Sex och Jävligt offside: Guillermo, Robin och Erik
Med två matcher på spelprogrammet sedan förra listan märks det förstås i veckans Sex och Jävligt offside. Ett kärt återseende toppar.
Guillermo Molins (NY)
27 juni 2014: Aj, aj, aj.
7 juni 2015: Ja, ja, ja.
Guillermo Molins är tillbaka. Efter hans andra korsbandsskada, som han drog på sig i en träningsmatch i Belgrad, har det varit ett mödosamt arbete. Men i söndags, i den första minuten av den andra halvleken mot Djurgården stod han vid sidlinjen. I sitt stora skägg, med sitt rakade huvud. Publiken ställde sig upp, gav honom ovationer, fylldes med hopp efter miserabla första 45, sjöng hans namn. Jag är rätt säker på att det är ett av Guillermo ”Guille” Molins finaste ögonblick i karriären. Har han inte tidigare förstått hur efterlängtad han är, hur älskad han är, så fick han där ett kvitto på det. Välkommen tillbaka!
Robin Olsen (NY)
Förvisso, han var ute och seglade minst sagt snett i samband med Gefles 1-1-mål. Å andra sidan, han gjorde en del räddningar i den matchen (samt mot Djurgården) som visade varför han finns med i landslagstruppen och varför utländska klubbar har honom i sin intressebok. Kanske var det hans sista match i MFF för den här gången vi såg i söndags. Jag hoppas inte det, men jag befarar det. I så fall är den här lilla filmen, tagen efter att han råkat skjuta en boll på Wilmer, 7 år, något jag också kommer att minnas honom för. Stort Robin, stort.
Erik Johansson (4)
Det var ju nästan så att vi började tvivla på hans kapacitet och fundera över om förra årets insatser var ”han dansade en sommar”. Man borde förstås veta bättre. Erik Johanssons senaste matcher har inte varit annat än högklassiga, spetsat med ännu ett knämål mot Gefle som ledde till seger, så nu kan vi lägga ner funderingarna. Han är en av lagets både bästa och viktigaste spelare.
Allsvenskan (NY)
Där finns förstås matcher med i det närmaste noll inramning och med spel som får en att fundera över varför man väljer att titta på dem i stället för att slå sig själv i ansiktet med en hammare. Men så dyker det upp, med allt tätare mellanrum, kamper med fullsatta läktare, en stämning som får en slå sig för pannan utan hammare och även om spelet fortfarande inte alltid håller lika hög klass, så är det intensivt, spännande, medryckande. Och förstås, alla resultat någonstans kan man vända och vrida på utifrån ett himmelsblått perspektiv. Jag har sagt det förr, jag säger det igen: Jag älskar vår Allsvenskan.
Verkligheten (6)
Verkligheten är att vi ligger fyra. Verkligheten är att vi har sju poäng upp till IFK Göteborg på förstaplatsen. Verkligheten är att MFF understundom har spelat bättre än något annat lag i serien, men verkligheten är också att MFF har haft perioder (längre och kortare) som inte ens antyder att laget pretenderar på guld och Champions League. Verkligheten är att det är rätt skönt med ett speluppehåll på en månad för att läka både kroppar och sinnen. Verkligheten ska vi förhålla oss till. Verkligheten är att det är långt ifrån avgjort.
Malaga (NY)
När detta publiceras klockan 12 onsdagen den 10 juni har jag, om inget oförutsett hänt, några få timmar kvar av SAS-flighten från Köpenhamn till en av mina favoritstäder Malaga. Nio dagar väntar av tapas, besök på Cerveceria Arte&Sana (med cirka 700 olika sorters öl), 30 graders värme, bad, pool och vidunderlig utsikt på taket på hotell MS Maestranza precis bredvid tjurfäktningsarenan, Picasso till höger och vänster samt ytterligare några tapas. Fotbollsrelaterat? Inte det minsta. Om man inte väljer att se det som att jag gör som MFF: laddar batterierna med ledighet för att orka en guldhöst.
Veckans offside är mer eller mindre MFF:s hela allsvenska säsong så här långt. Blixtrande spel och både njutbar och effektiv fotboll kombineras med rörighet, omständlighet, långsamhet och osäkerhet. Vi har sett det tidigare, vi såg det mot Djurgården. En första halvlek av långa bollar och kalabalik, följdes av 45 minuter av snabbt passningsspel, närmast konstant tryck mot motståndarna och sånär blev det fler än ett mål.
Tyvärr tror jag att den här ojämnheten gör spelarna osäkra, ledarna likaså och det mixtras och komponeras om på nytt för att hitta rätt. Där finns mycket att fundera över under uppehållet för Åge Hareide och Olof Persson. Att bara skylla på enskilda misstag håller inte i längden, inte heller skador. Bägge tillhör fotbollen och med en så bred trupp som MFF har ska det ändå gå att prestera mycket bättre. I hela matcher.
