Sex och Jävligt offside: Marsvin och rymdraketer
Ny onsdag. Ny lista. Vad har varit hetast sen senast?
Tränarjakten (2)
… är över. Äntligen. I torsdags meddelade Malmö FF på en presskonferens det många redan gissat, trott och en del hoppats på: Norrmannen Åge Hareide är den som från sidan ska leda MFF mot ett artonde SM-guld, Champions League och andra framgångar. Den korta tid han har varit i föreningen har gett oss en bild av en både klok och sympatisk person. Att han har kunnandet har han tidigare visat. Hans ålder? Hans erfarenhet! Välkommen till Skånes och Sveriges finaste, Åge.
Daniel Andersson (NY)
På samma presskonferens kom ett besked som var bra mycket mer överraskande: Daniel Andersson ersätter Per Ågren som sportchef. Det vore att ge en högst orättvis bild av Daniel som nödlösning, en som alltid ställer upp; hellre ser jag honom som mannen Malmö FF de senaste åren har oerhört mycket att tacka för, just för att han alltid ställer upp. Från när han sa att spelarkarriären var över, men då han ändå spelade när det behövdes, till att hjälpa Rikard Norling att ta det sista steget att bli guldtränare och så nu sportchef när Ågren meddelat att han inte längre orkar. Tack för att du finns, Daniel!
Per Ågren (NY)
Han har fått en del skit men ännu mer beröm för hur han har arbetat. Ninjan kallas han. Det är svårt, om inte omöjligt, att som utomstående sätta ett betyg på en sportchef, eftersom vi inte vet vad som är hans verk eller om någon annan till exempel ligger bakom en värvning. Men Per har gjort det till synes bra och listan riktar härmed ett stort tack för de tre åren.
Silly Season (NY)
Nu när Åge och Daniel installerats intensifieras jakten på en assisterande tränare samt en eller flera nya spelare. Även om bägge säger sig vara nöjda med truppen så tror jag nog att de gärna ser ett eller flera goda nya förvärv. Tyvärr är det ju så att det även ryktas om spelare ut från MFF. Sista januari stänger fönstret. Å ena sidan känns tiden dit knapp. Å andra sidan kan man då andas ut och se vad som blir kvar.
Miiko Albornoz (NY)
Hösten 2012 begick Miiko ett brott som inte ska skämtas bort. Han dömdes, han erkände, han bad om ursäkt. Han har häcklats, han har beskrivits som ondskan själv, han har buats ut i stort sett på varje fotbollsarena så fort han har rört bollen. Rätt eller fel? Det är upp till var och en att ha en åsikt om. Jag tror personligen på att förlåta om än inte glömma och därefter gå vidare. Det finns väldigt många som inte är av den åsikten (företrädesvis anonyma förstås). Jag förstår därför mer än väl att han tog beslutet att spela för Chiles landslag i stället för det svenska. Varje uttagning hade bidragit till att hösten 2012 hade nämnts, varje gång han hade spelat på en hemmaplan hade egna supportrar buat åt honom.
Zlatan Ibrahimovic (NY)
Hans mål (det behöver inte beskrivas väl?) mot England 2012 röstades fram till årets mål 2013 och på samma Ballon d´Or-gala i måndags valdes han in i världslaget. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit det men gör det igen: Vi får passa på att njuta så länge det varar av Zlatan Ibrahimovic. Drömmen att se honom i den himmelsblå tröjan är väl alltjämt naiv, men kanske, kanske, kanske kan det spela in att Daniel Andersson nu är sportchef.
Körtelfeber i sig är allra oftast tämligen ofarligt. Du blir trött, du får svullnader, du känner dig jäkligt sjuk helt enkelt. Problemet med sjukdomen är inte att den tar sin tid att läka ut, problemet är att man efteråt behöver lång tid för att orka komma tillbaka där du var innan du insjuknade; det räcker att se på tennisspelaren Robin Söderling och hur länge han gick/gått sjuk.
Filip Helander meddelades häromdagen att han har sjukdomen. I värsta fall kommer det att dröja väldigt många månader innan han är tillbaka på fotbollsplanen i full kondition. Jag lider med honom som nu förlorar viktig försäsongsträning. Jag beklagar också laget som tappar en av sina främsta spelare ett tag framöver.
