Lagbanner
Sex och Jävligt offside: De egna händerna
Målchans.

Sex och Jävligt offside: De egna händerna

Veckans lista biter ihop och knyter nävarna i byxfickorna. Allt är inte förlorat.

Europaspeldags igen (NY)
Ingen Anders Christiansen. Bortamatch utan bortafölje, vilket ju är extra dystert med tanke på vilken fin resa Budapest hade kunnat bli. Och om motståndet kan det väl i alla fall sägas att det känns svårbedömt. Ungerska mästarna Ferencvaros manövrerade ut Djurgården i Champions League-kvalets första omgång för nån månad sen, och vi minns vårt eget smärtsamma uttåg mot FC Vidi (numera Fehervar FC) 2018. Så OTP Bank Liga, som livescore.com berättar att den ungerska förstadivisionen heter, är ingen oäven serie. Vår motståndare Honved har hittills bara avverkat tre matcher i ligaspelet, och laget parkerar på näst sista plats. Men kanske är formen på uppgång? Förlusttrenden bröts i lördags, då man bortaslog Diosgyori VTK med 4-2. Nåja. Ovisst, men det känns inte kört på förhand. Och oavsett resultat imorgon slipper vårt lag åka utomlands nästa vecka. För antingen har vi åkt ut, eller så blir det hemmamatch mot Lokomotiva Zagreb.

Allt i egna händer (NY)
Jon Dahl Tomasson använde ordet "skandal" för att beskriva det faktum att ett par av den 19:e omgångens matcher sköts upp till ett ännu icke fastslaget datum. Jag har bara läst detta i tidningarna, men jag utgår från att han sa det på danska. För det innebär att ordet ges en ännu större tyngd av den extra stavelsen - SKAN-DAL-E! Men jag vet inte jag. Jon Dahl Tomasson har såklart rätt. Samtidigt kan jag se att det just nu finns en viss psykologisk fördel i den haltande tabellen. Vi har svårt att raka hem trepoängare för tillfället, men detsamma gäller för våra toppkonkurrenter. Vi leder fortfarande med sex poäng. Som kan bli tre om Häcken vinner sin hängmatch. Men det där OM:et känns som en rätt kraftig brasklapp. 

Malmö FF kan såklart inte luta sig mot att konkurrenterna kladdar till det för sig själva. Vi måste börja vinna. Och det kan vara värt att påminna sig om att vi fortfarande har allting i våra egna händer.

Damernas målskillnad (NY)
MFF:s damer sopar som väntat banan med allt motstånd och har 78-0 i målskillnad efter fem matcher. Och det är klart att segersiffror som 24-0 klingar förnedrande, men efter att just ha sett mötet med Backarnas FF vill jag nog ändå påstå: riktigt så illa känns det inte. För Malmö FF fortsätter spela på ett rejält vis rakt genom. Laget håller ångan uppe och börjar inte ägna sig åt nedlåtande trixande och tunnlande. Respektfullt, är ett ord som ligger nära till hands.


Målchanser (NY)
Den här listan vrider om armen bakom ryggen på mig och tvingar mig att se saker och ting från den ljusa sidan. Och ska jag nu göra det, vill jag ändå säga att Malmö FF trummade på rätt så bra i söndags. 0-0, ett smått absurt antal missade målchanser och ännu fler bollar omsorgsfullt uppknallade på läktaren. För vi hade förtvivlat svårt att träffa mål. Och så, å andra sidan - hade någon av alla dessa chanser förvaltats hade vi istället pratat om att AIK inte orkade stå emot. Att vi malde ner dem, att det var oundvikligt att målet skulle komma, och så hade vi skrockat godmodigt om att vi ska behöva bränna så mycket. Hö hö. Marginalerna är små. Som det brukar heta.

Det var så klart en del som var dåligt i söndags. För många inlägg var oprecisa. Och kanske var inläggen också alldeles för många. Och det gick långsamt. Och avslutskvaliteten var tämligen bedrövlig. 

