Sex och Jävligt offside: En ny röst och en välkommen återvändare
Fortfarande spelledigt, men det har ändå varit händelserika dagar på sistone. Det återspeglas i veckans lista.
Återkomsten (NY)
Det är lätt att förväntningarna på allsvenskans bäste spelare 2017 blir höga. Kanske rentutav orimligt höga, när han nu kommer hem efter blott ett halvår i exil. Själv hade jag nog trott – inte minst med tanke på Anders Christiansens fina och känsloladdade avskedsbrev från i vintras – att det fanns ett visst hopp om en återkomst. Så småningom. Men aldrig så här snart; det vågade jag inte hoppas på. Hursomhelst, i den trivsamma videon på mff.se som följer hans färd över bron (en rolig idé) ser han genuint glad och lycklig ut över att vara tillbaks.
”Jag är ingen Messias”, löd en av rubrikerna. Men visst tänds i och med detta ett hopp om frälsning.
Den nya rösten är på plats (NY)
Jag senarelade lunchen och gick in på sydsvenskan.se. Satt som så många andra och väntade på att den gnisslande dörren till vänster om podiet skulle öppnas. Och så gjorde den det, och in kom Carlnén, Daniel Andersson, Peter Åhlander och … skådespelaren Niklas Hjulström? Nej, såg jag när vår nye tränare satte sig ner, det blir inte någon Burnin’-sång, de var bara en smula lika. När namnet uttalades väcktes minnesbilder om en snabb Manchester City-anfallare, men, det ska erkännas, innan det nämndes kände jag inte igen honom.
Vad tro om detta då? Ja, han är ju bevisligen rutinerad. Gjorde ett bra intryck. Finns mycket uppmuntrande att läsa om honom. Och som jag ser det finns det ingen som helst anledning att döma ut valet eller vara något annat än positiv. Att våga tro. Nånstans gillar jag också överraskningen, detta att det blev ett namn som överhuvudtaget inte förekommit i förhandsspekulationerna.
En bonusgrej är att det finns en självbiografi. Den utkom 2014 och heter ”Knocking down walls”. Den är slut på Adlibris, dyr på Bokus men klart överkomlig på Amazon. Jag betalade bara 54 kronor för mitt – visserligen begagnade – exemplar där igår. ”What shines through is his passion, intelligence, honesty and originality of thought”, skriver en recensent. Ser fram emot läsningen.
Andreas Vindheim (NY)
Cupmatcherna tidigt i våras indikerade att Andreas Vindheim var på väg mot ett genombrott på allvar. Så kom skadan. Som nu är så pass läkt att Vindheim är med och tränar igen. Blir spännande att se om han snabbt kan nå vårformen igen.
19 juni (NY)
Idag är det ju faktiskt bara sex dagar dit: till lottningen till det Europaspel som ter sig allt viktigare, det sista av årets tre mål som det fortfarande finns en något så när realistisk chans att nå (när jag pratar om realism tänker jag främst på Europa League, och ja, jag vet att allsvensk serieseger är möjlig i teorin, men i praktiken tror jag inte att den är det). Minns jag rätt brukar inte UEFA offentliggöra lottningsgrupperna förrän någon dag innan. Olidligt spännande.
Semestern är slut (NY)
För många av oss har den inte inletts än, men för spelarna är semestern slut. Träningen återupptogs i måndags, och imorgon ska den för första gången ledas av Uwe Rösler. Han har då tre och en halv veckor, som också innehåller två träningsmatcher, på sig innan allvaret börjar. Under den tiden får hemskt gärna Bachirou och Rasmus Bengtsson läka färdigt.
VM-feber? (NY)
Tidningarna brassar på, svenska landslaget har landat i Ryssland, familjens Panini-album är fullt och VM-premiären är blott ett par dagar bort. Det ska bli roligt, men jag vet inte … jag får inte känslan av att någon VM-feber grasserar. Inte än i alla fall. Men det kanske kommer. Och som ett litet tittartips: apropå VM finns numera krönikor från så långt bak som 1978 att beskåda på svtplay.se. En favorit är såklart 1982, med odödliga Bengt Grive-kommentarer som ”Eder omarkerad i en hel kvart! Det måste ju bara bli mål!”.
Nåt att gnälla eller noja över finns det väl alltid? Säkert. Men ledsen, jag kommer inte på nåt. Offside får gapa tom idag.
