Sex och Jävligt offside: Rantie, Robin och Ricardinho
Två matcher sen den senaste listan. Två segrar sen den senaste listan. Ett glädjande besked. Detta sätter förstås avtryck.
Starten (2)
Fem spelade matcher, fyra segrar och en oavgjord. Min listkollega Zackrisson påstår att en bättre allsvensk start har MFF inte fått sedan 1978. Då dröjde det till omgång 10 innan det första nederlaget kom (mot HBK på Örjans Vall). Hur länge det dröjer i år? Omöjligt att veta. Men förlustnollan får förstås gärna vara intakt också efter morgondagens match mot IFK Göteborg. (Om man ska ta det som ett tecken eller ej, det vet jag inte, men 1978 vann vi mot IFK borta med 1-0 på vårsäsongen. Thomas Sjöberg gjorde målet, Bosse Larsson passade fram till det.)
Här nedan skulle jag gärna vilja ha ett större antal punkter till att skriva om, för spelare som Simon Kroon, Erik Friberg och Simon Thern (bara för att nämna några) är egentligen värda att hamna på veckans lista. Men jag har bara sex platser till mitt förfogande, så i den topplatsen som jag kallar för Starten passar jag härmed på att hylla kollektivet Malmö FF. Det är LAGET Malmö FF som vinner matcher, som i onsdags stod för något av en bragdmatch och i måndags körde över Öster. Men nu till dem som kräver egna punkter…
Tokelo Rantie (NY)
I måndags gjorde han mål mot Öster och kunde/borde satt några till; det känns endast som en tidsfråga innan han sätter 3-4 per match. I går kom så det oerhört glädjande och efterlängtade beskedet att MFF köper loss honom från Stars of Africa, och ”Tiki” har skrivit på ett kontrakt som sträcker sig fyra år framåt. Om min förhoppning om 3-4 mål per match blir verklighet, lär han nog inte stanna tiden ut. Det gäller att njuta så länge det går, få ut så mycket framgång som bara är möjlig. Och sen efter det räknar vi pengar.
Jiloan Hamad (NY)
Efter en rätt svag insats i premiären mot HBK har Jiloan varit enastående bra. Mot AIK var han den som avgjorde i minut 92, mot Öster låg han bakom många av chanserna som Tokelo Rantie fick. När ”Jille” är bra, då är Malmö bra. Det offensiva MFF, totalfotboll som han själv kallade första 45 mot Öster, är väldigt beroende av lagkapten Hamad.
Markus Halsti (NY)
Tillsammans med den store Filip Helander ser den sympatiske finnen till att mittlåset är svårgenomträngligt. Han är alltså mannen som fick nytt kontrakt efter sin fantastiska höst som mittfältare, och nu åter (beroende på skador) är i mittförsvaret. Han är som den där bintjepotatisen Tom Prahl använde för att beskriva Jörgen Ohlsson, ”kan användas till allt”. Någon som förresten minns när MFF senast förlorade med Markus Halsti på planen? Nej, just det. Så länge sen är det.
Robin Olsen (1)
Det finns en film med Steve Martin, som är rätt rolig. Den heter Supernollan. Utan andra jämförelser med vare sig filmens innehåll eller skådespelaren i sig, är det snart läge att kalla Robin för just det: Supernollan. Han har i år spelat 315 minuter allsvensk fotboll (plus tillägg om man ska vara petnoga), och ännu inte släppt in ett enda mål. Det finns sämre andremålvakter om man säger så.
Ricardinho (NY)
Ibland sätter man drycken i halsen när vår vänsterback ger sig ut på utflykter, eller dribblar som sista man, eller slår en (för medspelarma) alldeles för svår passning. Och säkert har det kostat laget någon poäng under årens lopp. Men det är sådant vi får leva med; Ricardinho är inte en trygg normal ytterback som sätter säkerheten främst. Och tack vare det, tack vare hans mod att driva upp bollen i minut 92 mot AIK, vann vi den matchen med 1-0.
Finns det något att anmärka på en sådan här vecka? MFF har spelat två matcher, vunnit bägge, övertygat stora stunder både offensivt och defensivt (Filip Helander – jag tror jag är kär), och våren är äntligen här. Det skulle i så fall vara den lilla randanmärkningen om den tämliga klena effektiviteten när målchanser dyker upp. Öster hade nu inte många chanser (en rättare sagt), men det kan ibland räcka för att tappa poäng i en match. En enda slumpboll, eller kontring, och det hade kunnat stå 1-1 (lex HBK i premiären). Hade MFF åtminstone satt var tredje eller var fjärde hyperfarliga läge, så hade det aldrig varit någon fara. Någon fara för mitt blodtryck.
