade gärna åkt tillbaka). Har man ingen möjlighet att åka med på en bortaresa finns alltid möjligheten att ta sig till Stadion och se hemmamatchen. Som, känns det som, alltid spelas i vackert väder. I år blir det inget med det. Jag har vant mig rätt bra med att se Allsvenskan på teve, men man blir nu åter påmind om att 2020 är ett supportermässigt miserabelt år till stora delar.