Men vi kom till de där avsluten. Det hade varit ännu värre om vi inte skapat någonting alls.
 

Kryssvenskan (NY)
I fjolårets sluttabell hade alla de fyra topplagen över 60 poäng. Så lär det inte bli i år. De märkliga omständigheterna och de tomma läktarna gör möjligen sitt till, för det är överlag mycket jämnare. Det är inte samma skiktning. Efter 20 rundor ifjol hade de tre topplagen 44, 41 och 40 poäng. I år är det 40, 34 och 33, även om jämförelsen haltar något eftersom tvåan och trean har en match till godo. Även de tre lagen i botten är något bättre i år: 18, 15 och 13 pinnar, mot 2019:s 16, 14 och 12.

Och så kryssen: i 2019 års allsvenska hade 48 matcher slutat oavgjort efter 20 spelade omgångar. I år är kryssen vid samma tidpunkt 56 till antalet. Och då står hälften av lagen fortfarande bara på 19 spelade. Det kan alltså bli några kryss till innan jämförelsen är helt rättvis. Ifjol vann Djurgården på 67 poäng. En inte allt för vågad gissning är att det inte kommer att behövas lika många i år. Fler oavgjorda innebär färre utdelade poäng. Dessutom är nuvarande tvåans möjliga maxpoäng just 67. Och jag tror inte Häcken går rent sina resterande elva matcher.

Är detta bra då? Nja. Kanske inte. Men här knyter den här punkten an till nummer 2 ovan. Den jämna serien innebär att det finns ett visst utrymme att snubbla till. Bara vi lyckas få rätt på fotisättningarna igen.
 

Åshöjden revisited (NY)
Ja, nu syftar jag inte på den TV-serie som till stora delar spelades in i Klagshamn och ”starred” (ursäkta engelskan, men finns ju inget svenskt ord som lika bra naglar fast vad det är frågan om här) Björn Nordqvist som Bagarn. Tore Cervin och Micke Rönnberg hade för övrigt också roller, och Per Ågren spelade ... ja, vem? Var det Sjunne? Det spelar hursomhelst inte så stor roll, det var som sagt inte det jag skulle prata om, även om MFF-kopplingen utan denna inledande passus skulle bli minst sagt krystad. I alla fall: Max Lundgrens och Reijo Stävenborgs tecknade serie har börjat återutgivas av förlaget Rutorik, som drivs av seriebranschveteranen Mikael Tegebjer. Åshöjden fungerade länge som tidningen Busters kronjuvel, och för oss som gärna får en nostalgisk tår i ögonvrån av allt som påminner om en svunnen tid är det en fröjd att återse serien så här, i en tjusigt inbunden bok med blankt papper och guldbokstäver på ryggen. Hur har själva serien överlevt tidens tand då? Är den nattstånden och dammig? Tja, matchsekvenserna känns lite yxiga. Till exempel är alldeles för många skott orimliga skruvar i krysset och spelarna är ofta märkligt positionerade. Vilket, som ni hör, inte är några riktiga invändningar. För sammantaget håller den förvånansvärt väl, och jag slukade de 336 sidorna (inklusive förord av Stefan Holm) på orimligt kort tid.

Projektet är till en början finansierat via kickstarter, men boken kan beställas via exempelvis Bokus eller Adlibris. Och bland de där guldbokstäverna på ryggen lyser också en etta. Jag tolkar det som att detta bara är början.
 

Det går förstås inte bara att vara optimistisk när tendensen ser ut som den gör. Mönstret från 2019 går igen. Andra halvan av serien börjar, europakvalspelet kommer igång - och Malmö FF börjar tappa poäng i allsvenskan. Som sagt: än är inte initiativet överlämnat till nåt annat lag, men det är hög tid att ta tag om taktpinnen igen.

Henrik Zackrisson2020-09-16 12:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF