Sex och Jävligt offside: Rieksintresse för Allsvenskan
En vecka innehållande två segrar samt två matcher med extra allt de kommande dagarna; det var inga större problem att hitta punkter till veckans lista. Fast det finns förstås moln på himlen.
Sören Rieks (NY)
Super-Sören, vår kaostatuerade ytter, har haft en minst sagt fin september med fyra mål på fyra starter och ett inhopp i Allsvenskan och Europa League. Han fick välbehövlig, om än påtvingad vila, mot AFC Eskilstuna i söndags, men visade i torsdagens HIF-överkörning varför han är självskriven i startelvan, samt varför han är så viktig för Malmö FF. I den matchen gjorde han inte bara två mål utan också lite vad han ville med sina motspelare. Dessutom, vilket fällde avgörandet till den här topplaceringen, blev han framröstad till månadens spelare av Himmelrikets redaktion.
Det lever (2)
Det är klart att jag hade vissa förhoppningar om att Östersund skulle ta poäng mot Djurgården i måndags. Nu skiljer det emellertid alltjämt tre poäng upp till det serieledande Stockholmslaget men där vi har bättre målskillnad. Till helgen tar MFF emot IFK Göteborg medan Djurgården har trean Hammarby på deras gemensamma arena. Det går att spekulera och sia hur mycket som helst om hur fortsättningen blir utifrån vilka resultat helgen ger, men en sak kan man konstatera: Hoppet lever. Och för den neutrale bör väl detta vara drömmen att få uppleva så tät och så spännande allsvensk toppstrid.
Derby-dominansen (NY)
Det visade sig som väntat mest vara prat när Andreas Granqvist och en del andra i Helsingborgs IF påstod att de skulle ge Malmö FF en match, sätta käppar i det himmelsblå guld-hjulet och vad det nu var. Jag skrattar inte åt landsfaderns utspel, för det vore rätt märkligt om han skulle påstått motsatsen om sitt lags chanser, men jag ler däremot stort åt dominansen MFF visade på ett fullsatt Stadion. Kvalitetsskillnaden var enorm. Det var fint att se.
Det som är kvar av vecka 40 (NY)
Hur har ni det då, nu när mörkret faller, hösten närmar sig med stormsteg och säsongen snart är slut? Jasså, inte så kul säger ni. Vi? Tackar som frågar, i morgon ska vi möta FC Köpenhamn i Europa League och på söndag kväll kommer värsta antagonisterna IFK Göteborg på besök. Det känns som att vi har haft det tråkigare, om man säger så. Två matcher som kommer att locka mängder med publik, två matcher som kommer att spraka och gnistra och förhoppningsvis få fram Hareides Hexenkessel, två matcher som betyder oerhört mycket, två matcher som vid två vinster kommer att göra oss ännu rakare i våra ryggar (om det nu är möjligt). Så, jo, det är rätt okej med oss MFF-are.
Anders Christiansen (NY)
Det går inte att svara på hur många matcher hade slutat om någon annan hade spelat, men faktum kvarstår att Anders Christiansen avgör match på match antingen via mål, assist eller bara sin kvalitet som han är nästan ensam om att ha i Allsvenskan för tillfället. Ett lag består av 11 spelare på planen, men när ett lag samtidigt har förmånen att få ha en spelare som vår AC så underlättar det onekligen när man söker framgång.
Markus Rosenberg (NY)
Om Markus Rosenberg mot förmodan spelar alla återstående matcher det här året, så finns det bara 10 tillfällen till att få se den Störste (tillsammans med Bosse) spela fotboll. Nu lär han knappast finnas med när vi möter Värnamo i cupen eller kanske Örebro borta, så alla inser att det tar på det. Lika mycket som jag sörjer att slutet tyvärr verkar vara nära, lika mycket försöker jag passa på att njuta av stunden. Nu tror jag inte längre att det kommer hända, men jag vill ändå passa på att vädja genom den här lilla filmen från mötet med Ballymena i somras.
I Superettans topp har länge Mjällby, J-Södra, Varbergs Bois och Brage legat, med ÖIS och Dalkurd en liten bit bakom. Där har alla som förespråkar gräs som underlag sett en ytterst trevlig framtid i att de tre förstnämnda lagen spelar på just gräs och förhoppningen har varit att tredjelaget via kval kan spela ner ett allsvenskt plastlag i superettan. Typ så här: Mjällby och Varberg upp, AFC och Sundsvall ut. Sen tar J-Södra Östersund i kvalet. Alltså, tre gräslag upp och tre plastlag ner.
Så kom nyheten att J-Södra ska anlägga plast i stället för gräs när Stadsparksvallen renoveras framöver, och som om inte det är illa nog har Varberg gått in för att hellre förlora än vinna matcher (vilket ju sällan är ett recept för att nå framgångar) och plastlaget Brage har klättrat upp till kvalplatsen.
Och i helgen i Allsvenskan vann plast-Sundsvall medan gräs-Falkenberg förlorade. Det känns lite dystert faktiskt, även om mycket än kan hända.
