Sex och Jävligt offside: Två kaptener och en krönikör
Efter en 3-0-vinst borta mot IFK Göteborg finns det mycket för Listan att glädjas över, så mycket att allt inte får plats.
Guillermo Molins (NY)
”Guille” har varit glödhet sen han återvände från Belgien förra året. Det är som att allt han rör vid med foten blir till guld och förlösande mål, hans självförtroende är på topp och han har en självklarhet i spelet som är så gedigen att det inte går att beskriva honom på annat sätt än att det är ren och skär klass. Och kanske handlar det inte om att han är glödhet, kanske handlar det om att detta är hans habitualtillstånd. Lysande, fantastisk, njutbar, Guillermo Molins.
Markus Halsti (NY)
Det finns en matchsituation som berättar så mycket varför Markus Halsti är så bra på att vara Markus Halsti och därmed oumbärlig för laget. IFK:s Sam Larsson hade på sin kant snurrat rätt friskt med några himmelsblå spelare och tagit sig in i straffområdet. Från min position på ståplats såg det ut som att ett mål hängde i luften. Bara en spelare skulle passeras. Tyvärr för Sam Larsson var den spelaren Markus Halsti, som lugnt och behärskat tog bollen från IFK-yttern, som vore det en leksak från en femåring. Också i övrigt briljant. Förstås.
Åge Hareide (NY)
Jag tror att det finns anledning att återkomma till Malmös tränare i en längre text, så jag nöjer mig med att skriva att det känns som att vi har fått en tränare med en erfarenhet och ett taktiskt kunnande och tänk som vida överstiger våra senaste coacher. När många andra menar och säger att man inte förändrar ett vinnande lag, tar Åge ingen sådan hänsyn. Bäst för laget mot ett visst motstånd är hans paroll. Det känns… internationellt.
Resten (NY)
Redan nu, i omgång 2, är årets roligaste och, för undertecknad, viktigaste seger tagen. Det finns inget bättre än att vinna mot IFK Göteborg, det finns inget skönare och stoltare än att vinna mot IFK Göteborg borta. Efter en formidabel insats av hela laget och efter en 3-0-kross, förtjänar ni alla som inte fick en egen plats att nämnas på veckans lista. Ni är hjältar: Robin Olsen, Miiko Albornoz, Filip Helander, Pontus Jansson, Ricardinho, Erdal Rakip, Simon Thern, Magnus Eriksson, Markus Rosenberg, Emil Forsberg, Simon Kroon och Erik Johansson. Tack!
Michael Lerjéus (NY)
Domare Lerjéus är den enskilda domare som jag har skrivit mest negativt om under alla mina år som skribent på Himmelriket. Jag har inte varit ensam om att mer eller mindre totalt döma ut honom som rättskipare på fotbollsplanen. Därför är det inte mer än rättvist att jag nu lyfter fram hans insats på Gamla Ullevi i måndags och ger honom välförtjänt beröm. Han höll nästan Jonas Eriksson-klass i sitt sätt att tillåta hårt spel, men samtidigt omedelbart stävja det direkt farliga. Fortsätter han så här ser jag fram emot att han dömer fler av Malmös matcher. Den meningen trodde jag aldrig att jag skulle få tillfälle att skriva.
Kärlek i Falkenberg (NY)
Lilla Falkenbergs FF begick i lördags allsvensk hemmapremiär. På plats fanns endast lite drygt 3000 åskådare, vilket naturligtvis inte är godkänt oavsett väder. Desto mer imponerande var det då att tre stycken skotska Celtic-supportrar hade tagit sig till Falkenbergs IP för att få se och träffa sin ikon Henrik Larsson. Iförda kilt stod de i ösregnet och såg en match som gud hade glömt. Kanske fick de sig ett skratt om de fick sig översatt och förklarat vad hemmalagets klackledare ropade för att väcka publiken: ”Vi sjunger fan sämre än Bajen, kom igen nu!”
Jag stod mitt i bengalorgasmen i måndags. Matchen försenades, MFF åker på böter men kanske är det så att spelarna taggas lite extra av det. Jag vet inte. I vilket fall blev det mest ett antiklimax när spelarna var tvungna att lämna planen och vi sen fick stå där och vänta på att de skulle komma tillbaka. Brännandet kändes mer som något som skulle göras än att fylla en egentlig uppgift, för att lite visa att vi kan minsann. Men vad vet jag, kanske är jag bara för gammal för sånt.
Men oavsett vad man tycker, och många tycker verkligen i den här frågan, så önskar man att det finns en rimlig nivå på debattklimatet.
I en tid av hat som mynnat ut i dödsfall kanske inte en ökad polarisering är det bästa för tillfället. När tidningen GP:s krönikör Mattias Balkander tar till den stora släggan för att beskriva delar av Malmöpubliken på plats i Göteborg så är risken överhängande att det är just ökad polarisering som han bidrar till.
Jag vill inte bjuda honom på fler klick, så texten får ni själva leta upp. Delar av den löd i alla fall: ”Unga korkade män, sinnesslöa maskerade män. Bengalbrännare och fotbollsmördare, den här gången klädda i Malmöblått, förra veckan i IFK-randigt gjorde ny attack på vår svenska fotboll. Jag har bevakat två allsvenska matcher på plats 2014. Båda har avbrutits av dårar, pojkar inte ens mödrar är stolta över.”
Man kan och ska ha åsikter som krönikör. Men ibland ska man nog koppla på hjärnan, ta några djupa andetag och fundera ett varv extra vad det egentligen är man skriver. För när man tar till ord som sinnesslöa, fotbollsmördare och dårar – vad finns det då kvar när det verkligen finns något att uppröras över mer än en fotbollsmatch som blir försenad med cirka 10 minuter på grund av rök? Jag upprepar, en fotbollsmatch som blir försenad med cirka 10 minuter på grund av rök. Läs den meningen och sätt den i ett sammanhang som inneburit död och sorg för bara en dryg vecka sen. Mattias Balkander borde ha gjort det innan han skrev texten.