Sex och Jävligt offside: En värdig avslutning
Avtackningen av en klubbikon och diverse statistikgrottande återfinns på dagens lista.
Behrang Safari (NY)
En självklar etta idag. Ytterligare en profil och kulturbärare har tackat för sig. Tycker han i de senaste dagarnas intervjuer hittat en bra ton i sin besvikelse över begränsad speltid. Missnöjd med året som varit, men i övrigt nöjd med det mesta under sin karriär. Berättat på ett frispråkigt, ärligt och rättframt vis. Och även om det var inför tomma läktare var det en fin avtackning klubben ordnat, med hälsningar från en imponerande celeber skara kändisar. Och en låt. En sak apropå den bara: noterade att Max Wiman menade att Markus Rosenberg uppvisat en förvånande bra sångröst. Men va? Det var väl ingen överraskning? Den som är mästerlig på i princip allting annat kan givetvis även sjunga skönt.
60. Och lite annat statistiktjafs. (NY)
I och med segern mot Östersund kom Malmö FF upp i en snittpoäng om två poäng per match i årets allsvenska. Inte för att det spelar någon större roll (mig kvittar det lika om vi vinner för att vi är bäst eller för att vi är minst dåliga, bara vi vinner), men det innebar också att vi undvek platsen som poängsvagaste segraren sedan 16-lagsserien infördes. Men det var en underlig sluttabell. Nio poäng ner till andraplats betyder tredje största marginal någonsin. Visserligen en delad tredjeplats, men ändå. Och tittar vi på de andra lagen kan vi konstatera att 51 poäng är den överlägset – eller underlägset, då – lägsta poängsumma för en allsvensk tvåa i 16-lagsserien. Sämsta noteringen fram tills i år är 56 pinnar. Inget annat 16-lagsår hade 51 poäng och +11 i målskillnad räckt till bättre än fjärde plats.
Avsaknad av publik har framförts som en av de starkaste anledningarna till att de förväntade topplagen inte kunnat nå sina toppnivåer särskilt ofta. Malmö FF tycks inte ha lidit nämnvärt av de tomma läktarna, dock. Hemmafacit är 11-4-0. Men jämfört med ifjol har fler allsvenska matcher slutat oavgjort: 77 mot 60. 17 poäng mindre har alltså delats ut jämfört med 2019. Och skiktningen vi såg under fjolåret tycks ha försvunnit med åskådarskarorna. Förra året tog undre halvans lag sammanlagt 205 poäng. I år skrapade lag 9-16 ihop 259 pinnar - 54 fler alltså; nästan sju i snitt.
Cuplott (NY)
En tröst för Lunds BK, som ju tvingades lämna wo till cupkvalet häromveckan, är att de lyckades kvala sig kvar i division I. Malmö FF hade väl inte precis varit slagna på förhand … men nu behövde man inte ens spela för att gå vidare till det cupgruppspel som är tänkt att starta i slutet av februari. Men sånt där vet man ingenting om nuförtiden. Alla tidsangivelser, all planering, kommer med brasklapp. Men om det blir av är det Halmstad, Västerås och GAIS som väntar. Ettan, sjuan och tian i årets Superetta. Rejäla klubbar, på nåt vis. Bara drygt två månader dit.
Rivstarter (NY)
Under hösten har ett mönster kunnat skönjas. Ett mönster som gärna får göras till tradition och vana: förmågan att rivstarta. I sju av de nio senaste allsvenska matcherna har Malmö FF gjort mål första kvarten. Och både i guldmatchen mot Sirius och i söndags adderades ett extra festligt lager, då vi i dessa drabbningar ledde med 2-0 innan tio minuter hade spelats. Som sagt: en numera intrampad stig vi gärna får fortsätta att vandra.
Rasmus på plats (NY)
Jag tänker inte läsa in någonting i det. Men det var glädjande, hjärtevärmande, att se att Rasmus Bengtsson fanns med vid pokallyften och Safari-hyllningarna i söndags.
Orakelstämning (NY)
Inför säsong skickar kollega Magnus ut ett antal frågor till oss som skriver och fotograferar här på Himmelriket. Vi får helt enkelt tippa hur det kommer att gå. På frågan om vilket lag som kan komma att överraska positivt svarade jag Elfsborg. Negativt då? ”Har egentligen inget belägg för det, men får lite känslan av att IFK Göteborg kan få det lite poängmässigt jobbigt igen”, skrev jag. Jodåsåatt (drar in luft, lutar mig bakåt och sticker in tummarna bakom hängslestropparna).
Som alla förstår ägnar jag mig ovan åt det som i utlandet ibland kallas för ’cherrypicking’. Årets bäste målskytt trodde jag nämligen att Marcus Antonsson skulle bli. Så blev det inte (men apropå Antonsson – han är fortfarande vår spelare; blir spännande att se om han är kvar 2021). Och så såg jag AIK och Hammarby som våra största utmanare till guldet. AIK slutar möjligen året på en hyfsat positiv not – jag gissar att de flesta AIK-supportrar tagit emot en niondeplats med öppna armar om de erbjudits den i mitten av augusti. Hammarby däremot: med fem omgångar kvar hade de en poäng upp till europaplats. Och sen slutar de åtta. Pyspunka är bara förnamnet.
Fast för att återvända till det det egentligen pratades om här: nej, den som söker säkra stalltips vänder sig lämpligen annorstädes.