Sex och Jävligt offside: Nuet och framtiden
I årets näst sista match visade Malmö FF klassen genom att besegra Sirius med 4-0. Man visade också att framtiden ser ljus ut.
Klass (NY)
Guldet klart sedan länge, guldfirande på detta, en så kallad enkel match att ladda om till senast mot AIK inför entusiastisk hemmapublik, men nu – Sirius borta en råkall söndageftermiddag. Halva startelvan lämnad hemma eller på bänken; läge för årets blott fjärde allsvenska förlust? Nä. Frånsett en stund i den första halvleken, så var det lugnt och kontrollerat, klasskillnad faktiskt. Vad MFF gjorde i söndags var att sätta ner foten och visa varför man är Sveriges bästa fotbollslag. Och visade att framtiden är ljus.
Malmö-bänken (NY)
Mathias Nilsson, Hugo Andersson, Dennis Hadzikadunic, Laorent Shabani, Pavle Vagic, Samuel Adrian och Oscar Lewicki. En avbytarbänk där alla är fostrade i klubben. Det är vackert, det är ett tecken på hur väl ungdomsverksamheten fungerar i MFF och det är historiskt. När hände det senast i Allsvenskan att alla avbytare är egna produkter? Hur långt tillbaka i tiden måste vi gå?
Mattias Svanberg (NY)
Och inte bara på bänken var det egna produkter. I startelvan var Mattias Svanberg tillbaka och var en av matchens bästa spelare. Två assists, 90 minuters speltid och han har ett spel i sig som lovar väldigt, väldigt mycket. Som skrivet ovan, framtiden är ljus.
Alexander Jeremejeff (NY)
Jag kan förstå varför Magnus Pehrsson väljer Markus Rosenberg och Carlos Strandberg när han vill optimera sitt lag. Men när Alexander Jeremejeff väl får chansen, så tar han den i stort sett alltid. Oavsett om han kommer in i slutet av matcher eller som i söndags, startar och slutför dem, så är det uppenbart vilken fin fotbollsspelare detta är. Han har en bollmottagning av hög klass, han gör mål men framför allt har han ett öga för när passningar ska slås som få andra i laget. Titta på den millimeterprecisa framspelningen till Jo Inge Bergets 4-0, titta på den och njut av fotbollsgodis.
Poängrekord (NY)
Vinst mot Häcken och MFF landar på 67 poäng, vilket skulle vara en tangering av det egna rekordet från 2010. Vinst mot Häcken och MFF har minst 10 poäng ner till tvåan, vilket är en ny allsvensk rekorddifferens mellan ettan och tvåan. Men även förlust eller oavgjort mot Hisingslaget skulle innebära att rekordet slås, då vi minst har 7 poäng ner till AIK.
Att det just en sådan här överlägsen säsong blir de två stjärnornas år är inget annat än högst passande. De tidigare poängrekorden (sex poäng ner till tvåan) har vi för övrigt själva: 2014 och 2016.
SvFF-stopp (NY)
AFC bytte namn och flyttade Stockholm runt innan de landade i Eskilstuna. Dalkurd har skickat brev till Uppsala om möjligheterna att få komma dit i stället för där klubben startade, i Borlänge. Eller till Västerås. Eller Gävle. Möjligheterna är många. Att gå dit verksamheten för tillfället passar in bäst, utan respekt för föreningens bas och supportrar, är något som många med rätta har protesterat mot. Nu sätter Svenska Fotbollförbundet ner foten och gör det i framtiden omöjligt om man vill behålla sin elitverksamhet på hög nivå. Bra! Tyvärr gäller det först från och med 2019 så Dalkurd och andra föreningar har ett år på sig att flytta Sverige runt.
Även om Anton Tinnerholm själv inte säger att något är klart, så står det väl tyvärr allt mer klart att hans sejour i MFF snart är över. För den här gången. Än lever hoppet om en förlängning men hoppet är väl inte så stort för att vara ärlig. Därför är det extra tråkigt att han i årets sista match, nu på söndag mot Häcken, är avstängd efter det gula kortet han fick mot Sirius. Ska man se det positiva så är det väl det att han i sin sista (?) match gjorde ett mål. Det är rätt fint att ha med sig som ett av många fina minnen.
