Sex och Jävligt offside: Efter banger bangar Frank
Spelare från tre olika länder hamnar på veckans lista. Det är onsdag igen.
Magnus Wolff Eikrem (NY)
Två gånger i år har jag haft med Magnus Wolff Eikrem på Listan, senast var efter matchen mot Elfsborg. Det är ju ingen hemlighet att man har sina favoriter bland spelarna. Magnus har blivit en sådan. Lika lite som jag kan förklara varför Hasse Mattisson eller Daniel Larsson blev det (Daniel Andersson är ju betydligt enklare) tog plats i mitt hjärta, lika svårt är det i min namnes fall. Kanske är det för att de haft det stundtals svårt i klubben, men inte grinar i media. Kanske är det för att de verkar vara/är så sympatiska som personer att det hos mig spiller över på dem som fotbollsspelare. Därför gläds jag extra mycket när Magnus nu i match efter match dominerar på ett sätt som man nästan aldrig ser i Allsvenskan. I mötet mot IFK Göteborg var han oerhört bra, mot Häcken var han helt outstanding.
Vidar Örn Kjartansson (NY)
Jag inser det rätt bisarra i att vår isländske anfallare inte hamnar på veckans förstaplats. Han är ju verkligen värd det efter att måltorkan inte bara tagit slut utan på sättet som den gjorde det. Nu får han nöja sig med andraplatsen men jag tror inte att det gör honom så mycket. Vi är många som undrat om hans kvaliteter. Vi är många som nu kan sluta undra.
Defensiven (NY)
Noll insläppta mot Elfsborg. Noll insläppta mot Djurgården. Noll insläppta mot IFK Göteborg. Noll insläppta mot Häcken. Idag är det svårt att tänka sig att för bara runt två veckor sen var det kris och beklagan och krav på såväl avgångar som nyförvärv, när det nu känns så oerhört stabilt. Det är inte så att MFF haft tur som inte släppt in några mål, det har på det stora hela varit oerhört få riktigt heta målchanser för motståndarlagen. Den stabila defensiven gör att det offensiva spelet för varje match ser allt bättre ut.
Tobias Sana (NY)
Veckans hetaste svenska spelare i dubbel bemärkelse heter Tobias Sana. Han hade säkert förväntat sig glåpord från en del håll, men att bli attackerad av en banger kunde nog han aldrig föreställa sig att han skulle bli. I chocken som följde på detta tog han tag i en hörnflagga och kastade in bland publiken som han trodde hade anfallit honom.
Några dagar senare bad han om ursäkt på en presskonferens. Han sa där också att han inte vill hata mannen som genom sitt banger-kast hade kunnat förstöra Tobias karriär. I efterspelet till detta har han fått mycket kärlek och stöd från alla håll och kanter, och ur den himmelsblå klackhumorn (som egentligen borde haft en egen punkt, men det fick inte plats den här veckan) skapades sången:
Kasta spjut, kasta spjut
Kasta spjut, kasta spjut
Han e från Angered
Han kastar spjut på er
Om mannen som kastade bangern någonsin kommer att be om ursäkt återstår att se. Det är väl dessvärre föga troligt att han besitter samma mognad som Tobias Sana.
Spöket är borta (NY)
Gud i himmelen så tröttsamt det har varit att läsa alla artiklar och kommentarer om spöket Häcken. Det är nästan i paritet med det minst sagt utslitna skämtet ”dags att klippa Häcken”. Knappt en intervju eller en analys har förbigått det faktum att MFF de senaste åren haft svårt för laget från Hisingen. Att nu slippa allt sådant framöver är nästan lika underbart som själva segern med 3-0 i söndags. Nu finns det inga fler spöken väl?
Cupfinalen (NY)
Årets viktigaste match spelas i morgon? I alla fall sett till att under 90 minuter plus tillägg och eventuell förlängning, ska det avgöras om vi kommer ut i Europa i år. Och om vi efter 27 år äntligen får lyfta cup-bucklan igen. Mesta mästarna även när vi pratar om den här turneringen har längtat och suktat och vi har svurit över alla uttåg. I morgon kan vi tillsammans göra något åt det. Häcken står som bekant åter för motståndet och Stadion är som bekant åter platsen. Ge oss allt, laget. Vi ska ge er allt!
Hur mycket det än har skrivits och analyserats mer eller mindre korrekt och riktigt, och hur mycket jag än skulle vilja hitta en annan punkt att printa ner här om, så är det oundvikligen så att den avbrutna matchen mellan IFK Göteborg och Malmö FF förra onsdagen är veckans offside. Det blir bara fånigt att hitta något annat bara för att.
Ni vet alla vad som hände, ni har alla läst och sett. Därför finns det egentligen ingen anledning att ödsla mer kraft på det ofattbart idiotiska tilltaget. Jag hoppas att den skyldige får ett kännbart straff, jag hoppas att alla andra som smällde på Ullevi samt smällt på andra arenor i andra matcher fått sig en tankeställare.
De bägge klubbarnas agerande efteråt, samt enskilda spelare som blåvita Sebastian Eriksson, fanns det inget att klaga på. De intog en såväl kritisk som ansvarstagande ställning som det bara är att gratulera till. Och ge dem min respekt för. Tyvärr går nu IFK Göteborgs ordförande Frank Andersson och tränare Jörgen Lennartsson ut och beklagar att matchen inte slutfördes, då de menar att fjärdedomaren skulle kunnat ha tagit den assisterandes plats. Må så vara om man nu bara ser till domarna, och att det sportsliga ska gå före det mänskliga.
Men hur tänker Frank och Jörgen när det kommer till att MFF blev av med en spelare, som inte gick att använda om matchen hade slutförts? Ni började så bra, IFK Göteborg, nu är ni på väg att göra en Djurgården. Ska jag vara ärlig, så hade jag det på känn. Sebastian Eriksson fortsätter jag emellertid att hysa den största respekt för. Det är något speciellt med människor som vågar stå upp och inte bara ser till kortsiktiga vinster.