Sex och Jävligt offside: Ett slut med hopp om framtiden

Allsvenskan är slut, och med de förutsättningar som gällde inför den 30:e omgången måste vi ju bara vara nöjda. Det tycker i alla fall veckans lista.

Ett lyckligt slut (NY)
Seger, men slutsignalen möttes till att börja med mest av försiktigt bifall. Sen en nervös väntan. Trängsel på läktaren kring mobiler utrustade med CMore-appen. Och så jublet som förkunnade att det var slut uppe i Östersund, och att tredjeplatsen var Malmö FF:s. Ganska stillsamt firande inne på innerplan – några knutna nävar, avslappnade leenden och gräsmattan full av barn. Som Anders Christiansen agerade lekfarbror för. Det såg trivsamt ut.

Och ”lycka”, är det med Malmö FF:s världsbild rätt att prata i de termerna när två lag är före oss i tabellen? Nä, tredje plats är kanske ett misslyckande. Eller åtminstone en missad målsättning. Men allt är ju relativt. Under förutsättningarna som rådde var detta det bästa slut vi kunde få.

Uwes allsvenska poängsnitt (NY)
18 allsvenska matcher. Endast en förlust. 42-11 i målskillnad. 43 poäng. Det ger ett poängsnitt på nästan 2,39. På sätt och vis är det förstås meningslöst att titta på delar av en säsong på det viset. Särskilt när de första tolv rundorna inte alls var bra. Det är summan av de 30 matcherna som räknas, det har det här året gjort oss smärtsamt medvetna om. Ändå är det svårt att låta bli att låta tankarna rinna iväg lite grann. Utslaget på en hel säsong skulle Uwes snitt innebära 71,67 poäng. Det hade räckt ... ja, långt.

Ett 2019 med Markus Rosenberg (NY)
Det var kaptenen som på nåt vis trampade igång laget i söndags. Och som gjorde det så förlösande 1-0-målet. I god tid, innan tidsstressen hann infinna sig. Nu vet vi att även 2019 blir ett år då laget samlas kring sin ikoniske lagkapten. I slutet av den där trailern för dokumentären om hans sista tid i Malmö FF, den som rimligen nu skjuts upp, syns i slutet Uwe Rösler jubla (det är väl efter Midtjylland-segern, om jag inte missminner mig), vänskapligt knuffa till honom och gasta ”now you fuckin’ stay on! Now you stay on!”

Han fick rätt. Skönt.

Europaspelet 2019 (NY)
Som Max Wiman berättade i SDS häromdan ligger Malmö FF med sina 17.000 poäng på 77:e plats i UEFA-rankingen. Det är en placering vi delar med FC Zürich, Everton och Milan. Jämsides med Milan. Bara det är ju värt en rubrik. Men låt oss blicka framåt mot nästa år. Europa väntar igen. Och även om vi inte skulle lyckas erövra några fler rankingpoäng den här EL-säsongen (oavgjort ger en poäng, vinst två) är vi med största sannolikhet rankade de första tre kvalomgångarna sommaren 2019. Skulle vi nå playoff blir det förmodligen väldigt tufft. Men ingenting är såklart omöjligt.

Förresten - skulle vi vinna svenska cupen i vår slipper vi dessutom den första kvalomgången och stiger in först i den andra. Och förresten igen - vi kan ju heller inte utesluta att vi spelar Europa League i februari. I sextondelsfinal, i så fall. Som sagt, ingenting är omöjligt. Särskilt inte så här års.

Svenska cupen (NY)
Att allsvenskan är färdigspelad betyder också att en av våra motståndare i vårvinterns Svenska Cupen-gruppspel är klar. Innan jag fortsätter vill jag här skynda mig att tillägga: Vår cupmotståndare om – OM – vi slår Lunds BK den 22 november. Gör vi inte det blir det naturligtvis ingen cupgrupp. Men låt oss, för resonemangets skull, ponera att vi förmår kriga oss till en seger på Klostergårdens IP. Turneringsformatet innebär att lag tre, Malmö FF, per automatik ställs mot det fjortonderankade laget. Och eftersom bara 13 av årets allsvenska lag är kvar i cupen – Sundsvall, Kalmar och Trelleborg har åkt ur – får vi ner i Superettan för att hitta vårt motstånd. Överst i den tabellen slutade HIF, men de förlorade sin kvalmatch mot Eskilsminne. Och är alltså inte heller med i cupen. Det blir istället Falkenberg vi får ta oss an. De övriga två lagen i gruppen lottas in.

Silly i startgroparna (NY)
Jag vet, jag ska ta det lite lugnt. En cupmatch och två Europa League-matcher kvar av tävlingssäsongen. Men snart drar Silly Season igång på allvar. För Malmö FF:s del tror jag på ett ganska stillsamt transferfönster. Få in och få ut. Men det har ju redan ryktats om Landskronas Adi Nalic. Och en mittback känns ju inte otroligt.

Jag räknade ihop Malmö FF:s allsvenska publiksiffror 2018, och kommer fram till ett snitt på 14 921. Det är över tretusen sämre än ifjol.

Några gissningar är att den usla starten påverkade negativt, och att en viss mättnad infunnit sig. Inte orimligt att anta att alla segrar skämt bort Malmöpubliken till den grad att några inte ids gå när det inte vankas guldstrid.

Att prata om stämningen innebär att röra sig på minerad mark. Jag vill helst trampa försiktigt. Men jag har såklart inte kunnat undvika att uppfatta att flera är besvikna på sina medsupportrar; att flera ser ett bristande engagemang i sin omgivning och tycker att det numera är för tyst och trist. Mot Sarpsborg infann sig till exempel aldrig den där sprakande 2014-atmosfären.

Jag har ingen lösning på det, mer än att jag precis som alla andra kan konstatera att ansvaret är kollektivt. På alla sätt och vis. Hursomhelst hoppas jag att vi blir fler på Stadion igen nästa år. Eller gärna redan mot Genk.