Sex och Jävligt offside: Förlusten mot Djurgården talar för oss
Efter en förlust så ska det mycket till för att hitta sex ljusglimtar i mörkret. Vi gör ett försök ändå, men håller det kort.
Uppmuntrande historik (NY)
Att vi supportrar är vidskepliga är ingen hemlighet. Hur många av oss har till exempel inte särskilda kalsonger eller T-shirts som vi vet bringar tur när MFF spelar? Eller kissar mot ett speciellt träd i Pildammsparken innan match? För alla oss som beter oss så kan det finnas såväl lindring som ingjutande av hopp här:
Djurgården – MFF 2010: 2-0 (Guld)
Djurgården – MFF 2011: 0-1 (Inget guld)
Djurgården – MFF 2012: 2-3 (Inget guld)
Djurgården – MFF 2013: 3-2 (Guld)
Djurgården – MFF 2014: 2-0 (Guld)
Djurgården – MFF 2015: 0-2 (Inget guld)
Djurgården – MFF 2016: 3-1…
(Tack till Mikael Cronqvist)
Egna händer (NY)
Vi kan tjura, och det har vi gjort, att vi tappade serieledningen i helgen. Men som så många redan har påpekat, vi har det fortfarande i egna händer och fötter. Vinner vi resten av matcherna som återstår, ja då vinner vi också det allsvenska guldet. Det kanske inte är så bara, men det är något att ta med oss. Vi börjar mot Elfsborg i morgon. Årets viktigaste match.
Upp på hästen igen (NY)
Det var så Karí Árnason sa efter förlusten i söndags, vi ska upp på hästen igen och ta tillbaka den (serieledningen). Och vad ska han annars säga? Det går inte att tycka synd om oss själva, han kan inte tycka synd om sig själv efter en insats som var mindre bra. De högstanivåer som MFF visat upp lite då och då den här säsongen, men lite väl sällan kan man tycka, kommer inget annat allsvenskt lag i närheten av. Den nivån måste hela laget upp i i morgon, med hjälp av oss på läktarna. Vi får hoppa upp på hästen igen, tillsammans.
Oscar Lewicki (NY)
Den enes bröd, den andres död. Så heter det ju. Efter att Anders Christiansen dragit på sig en varning senast och därmed är avstängd i morgon, öppnar det upp för Oscar Lewicki. Landslagsmannen som tidigare var självskriven i Allan Kuhns startelva har haft det tufft på slutet, och inte fått många minuters speltid. Han bör vara full av revanschlusta och vill visa att han absolut ska vara på planen mer än några ögonblick i slutet av matcherna. Om han sen petar Adu eller AC även i fortsättningen om han gör en formidabel match – det återstår att se. Men jag hoppas att han tar chansen, för såväl sin egen del som lagets.
Vi leder (NY)
Från 1925 fram till idag: 1. MFF 3395 poäng. 15 före IFK, 150 före AIK
Från 1966 fram till idag: 1. MFF 2205 poäng. 259 före IFK, 294 före AIK
Från 2000 fram till idag: 1. MFF 782 poäng. 4 poäng före IFK, 17 före Elfsborg
Från 2010 fram till idag: 1. MFF 404 poäng. 42 före AIK, 55 före Elfsborg
Det är bara från 2015 fram till idag som vi inte leder Maratontabellen (3-poängssystemet). Det råder alltså inga tvivel om vilket lag som är Sveriges bästa genom tiderna. Men eftersom vi också lever i nuet så är det dags att börja vinna igen, efter söndagens usla insats. Länken till allt godis hittar ni på den här fantastiska sidan.
(Tack till Peter Lind)
Det vita bortastället (NY)
Om, Gud förbjude, vår himmelsblå färg skulle förbjudas eller av annan anledning inte gå att använda, skulle jag gärna se att MFF i fortsättningen spelar i de helvita tröjor som laget använde i söndags mot Djurgården. Stilrent, snyggt, klassiskt.
Matchen, insatsen, attityden, sena byten, resultatet – det finns inte mycket positivt att ta med sig från i söndags. Att hitta på något annat att lägga här, på denna nesliga plats, känns bara konstruerat. Trots mina vällovliga försök ovan; veckan har varit dyster och grå och jävligt ledsam. Det blir ju så när MFF inte vinner mot allsvenska lag.