Sex och Jävligt offside: Premiärvecka och böter
Allsvenskan är tillbaka, premiären avklarad och det finns förbättringspotential. Veckans lista är här.
Inför premiärer (NY)
Framför allt i Allsvenskan men också i Europamatcher av tävlingskaraktär så är känslan på matchdagen speciell. Förväntan, glädje, nervositet – alla känslorna trängs i ett potpurri som berättar tydligare än annars vem jag är som människa. Jag skulle inte vilja vara utan detta, aldrig i livet, även om det vid enstaka tillfällen är oerhört jobbigt när oron nästan tar överhanden (guldmatchen 2010 – jag hade inför inga prolem att visualisera hur guldet rycktes bort efter ett sent mål av Mjällby samtidigt som HIF vann mot Kalmar; lyckligtvis var det scenariot aldrig ens nära).
Inför premiärer på matchdagen är allt detta upphöjt till 10. Längtan ännu starkare, glädjen att återse vänner och Stadion och laget så stor att det inte går att förklara för någon oinsatt. Nervositeten finns där, men det är främst glädje och längtan och förväntan, och när man kommer till Stadion och ser alla ljusblå så kan man känna närmast fysiskt att jag alls inte är ensam om att känna så. En av årets absolut bästa dagar.
Allsvenskan (NY)
Så välbekant det var att i söndags lägga sig på rygg i soffan och följa de allsvenska matcherna. Allvaret är tillbaka, det stora nöjet är tillbaka. Glädjas över kvitteringsmål åt rätt håll, genast börja spekulera i vad som är bäst när två ”onda” lag möts, och läsa om besvikna och glada tränare och spelare. Och då är det ändå inte en dag när Malmö FF spelar. Allsvenskan är inte större än livet, men livet hade varit mycket mindre utan Allsvenskan.
Bredden (NY)
Utespelarna som fick starta på bänken i måndags: Guillermo Molins, Carlos Strandberg, Oscar Lewicki, Erdal Rakip, Romain Gall och Eric Larsson. På läktaren satt Markus Rosenberg, ännu inte helt återställd efter skadan som han ådrog sig mot Chelsea på Stamford Bridge. Det är en brutal konkurrens, och när alla är hela och krya så kommer landslagsspelare eller nästan landslagsspelare inte ens vara med i matchtrupper. På papperet är bredden oerhörd, men sen ska det ut på planen och i prestationerna också.
Förbättringspotential (NY)
Kommer då bredden att användas för att ersätta några spelare som inte hade sin bästa dag i måndags? Eller vill Uwe se dessa ta revansch på sig själva? Inte en aning. Vad man kan konstatera är, för att vara snäll, att det finns en förbättringspotential sett till matchen mot Häcken. Det var förvisso en premiär och ett tippat topplag vi mötte, men det var besynnerligt många himmelsblå som missade till synes enkla passningar eller rörde sig fel. Efter den första halvleken drog jag en lättnadens suck att det stod 0-0. Det blev betydligt bättre i den andra halvleken men det var ändå långt ifrån väldigt bra. De som satt på bänken och kom in gjorde sitt för att det skulle bli bättre, men det är en sak att starta och en annan att komma in för att på relativt kort tid förbättra spelet. Huruvida några mot Häcken startande får sätta sig på bänken eller inte visar sig om tre dagar, men oavsett vilket: det behöver och bör bli bättre. Jag är inte orolig, vill jag betona.
Oscar Lewicki (NY)
Det är ingen hemlighet att jag starkt gillar Oscar. Han var för några år sen landslagsman och tokgiven på vårt mittfält. Gör inte mycket väsen av sig, men alltid klok och intressant att prata med. Nu nerflyttad i mittfälts-hierarkin och skulle kunna gå ut i media och säga att han vill vidare för att få mer speltid. Hamnar på bänken i premiären, men kommer in och får en hel del speltid fast inte som mittfältare utan som mittback. Lär starta de kommande matcherna bredvid Rasmus Bengtsson och Behrang Safari i skadade Lasse Nielsens frånvaro. Jag är säker på att han kommer att göra det väldigt bra. Han kommer antagligen inte att märkas så mycket, bara göra sitt jobb. Med ett hjärta som pumpar MFF-blod. Vad finns där att inte gilla hos en sådan spelare?
Uefaranken (NY)
Upphottad hemsida och igår uppdaterad med nyheter om var bland annat MFF och AIK befinner sig i de europeiska seedningstabellernas heliga land, Uefaranken är faktiskt rätt omistlig om man är intresserad av hur det eventuellt/förhoppningsvis kommer att se ut när det vankas kval till Champions och Europa League. Nu mer lättläst och snyggare men innehållsmässigt lika intressant som alltid. Ni hittar sidan här.
Vare sig man tycker att bengaler är stämningshöjande, helt livsnödvändiga och UEFA är detsamma som MAFIA eller anser att de som bränner förstör för alla andra och att fotboll bäst gör sig till stillasittande applåder, samt alla med åsikter däremellan, så hoppas jag att vi kan enas om att 600 000 i böter är en väldig massa pengar. Man kan tycka att UEFA är konstiga som anser det värre att bränna än att kasta in saker samt som utomstående beträda gräsmattan, men det är i deras turnering vi och Chelsea ställde upp, och därmed deras regler som gäller.
Jag hoppas att vi inte är på väg att bli fartblinda, att vi tar inkomster för givna och tänker att vi likt Joakim Von Anka har en djup bassäng av pengar att bada i. Vi har de senaste åren dragit in oerhört mycket pengar och ja, vi är idag en rik klubb. Vi har råd med 600 000 kronor. Men samtidigt, vi är inte superduperrika och kan hantera pengar som om det inte fanns en ände på dem. Ni vet uttrycket "många bäckar små": börjar det läcka lite här och lite där och inkomsterna inte kommer till oss som vi vant oss vid så kan det snart komma en dag när 600 000 är lika med vår överlevnad. Det känns så onödigt att betala de pengarna i böter, och vi i MFF-familjen kan inte skylla ifrån oss på någon.