Sex och Jävligt offside: Djurdjic, Rosenberg och Israelsson
Champions League-vecka igen men som alltid list-vecka. Två spelare toppar och en sällsynthet hittar också in.
Nikola Djurdjic (NY)
För uppvisningen mot Falkenberg, med två mål och två assists varav det till landsmannen Rodic höll sådan klass att det verkligen inte tillhör allsvensk vardag. Mållös mot HBK likt resten av laget och Nikola Djurdjic hade kanske inte en av sina bättre dagar, men visade attityd och vilja om inte annat. Eller som någon sa, har du en dålig dag så kan du alltid kämpa. Det gjorde han med besked.
Markus Rosenberg (NY)
Det blir så tydligt hur mycket han betyder för dagens Malmö FF när han inte spelar. Som i Halmstad i lördags, där han satt på bänken första 45. Inget ont om Pawel Cibicki, men det hände något när Super-Mackan hoppade in. Sånär att göra mål, sånär att assistera till mål. Och ikväll, där är om möjligt han än mer betydelsefull. Och grattis i efterskott, Markus! 33 år ung fyllde han för några dagar sedan.
Champions League (NY)
Det här är kvällen då spelarna i AIK, IFK Göteborg och de andra lagen slår sig ner i teve-sofforna, lägger upp fötterna på bordet, öppnar en påse ostbågar, häller upp ett glas lättmjölk (någon måtta på onyttigheterna får det väl vara; de har ju träning i morgon) och tittar på när deras kollegor i Malmö FF spelar Champions League. Mot Real Madrid. Det är kanske inte så mycket som talar för hemmaseger, men eftersom det inte är såååå kul att bara delta, så står det trots allt 0-0 från start, det är 11 mot 11 och jag kommer att gapa sönder mina lungor för att det, i mångas ögon, omöjliga möjligtvis kan ske. Vi såg hur nära vi faktiskt var förra året mot atleterna från Madrid, så det kan gå. Det kan gå.
Tredjeplatsen hägrar (NY)
Att MFF inte vinner Allsvenskan i år har stått klart ett bra tag, även om en del optimister räknat på poäng och olika scenarion. Att komma topp 3 känns väl kanske inte heller helt lätt, eller realistiskt. Fast i och med Hammarbys seger mot AIK i söndags skiljer det "bara" 6 poäng mellan solnaiterna och oss. Vinner vi till helgen mot dem så är det bara 3 poäng. Vinner vi därefter resten och AIK förlorar ytterligare en match står vi på lika. Ja, jo, kanske, möjligtvis, och det är många om här. Men kanske det ändå kan bli Europa även nästa år. Om nu inte Elfsborg går fullt förstås. Det tröstlösa och trolösa jag kände efter 0-0 i Halmstad ersätter jag gärna med en gnutta hopp. Kalla det naivt, det gör jag själv, men ändå...
Fjärdeplatsen hägrar (2)
Och om inte det går att komma i kapp AIK på tredjeplatsen, är en fjärdeplats bättre än en femteplats på många sätt och vis. Medaljen kan nog kvitta för de flesta (alla?) i laget, men som kollega Zackrisson skrev förra veckan - möjligheterna att nå Europa förbättras rejält (om något av de tre topplagen också vinner cupen är det fyran i Allsvenskan som får Europaplatsen). Elfsborg ligger 1 poäng före oss i dagsläget. Det är (minst) den poängen som ska tas in.
Erik Israelsson (NY)
Det hör till sällsyntheterna att Listan uppmärksammar andra lag, eller andra lags spelare. Den här veckan är det aktuellt med en dylik sällsynthet. När Hammarbys Erik Israelsson låg på marken, i det närmaste livlös, under en lång tid efter den våldsamma kollisionen i AIKs straffområde, hann många tankar flyga genom ens huvud. Det såg otäckt ut. Det var otäckt. Det kunde ha blivit så mycket otäckare, men det visste vi inte då. Inte förrän långt senare fick vi reda på att det "bara" var en kraftig hjärnskakning och en fotfraktur. Krya på dig, Erik!
Drygt 2 miljoner besökare i Allsvenskan hittills den här säsongen visar att suget efter svensk fotboll är gigantiskt och rekordstort. Tyvärr kantas också glädjeämnen av tråkigheter. Att det skanderas Låt han dö må vara osmakligt och chockerande för många inblandade, men det är ändå bara ord. Värre är de upploppsliknande scener vi supportrar ibland ställer till med utanför arenorna. Även om det nu senast gällde i Stockholm runt matchen mellan Hammarby och AIK, så har det också hänt i Malmö, Helsingborg och Göteborg.
Hormonstinna män, satta i grupp, med en känsla av att vara osårbara och överlägsna, skapar kaos och rädsla. Inte framför allt hos dem de tuppar upp sig mot, utan hos oskyldiga män, kvinnor och barn som inte har med saken att göra. Som kanske måste fly i panik, som kanske skadas, som definitivt inte ser fotbollsmatcher som något att lägga pengar på framöver. Att skrämma äldre damer eller små barn eller Kalle på väg hem från jobbet eller vem fan det än må vara, även om det inte är själva syftet från början, är ett så patetiskt supporterbeteende att det inte finns ord för det.