Sex och Jävligt offside: Cupen, detta ständiga olycksbarn
Måste älta lite till. Måndagens cupdebacle ger dagens lista ett lite annat utseende.
År 2013 såg Öster till att Malmö FF inte gick vidare från cupens gruppspel. Först blev det 1-1 på gamla Stadion. Sen besegrade smålänningarna Sundsvall och Frej med sammanlagt större siffror än vad vi mäktade med och gick vidare på målskillnad. I år ser det ut som om historien upprepar sig. Det mesta talar för att Öster är före oss när cupgrupp 3 summeras på lördag kväll.
Det sägs ju ibland att tjusningen med fotboll är att allt kan hända. Bollen är rund, ingen seger är garanterad och allt det där. Det stämmer såklart. Men när det är vi själva som drabbas, när vi är jätten som välts på ända, då är det inte det minsta charmigt. Därför inleds veckans lista inte alls med några positiva punkter, som annars brukligt är. Istället några orosmoln som just nu förmörkar min himmel.
Rotationsoro (NY)
Sex nya i startelvan mot Öster jämfört med Chelsea-mötet i torsdags. Det går att peka på individuella prestationer som inte var bra nog. Men det gäller över hela linjen. Det var mer eller mindre bleka insatser från de flesta igår, inklusive Chelseastartmännen. Inte ens Fouad Bachirou, som hoppade in, såg kalibrerad ut.
Vi har en bred trupp. Kanske bredare än någonsin. Relativt få matchminuter ska fördelas på relativt många. Viss rotation kommer att ske naturligt på grund av avstängningar och skador. Uttagningen av startelvor ska också optimeras så att vi vinner så många matcher som möjligt över tid. Det kan exempelvis betyda att det finns en rimlighet i att låta nyckelspelare vila en match då och då. Men Österdebaclet återuppväcker tesen om att det här med att rotera truppen, det är inte enkelt. Det räcker kanske att ersättarna är marginellt sämre, eller till och med lika bra, för att ändå innebära en stor kvalitetsförsämring totalt sett? För även om spelarna tränar tillsammans om dagarna: hur många förändringar tål ett lag innan en viss försiktighet, passivitivet och till och med osäkerhet infinner sig? Ja, om det ligger något i detta så är svaret på den sista frågan: inte sex i alla fall.
.
Målchansratio-oro (NY)
Visst kan ett bättre lag förlora mot ett sämre. Det blir så ibland. När det sker är anledningen ofta att bolluslingen inte velat gå in. Topplaget bränner chanser medan de andra försvarar sig med näbbar och klor – och får utdelning på det lilla de skapar. Så om jag nu tvingas välja mellan olika sätt att förlora på, är den orättvisa förlusten det jag ogillar minst. Jag ser hellre otur än oförmåga. Frustrerande, absolut, men någonstans ändå trösterikt.
Såg vi då ett klart övertag i målchanser i måndags? Visst var det Malmö FF som såg mest intresserade ut av ett segermål i slutet. Öster föreföll egentligen nöjda med ett kryss. Men förutom målen räknade jag till minst ytterligare två klara frilägen för smålänningarna. Fyra klara målchanser kan man möjligtvis summera ihop för oss också … men inte så mycket mer. Det myckna långbollandet kan kanske till viss del skyllas på underlaget, men oavsett det såg anfallsspelet torftigt ut. Matchen mot Degerfors såg jag inte, men highlights och kamratrapporter antyder att det var lika illa där. Målvaktsspelet och turen räddade oss. Resultaten är en sak, men att vi släpper till så pass mycket och skapar så pass lite mot motstånd från lägre division, det känns inte riktigt bra.
Duellspelsoro (NY)
Flera allsvenska lag har haft problem i cupens gruppspel. Östersund är redan utslaget. Örebro har förlorat mot Nyköping. AIK har kryssat mot Norrby och Hammarby har fått nöja sig med en poäng mot Eskilsminne. Motivation slår klass, lyder en gammal klyscha. Jag gillar inte den. Omotivation borde inte kunna existera. Visst, vi mötte Degerfors i ett konstigt läge, mellan Chelseamatcherna. Må vara hänt att det var svårt att hålla fullt fokus på den matchen där och då. Men mot Öster? Mental trötthet efter Stamford Bridge kanske, men annars fanns det ju inget annat som störde. Ingen egentlig ursäkt eller anledning till bristande motivation. Ändå förlorade vi en hel del dueller. Jag satt inte och förde bok, men det kändes som det var väldigt många gånger Österspelarna kom ut ur motlägg och hopslag med bollen vid fötterna.
Det känns inte heller riktigt bra.
-------------------------
Därmed lämnar vi det negativa och försöker att i åtminstone några punkter se solskenet i tillvaron.
Obefogad oro? (NY)
Max Wiman skrev igår om konsekvenserna av att det inte blir några tävlingsmatcher i mars. Här är jag inte så orolig. Att cuptitelchansen – sannolikt – är borta svider förstås, men vad det handlar om i nästa månad är en kvartsfinal och en möjlig semifinal (finalen spelas i maj). Två uteblivna matcher tror jag har en begränsad påverkan på säsongen i övrigt. Och säkert kan tiden användas till något annat vettigt.
Stolthet långt bortifrån (NY)
Dagen innan hemmamatchen mot Chelsea åkte jag och familjen på en sedan länge planerad utlandssemester. Långt bort åkte vi. Men likväl, på kvällen slog vi på TV:n i vårt hotellrum, knappade fram en av landets stora kanaler (nåja … detta vet jag egentligen ingenting om, men det hela låter bättre så) och satt där på en annan kontinent och tittade på livesändning från Malmö Stadion. En del av, eller möjligen hela, förklaringen är att ett Premier League-lag spelade. Men det struntar jag i. Istället konstaterar jag att det var speciellt. Och minns hur sången ekade ur TV:n, hur jag och dottern dansade på hotellrumsgolvet när vi gjorde vårt mål, hur stolt jag var över att vi stod upp så bra. En förlust kan naturligtvis aldrig firas, men ändå: semesterdagen därpå var det inte svårt att sköta sightseeandet med högburet huvud.
Allsvensk nedräkning (4)
När detta skrives är det tisdag kväll. Dagen har bjudit på tjusigt väder. Sol och milt. Mer tidig vår än senvinter. Och det ska visst hålla i sig åtminstone någon dag till. Det påmminer om att det faktiskt bara är ungefär en månad kvar till den allsvenska starten.
Ledsen att det blir dystert igen, men längst ner på den här sidan finns traditionsmässigt alltid något trist eller irriterande. Idag kan det ju knappast bli nåt annat än Svenska Cupen. Och ni får ursäkta min negativism och det som många säkert ser som förlorarmentalitet, men jag tror att vi är ute. Jag är optimistisk inför Falkenberg, tror vi slår dem, men: vi har inte saken i egna händer. Det kommer inte att hjälpa. Öster förlorar inte mot Degerfors (och skulle det visa sig att jag har fel kommer jag att erkänna det med det största av leenden).
Så det kommer gå mer än 30 år mellan cuptitlarna. Inte för att vi är ensamma om torkan - mellan 1990 och 2018 har cupen vunnits av tolv olika lag (bäst under den här perioden är Djurgården med fem cupvinster). Det innebär givetvis att det finns en drös lag som gått ännu längre tid än vi utan att få lyfta cupbucklan.
Men här är det ju Malmö FF vi pratar om. 30+ år, det är för länge.