Sex och Jävligt offside: En återkomst och annan glädje
Dagens lista letar länge och väl och hittar glädjeämnen i lördagens match mot Jönköping. Det ges även plats åt lite kultur.
Anders Christiansen (NY)
Det handlade visserligen bara om drygt tio minuter. Men när han väl kom in var han sig så skönt lik. Samma driv, närmast hets, i löpsteget; samma oresonlighet i närkamperna och till synes varken någon försiktighet eller några hämningar. Visst, matchrosten lär väl märkas i matcherna som följer närmast, men Anders Christiansens lårmuskel är i alla fall läkt igen.
Hålla nollan (NY)
Det var sannerligen inte mycket att skriva hem om i lördags. Förutom Christiansens inhopp, och Sanas mål (mer om det nedan) var det en sömnig tillställning – som ett litet stilleben över begreppet tempofattig. En av förklaringarna var tydligen det ovattnade och därmed långsamma plastgräset. Vilket i sig inte låter särskilt betryggande. Även i år har nio allsvenska lag konstgräs på sina arenor, och det kan ju vara att någon av dem får för sig att strunta i bevattningen.
Men i alla fall: även om vi inte skapade mycket framåt hade också Johan Wiland en ganska lugn eftermiddag. Jönköpings chanser var lätträknade även de. En hållen nolla måste rätteligen också hamna på pluskontot.
Fotboll i nöd och lust (filmen alltså) (NY)
Häromdan hade jag privilegiet att få se den purfärska filmen 'Fotboll i nöd och lust'. Sammanfattat handlar den om FC Rosengård och Therese Sjögrans första tid som sportchef. Den tar också upp ett ämne Sydsvenskans Max Wiman har varit inne på ett par gånger: Hur fruktansvärt ojämnt UEFA låter sina pengaregn falla över herrarnas respektive damernas Champions League-turneringar. Damernas sammanlagda prissumma utgörs av ett par promille av herrarnas.
Filmen går på SVT2 torsdag 23 mars klockan 20.00. Missa icke.
Dagen innan det spelas det förresten Champions League-kvartsfinal i fotboll här i Malmö. Vårt lag möter Barcelona, och har i den här turneringen en alldeles utmärkt chans mot dem.
Sana blir glad (NY)
Att säga att Tobias Sana exploderat under Magnus Pehrsson, det vore kanske att ta i en aning för mycket. Men nog har det sett ganska lovande ut under försäsongen, och nog är han liksom närmare startelvan än i fjol. Som så ofta påpekats förut ska han ha en stor eloge för att han, trots begränsad speltid, alltid haft en så ognällig attityd i intervjuer. När han då blir själaglad för ett mål i en träningsmatch, då är det lätt att glädjas med honom.
Oscar Lewicki (NY)
Som sagt, Jönköpingsmatchen var ingen klang- och jubelföreställning. Men om man tittar mer generellt under försäsongen är Oscar Lewicki också en som sett lite mer självklar, lite mer självförtroendepumpad och lite komfortablare ut än i fjol. Och eventuellt mittback mot Molde på lördag, om Lasse Nielsens fot inte håller för spel.
Skicka vidare årskortsplats-möjlighet (NYGAMMAL)Kanske väntar ett nytt biljettrace under sensommaren och hösten. Hoppas det – för även om det finns massor av synpunkter på hur biljettfördelningen ska se ut och fungera, så ser jag hellre att det är kaotiskt kring biljetter till viktiga europamatcher än att det inte finns några matcher att gaffla om. Men i alla fall! Som nämnt på listan för någon månad sen, kommer man, om man av någon anledning inte kan utnyttja sitt årskort, kunna logga in och skicka vidare sin plats till en kamrat. Som då får en biljett att skriva ut på mailen. Återstår såklart att se huruvida tekniken kommer att fungera smärtfritt. Idén är hursomhelst finfin.
Fotbollskulturen: Utspända bröstkorgar, fasta blickar, kaktusar i armhålor och allehanda machosnack om att inte vika ner sig. Med tanke på allt detta accepterar fotbollskonvenansen också en del märkligt mjäkiga inslag. Jag tänker då inte på det halvfalska gentlemannaskapet när spelare chevalereskt tåar ut bollen över sidlinjen då en motståndare ligger och ojar sig. Nej, jag syftar såklart på filmningar och den så ofta omsorgsfullt illustrerade smärtkänsligheten – min personliga ”favorit” är när en spelare har lite ont nånstans, småhaltar runt, och sen känner sig tvingad att sätta eller lägga sig INNE på plan, istället för att traska ut över sidlinjen för vård där. Oerhört tröttsamt. Och även om det nu skulle vara svårt att regelstifta för att få bort sånt här helt (folk kan ju faktiskt ha brutit benet), så är det i mina ögon underligt att kutymen, kulturen, är så tillåtande och accepterande till sånt här.I förra veckan fuskade Luis Suarez. Inget nytt. Har hänt förut. Jag tyckte själv inte filmningen mot PSG var det allra värsta jag sett – PSG-backen är trots allt ett halvt steg bakom och har sin arm högt uppe på ett dumt sätt. Nu för ju möjligen denna hårt uppmärksammade händelse ändå nåt positivt med sig. Debatten kommer igång, och under en tid är ett fuskproblemet under luppen. Och kanske, så småningom, nån gång i framtiden, framtvingas regeländringar och/eller kulturglidningar.
Jaja. Den som lever får se.
