Sex och jävligt offside: Cuppahopp och andra spekulationer
Veckans lista försöker se framtiden an med ett något så när positivt sinnelag, och passar också på att vända och vrida på förutsättningarna i svenska cupen.
Cupläget (NY)
Det vore listan främmande att ta ut saker och ting i förskott. Sånt slår ofta bakut. Icke desto mindre kan det konstateras att läget i cupgrupp 5 är utmärkt. Kryss mot Sundsvall, och vi är definitivt vidare. Vinner vi är chanserna mycket goda att vi blir en av de fyra bästa gruppsegrarna, vilket innebär hemmaplan i kvartsfinalen. För att ponera och spekulera lite, säg att vi vinner med 1-0 på lördag och alltså landar på full pott och 7-2 i målskillnad. För att de andra gruppsegrarna ska kunna ha ett bättre facit än vi gäller då följande:
Norrköping och AIK behöver slå Jönköping respektive Falkenberg på hemmaplan. Halmstad måste slå Göteborg borta. Kalmar måste göra minst 3-1 borta mot Elfsborg (2-0 räcker inte, hamnar vi precis lika räknas vi före på grund av vår högre ranking), och HIF måste slå Örebro med tre mål. Fyra av ovanstående fem utfall måste inträffa för att vi ska hamna på undre halvan av segrare. Skulle vi vinna med större siffror än 1-0 ljusnar givetvis förutsättningarna än mer.
Grupp 6 och 7 kan vi för övrigt strunta i, åtminstone i just det här tankeexperimentet. Där har alla lag redan tappat poäng och gruppvinnarna kan alltså inte nå full pott.
Nu var det här endast rena, och för den jinxningskänslige måhända lite oroande, spekulationer. Inget annat. Men ett tämligen okontroversiellt tips kring kvartsfinallagen ser ut så här: AIK, Norrköping, HIF och Malmö FF spelar hemmamatch. Den kvartetten lottas mot Hammarby, Halmstad, Häcken och Elfsborg.
Nyförvärven (NY)
Lite vilsen. Inte riktigt där. Omdömena kring vår nye isländske anfallare har inte varit alltför översvallande så här långt. Själv var jag bortrest under Siriusmatchen. Efter slutsignalen fick jag lättade sms-rapporter om att det sett mycket bättre ut i andra halvlek - men, samtidigt, med brasklappen att Vidar Örn Kjartanssons osynlighet oroade.
Så lördagens match mot Ängelholm får allt ses som ett glädjande fall framåt. Ett straffmål kan man kanske inte dra några större växlar på, men han var delaktig, spelbar, ofta på plats när bollen ramlade in i straffområdet, stod för en del fina skarvar och hade ett stolpskott som var värt ett bättre öde.
Tycker också att Anders Christiansen är lätt att gilla. Rörlig, bolltrygg, bra passningsspelare.
Hinna hem (NY)
Har det då blivit dags att släppa den oro som hör årstiden till nu? Jag vet inte riktigt. Min upplevelse i lördags var att detta med ytterbackarna högre upp i plan och innermittfältarna ner på deras ”traditionella” positioner var väldigt konsekvent genomfört … men är det tillräckligt rörligt, tillräckligt dynamiskt, tillräckligt oförutsägbart? Eller blir det för lättläst och lättlåst? De fyra målen och många chanserna i andra halvlek lugnar, på det allra trevligaste vis dessutom. Fast å andra sidan spelade vi mot ett motstånd som är sämre än samtliga allsvenska lag.
Men nu är ju detta en lista som i första hand tar upp positiva saker. Det var glädjande att Christian Järdler (ÄFF:s tränare) pratade om att slitet för att stänga ytor när man spelar mot Malmö FF kostar rejält med kraft. Jag upplevde det också som att vi aldrig riktigt fångades med byxorna nere när vi tappade boll. Laget var snabbt tillbaks på rätt sida. Återigen bör man möjligen betänka att vi spelade mot sämre motstånd. Men inte ens då kan man göra bättre än helt rätt.
Gnällfritt (NY)
Åtta insläppta i en och samma match var inte det minsta kul. Men en av de jobbigaste sakerna att se ifjol, framförallt mot slutet av säsongen, var det dåliga humöret. Gnäll och skrik på domare och onödiga kort. Från i lördags minns jag en del det-kan-inte-vara-sant-utslagna armar och ett och annat bortvänt ansikte, stelnat i en ajamen-grimas. Dessutom var det en snäll match. Som vi vann. Men sammantaget, var det ändå inte en rimlig nivå av dåligt humör?
Jag såg kanske vad jag ville se. Så även om detta blott är en illusion; ett positivt tankespöke: jag vill leva i tron om att i år, då blir det mindre gnäll.
Jo Inge Berget (2)
För drygt 13 månader sedan kallade Malmö FF till presskonferens. Där möttes församlingen av en ung, stillsam norrman med Tony Hadley-lugg. Jo Inge vem? frågade sig många; förmodligen till och med de flesta. Idag vet vi. Numera iförd allsvenskans förmodligen mest imponerande skägg löper, river och sliter han - och gör mål i parti och minut. Oavsett om hans utgångsposition är spiss (som jag lärt mig det heter på norska) eller yttermittfältare. Jo Inge Berget är årets man så här långt.
Uppvaktning (NY)
I min plånbok ligger plastkort från IKEA Family, ICA, Stadium och Tintinföreningen Generation T. Jag innehar även medlemskap i bland annat SAS Eurobonus, MFF Support, A-kassan och förmodligen Fantomenklubben (det sades i alla fall när jag gick med i den på sjuttiotalet att medlemskapet gällde för livstid). Alla dessa föreningar, klubbar och företag är utmärkta och hedervärda på alla sätt och vis. Men när jag nyligen fyllde jämnt var det en av alla de organisationer jag är medlem i som uppmärksammade det. Från Malmö FF fick jag en elegant blå gratulation, med handunderskrifter av Håkan Jeppsson och Pontus Hansson. Både snyggt och värmande.
Det står att han sa det med det leende, så det är möjligt att Sebastian Eriksson skojade när han pratade om att hindra Malmö FF från att vinna cupen. Han är ju trots allt en görgo göbbe med glimten i ögat, sprungen ur Kamratgårdens fina gamla spexiga kalsongklippartradition (hoppas bara inte den nya ägaren inför regler mot sånt).
Hursomhelst är såklart detta inget att gå igång på. Inget att känna sig kränkt eller förorättad över.
Och det är såklart fullt möjligt, rentutav troligt, att Malmö FF inte alls vinner svenska cupen.
Men det kommer inte att vara IFK Göteborg som hindrar oss.
