Sex och jävligt offside: Årets viktigaste match
En vecka där di blåe åkt berg-och-dalbana, både prestations- och resultatmässig är till ända. Här är himmelrikets lista.
Förväntan (NY)
Framför oss ligger höstens viktigaste match. Livsviktig erfarenhet, höjt värde på spelarna, en ökad status för klubben och en massa pengar ligger i potten. Därtill de minnen Europamatcherna skapar, möjligheter till bortamatcher i ett vackert Hösteuropa och den underbara stämningen det är att vandra genom Malmönatten efter en Europavinst. Höstens viktigaste match spelas imorgon och vi är med i leken. Kom igen nu Malmö. Snälla.
Romain Gall (NY)
Förvisso är han kanske något av en lyxspelare. Hans fysiska spel och taktiska spel är inte helt utvecklade. Men bem bryr sig? Nu skall man naturligtvis undvika att ropa hej alltför tidigt, men att vi nu har en utmanande, mönsterbrytande tekniker som dessutom kan hitta målet med båda fötterna. Well, jag är inte missnöjd. En spelartyp vi saknat sedan Molins glansdagar.
Landholdet! (NY)
Äntligen har Åge Hareide återfunnit sitt förnuft. Anders Christiansen har tagits ut i den danska landslagstruppen. Otroligt roligt för AC (även om hans kropp kanske skulle mått bra av lite vila) men kanske också en viktig signal. Säker speltid där man kan skapa form och självförtroende är viktigt för en landslagssugen spelare.
Poängsnittet (2)
2,71 på sju allsvenska matcher sedan Uwe Röslers ankomst.
Låt stå.
Häng (NY)
IFK Norrköpings Houdinimanöver mot IFK Göteborg hindrade oss från att ha tredjeplatsen i egna händer, men vi är på gång, det kan nog alla se. Förvisso har vårt spelschema sedan uppehållet varit allt annat än svårt, men man kan inte göra mer än att slå de man möter
Oscar Lewicki (2)
I USA talar man ofta om att ”the best ability is availability” och här excellerar vår nummer sex. Vad vi hade varit utan hans närvaro, både mentalt och fysiskt, hans professionalism och hans mångsidighet vet jag inte. Den perfekta truppspelaren och en av de allra viktigaste orsakerna till de framgångar vi trots allt haft i höst.
Mycket är bra med vårt lagbygge, men ruljansen i backlinjen är oroande. Efter att under några års tid med visst nöje följt José Mourinhos totalt misslyckade försök att bygga ett fungerande mittbackspar i Manchester United, där eviga byten gjort att de nu ser otroligt darriga ut, är det med oro jag märker hur lite kontinuitet vi får. Till nästa säsong önskar jag mig en riktigt bra mittback att bygga runt. Det behövs.
