Lagbanner
Sex och Jävligt offside: En målskytt finner sitt nät
Inläggsstämning mot Kalmar.

Sex och Jävligt offside: En målskytt finner sitt nät

En taktisk triumf, och två mål från vår tunga forwardsvärvning. Veckans lista pustar ut och lyfter blicken.

Antonio Colak (NY)
Inför säsongen 2016 värvades det, som det heter, från en högre hylla. Vidar Örn Kjartansson hade tidigare öst in mål i den norska ligan och kom nu närmast från en sejour i Kina. Daniel Andersson uttryckte saker i stil med att han egentligen trott att prislappen skulle visa sig alltför hög och var mycket nöjd med att man lyckats lösa det hela. Och vad hände sen? Kjartansson petade visserligen in nån boll i cupspelet men hade svårt att övertyga. Såg seg och vilsen ut. Tendensen fortsatte i allsvenskan. I målkolumnen gapade en ilsken nolla efter de första matcherna. Kjartansson bänkades några omgångar. Kom tillbaks till startelvan utan att få det att lossna – fram tills den sjunde omgången. Då slog han plötsligt till med ett hattrick mot Häcken, fortsatte sedan att trycka in bollar på löpande band och såldes dyrt till Israel under sensommaren.

Åter till nutid. Efter Varberg var jag konfunderad. För Antonio Colak var märkligt feltajmad och ovän med bollen matchen genom. AIK innebar ett fall framåt. Och så nu mot Kalmar. Sjunde omgången, som sagt. Visserligen inget hattrick, men två mål duger. Törs vi hoppas på att mönstret upprepar sig och att vi får se en ny skyttekungsexplosion? Minus att vinka adjö i augusti, då.

Den långa bollen och stirrfotboll (NY)
Kalmar FF har hyllats. Med all rätt, eftersom Henrik Rydström på förvånansvärt kort tid förvandlat ett gäng ängsliga tjongare som två år i rad fått kvala sig kvar till ett bolltryggt possessionlag. Lite märkligt, detta. Kanske till och med otidsenligt? För känns det inte som man numera hör det pratas om ”ett rakare spel” som lösningen på många av nutidens fotbollsmässiga utmaningar? Taktiska trender oaktat, att Malmö FF hittade medlet mot Kalmars runtrullande i en intensiv, närmast stirrig, press tackar jag alldeles speciellt för. Och personligen har jag svårt att stämma in i näsrynkandet över långa bollar. När de går rätt: visst är de härliga att skåda.

En ny kommunikationsstrateg (NY)
Häromdagen presenterades en ny anställd på Malmö FF:s hemsida. Den 1 september tillträder Mattias Larsson som kommunikationsstrateg.Han kommer som bekant närmast från Kvällsposten, där han under många år bevakat Malmö FF. Alltid på ett insiktsfullt sätt, och allt som oftast med ett kritiskt öga. Nu hamnar han på insidan. Med allt vad det innebär. Med all sin erfarenhet från den informationstörstande sidan, kan han hjälpa till att mätta den omvärld som spärrar upp sina gap, ständigt hungrig efter insikter i allt MFF-relaterat? Och det glapp som emellanåt uppstår mellan vad Malmö FF väljer att berätta och det vi faktiskt vill veta - kan det minskas? Hursomhelst: Det är en riktigt tung värvning för Malmö FF, och det ska bli mycket spännande att se vad som kommer ut av detta.


Kaptenen och Beijmo (NY)
Tvåmålsskytten är redan nämnd, och jag tycker att två andra spelare stod ut i måndags. Anders Christiansen gör det i och för sig ofta – står ut, alltså – men på nåt sätt var han som befriad. Lössläppt. I efter-match-intervjun nämnde han ytorna han spelar i beror på motståndaren, men visst kändes det som att han blomstrade där högre upp i plan.

Den andre är Felix Beijmo, som nu såg självklar och pondusfylld ut och i framförallt första halvlek trummade på längs sin kant. Högerbackspositionen känns onekligen välbesatt.
 

Rotation / petningar (NY)
Ja, vilket är det egentligen när stjärnor som Ola Toivonen och Anel Ahmedhodzic förpassas till bänken? Den här spalten ska ju huvudsakligen se saker och ting från den ljusa sidan, så jag väljer att se det som Jon Dahl Tomasson ägnar sig åt som rotation. Vilket hjälper till att fler spelare håller sig fräscha, på tårna och i matchform. Vilket kommer att behövas under den intensiva sommar som väntar efter EM.
 

Nollanojan (NY)
Negativa mönster, det frossar människan gärna i. För fotbollslag tenderar den typen av tendenser att bli till så kallade snackisar. Eller spöken. Exempelvis är 2019-säsongens alla straffmissar, och hur de uppmärksammades och nogsamt räknades, lätta att dra sig till minnes. Och rysa över. Att vi inte vunnit cupen sen doffeln brann är en annan grej. Eller att det är omöjligt att vinna på Tele 2 Arena. Och minns nån 1996? Trots prestigevärvningen av Niclas Kindvall, och att vi hade en ung Yksel Osmanovski i truppen, hade ingen av våra anfallare gjort något allsvenskt mål när vi var framme vid midsommar. I en tilltrasslad situation lyckades då forwardsreserven Magnus Eriksson få in en boll mot Oddevold*. Eller var det egentligen självmål? Kunde verkligen förbannelsen betraktas som bruten? Detta tragglades om inte i all evighet, så i alla fall VÄLDIGT länge.

Och nu är vi där igen. Nu gaggar vi kring bristen på hållna nollor. Med all rätt, skyndar jag mig att tillägga. Såklart ska inte ett darrigt, nervöst och osäkert försvarsspel viftas bort. Det är frustrerande. Men tröttsamt är det också att detta liksom biter sig fast i oss (inte minst genom att hålla på att tjata om det, vilket är precis exakt vad jag själv gör i detta nu). Men för att sluta på en positiv not: 0-0 är inte alls bättre än 5-4. Viktigast är att vi gör fler mål än vår motståndare i varje match. Och hoppet dör aldrig – nån gång i framtiden kommer vi att hålla nollan igen.

* Bonusinfo: matchen mot Oddevold slutade 1-1. Hemma. Nej, allt var inte bättre förr.
 

Låt oss för en stund stanna vid det där med negativa mönster. Jag gillar tanken kring att bättre lag har tålamod, de nöter ner och tröttar ut sin motståndare som kanske håller ut i en halvlek men till sist tvingas kapitulera. När jag då funderar kring och frotterar känslan av att vi ofta gjort sämre andra halvlekar än första hittills i år, då blir det inte alldeles angenämt. Dessvärre stöder statistiken tesen: vår tabellrad för våra sju allsvenska andrahalvlekar är 2-2-3. Vi har bara varit bättre än Hammarby och Varberg (1-0 respektive 2-1). Våra andrahalvlekar mot Kalmar och Östersund har slutat med kryss, och vi har ”förlorat” dem mot DIF, Häcken och AIK.

Vad lär vi oss då av detta? Vet inte riktigt, men åtminstone att den som söker orosmoln alltid är framgångsrik.

Henrik Zackrisson2021-05-19 12:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF