Sex och Jävligt offside: +38, Berg och skottar
Veckans lista har en hel del att både glädja sig åt och se fram emot.
Oliver Berg (NY)
Den här listan har gnällt en del över det myckna roterandet. Har, trots att jag ändå nånstans inser att jag vet oändligt mycket mindre om hur man optimerar fotbollslag än Henrik Rydström och hans stab, tyckt att det borde spelas spelare som redan är i form istället för spelare som behöver spela sig i form. Men att döma av Oliver Bergs insats i söndags så börjar detta att betala sig. Två assist, en hockeyassist, rörlig och överallt-på-plan-känsla. En upprättelseprestation som, på flera olika sätt, var hjärtevärmande att se.
+38 (NY)
Noterar att vi efter 24 spelade matcher har målskillnaden 57-19. Plus 38, med andra ord. Bara en enda gång sedan 16-lagsserien infördes har ett lag avslutat allsvenskan med en bättre målskillnad än så. Det var 2019, och det laget var också Malmö FF. Trots att vi inte vann då stannade vi på +40 (56-16) det året. Mäktar vi med att skrapa ihop tre plusmål till på de avslutande sex rundorna är alltså rekordet slaget. Jag säger så här: Inte helt omöjligt.
Skottar på besök (NY)
et är dags att återigen sparka igång ett europeiskt gruppspel. För Malmö FF:s del, åttonde gången sedan 2011. Premiärmotståndet kommer som bekant från Skottland, som ju är ett trevligt land rent allmänt – massor av bra musik, vänliga människor, storslagna sevärdheter – och även om det av jinxningsskäl bär emot att skriva det, brukar lagen därifrån ha den goda smaken att låta bli att vinna på Stadion. Vi slog Rangers 2021, vi besegrade Celtic 2015 och vi vann över Hibs 2013. Det blev visserligen bara oavgjort mot Rangers när de var här 2011 ... men jag tycker inte att jag tar till överord om jag påstår att det var den sortens kryss som kändes som en vinst.
Kaptenen (NY)
Vore mycket märkligt om inte Anders Christiansen var med på veckans lista. Så det är han förstås. För han är tillbaks på alla sätt man kan tänka sig. Två urtjusiga mål: pressade skott utifrån som sitter nere vid stolproten gillar man ju, och bollar som liksom rikoschetterar uppe i klykan innan de dyker ner på rätt sida mållinjen ger en ytterligare estetisk dimension till det hela. Och dessutom bjöds vi (eller kanske snarare Mikkel Rygaard) på en klassisk nu-bränner-det-till-i-skallen-tackling. Borde det varit rött kort? Tja, snyggt var det förstås inte, och jag är knappast objektiv, men inga sulor träffade. Jag tillhör dem som tycker att gult var både rimligt och rätt lagom.
Söndagen (NY)
Ur tabellsynpunkt bjöd söndagen på idel sublima resultat. Förutom vår vinst förlorade båda de närmast jagande (eller vad de nu gör) lagen poäng. Med sex rundor kvar har vi därmed minst åtta poäng ner till andra plats. I samband med detta måste jag lyfta på hatten åt GAIS. Vid den allsvenska upptaktsträffen tippade den samlade mediaexpertisen dem som jumbo. Nu ligger de fyra, och de utmanar faktiskt om europaplatserna. Som det ser ut just nu, ingen katastrof att kryssa borta mot dem.
Hunden, Katten, Glassen (NY)
Det påstås ibland att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Lite cyniskt, tycker jag nog. Det vore trist om det var så. För visst kan de flesta av oss känna äkta och sann glädje över andra grejer – ett nyfött barn, en tagen student, en reparerad bil eller en boll insparkad i rätt mål etcetera. Och så finns det förstås något djupt otrevligt över detta med att skratta åt andras olycka.
Hursomhelst vill jag återigen lyfta på en hatt upp mot Göteborgstrakten och slå ett slag för den IFK Göteborg-podd de före detta Blåvitt-spelarna Pontus Wernbloom, Mattias Bjärsmyr, Tobias Hysén och (ibland) Sebastian Eriksson ligger bakom. Hunden, Katten, Glassen (som den heter) är ofta rolig på ett drastiskt vis. Och trots de inledande raderna till denna punkt vill jag nog ändå erkänna att underhållningsvärdet knappast blir mindre av att IFK Göteborg just nu spelar som de gör.
Jahapp, vad fotbollsmässigt kan man hitta att gnälla på i tider som dessa? Inte så mycket, va?
Men en sak som retar mig är i alla fall tabellhaltandet. Det stör ordningen och det gör att man hela tiden måste lägga till "med en match mindre spelad" i sina jämförelser. Jag trodde vi var över det runt den 18:e omgången, men det finns uppenbarligen ingen riktig tro på europagruppspel hos förbundet. För det har fortsatt.
Efter imorgon är serien äntligen ikapp sig själv igen. Nästan. En sista hängmatch mellan Norrköping och Sirius återstår. Spelas 3 oktober. Sen så.
