Lagbanner
Sex och Jävligt offside: Vad vore dagens MFF utan sina norrmän?
Åge och Jo Inge.

Sex och Jävligt offside: Vad vore dagens MFF utan sina norrmän?

Åge Hareide styr från sidan, Jo Inge Berget dominerar på planen: Två norrmän hamnar i topp på veckans lista

Hareideeffekten (NY)
På planen och på läktaren skönjer vi nu en helt annan optimism. Det tog sista avslutande 45 minuterna mot Braga för att vi skulle känna att det här nere på planen, det laget i himmelsblå klädsel börjar faktiskt likna det Malmö FF vi kände till. Sen fortsatte det med matchen mot Norrköping. Vi var totalt överlägsna. Vi sköljde över dem. Vi låg under med 1-0 efter ett par minuter och tidigare i år har vi aldrig vänt ett sådant läge till seger, knappt ens till oavgjort. Men nu: Vi vann med 2-1; bara en sån sak. Åge Hareide har fört in en attityd, ett jävlaranamma, ett ”sträck på er för fan, ni är Malmöspelare”, i laget. Hur han gör vet jag inte, och det är oväsentligt. Laget behövde en ledare, vi har fått en.

Jo Inge Berget (NY)
Himmelrikets redaktion har under en tid ropat i texter på en förlängning av Jo Inge Bergets kontrakt. Vill han ha tre år, så ge honom det då. Det är möjligt att skador slår till som med den älskvärde Sören Rieks, men det är värt att chansa. I dessa föryngringens tider som det lär bli efter den här säsongen måste vi ha några äldre spelare som dessutom brinner för Malmö FF. Och inte minst tillhör de bästa i laget, som nu senast mot Norrköping. Kämpar, sliter, löper, river och skäller, ändå med en finess i beredskap. Som sagt, förläng med Jo Inge Berget!


Hur man gör efter kvittering (NY)
Om jag får gissa så handlar det mer om ålder och erfarenhet än om inställning till laget. Jag vill tro det. Att den rosenberska attityden, det vill säga att det inte är bra nog förrän man leder, kommer att sätta sig hos alltfler i laget hoppas jag. Exempel hur man gör efter en kvittering på hemmaplan mot ett lag man känner att man ska och bör vinna mot: När Thelin fått fram bollen till Zeidan som satt 1-1, springer målskytten ut mot långsidan och jublar. Ifatt honom kommer Sejdiu, Ceesay och Peña. Sejdiu och Ceesay vill krama om och gratulera, Peña rycker tag i armen på Zeidan och vill att de snabbar sig tillbaka till mittlinjen för att domaren ska kunna blåsa igång spelet igen så snart som möjligt. Samtidigt har både Thelin och Berget instinktivt valt att springa ner i målet och hämta bollen i stället för att jubla, av samma anledning: tiden går och 1-1 är inte bra nog.

Sen görs 2-1 och då kan man ta igen kramandet och jublandet med råge. Det är så man gör.   

Isaac Kiese Thelin (NY)
Visst, han har sumpat målchanser i år och så också mot Norrköping. Men det är också han som ligger bakom samt assisterar till 1-1 och gör 2-1 på ett sätt som dussinanfallaren inte hade gjort (den mottagningen, det avslutet). Jobbar hårt över 90 minuter, finns hela tiden som uppspelspunkt. Har så sakteliga växlat upp efter skada och sjukdom tidigare under säsongen, och är nu lagom till Europa League och den allsvenska avslutningen väldigt mycket på gång.


Oscar Lewicki (NY)
Välkommen tillbaka! Efter långa skadeperioder var det oerhört välkommet att se Oscar Lewicki tillbaka i 90 minuter, om än uppdelat på två gånger 45 minuter mot Braga och Norrköping. Ur-MFF:are och en mycket saknad och viktig komponent på mittfältet; detta var en av veckans absolut roligaste händelser. Jag håller mina tummar så hårt för att det ska hålla. För hans personliga del, för Malmös del.


Resultaten i Allsvenskan (NY)
Sällan har väl så många resultat i Allsvenskan samtidigt varit så positiva. Av de sju översta lagen som fanns med i kampen om Europaplatser var det bara Malmö FF som vann. Göteborg och AIK förlorade mot Helsingborg respektive Varberg, de andra fyra mötte varandra två och två och hade den goda smaken att ta två kryss. Våra sex konkurrenter spelade alltså ihop endast fyra poäng tillsammans av 12 möjliga; bästa möjliga scenario. Jag tror fortfarande att kampen om guldet är körd, men en tredjeplats finns det möjligheter att nå. Sett till hur den här jävla säsongen varit vore det en lycka att be om.


Smolket i den malmöitiska bägaren den här veckan är skadorna på Niklas Moisander och Anders Christiansen. För den förstnämnda kan karriären vara slut i och med skadan på det främre korsbandet. Det blir en lång rehab (nio månader?), kontraktet går ut med MFF och han fyller 37 om 11 dagar. Orkar han komma tillbaka till elitfotbollen? Klarar kroppen av det? Det var en ledsam syn i söndags när han linkade av hårt bandagerad runt ena knät; med största säkerhet var det sista gången vi såg honom i den himmelsblå tröjan på en fotbollsplan. I så fall, tack för din tid i Malmö FF, Niklas! Du har varit en fin representant för vårt lag.

Magnus Johansson2022-09-14 12:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF