Sex och Jävligt offside: Guille, Guille, Guille...*
Ett koppel spelare, guldläge och en egentligen självklar reaktion från supportrar - det är onsdag och där är veckans punkter.
Guillermo Molins (NY)
En del veckor är svårare än andra att hitta någon eller något som gjort sig förtjänt av den här platsen. Ibland är det hur enkelt som helst, och det behöver inte ens motiveras. Den här veckan är en sådan vecka. Guillermo Molins. Det räcker med det, med Guillermo Molins.
Guldläge (NY)
Det är nära nu. Det är väldigt, väldigt nära nu. Fem poäng ner till AIK, sex till IFK Göteborg. Resten av lagen är bara utfyllnad i tabellen. Två matcher kvar. I mina mörkaste ögonblick ser jag AIK vinna sina två återstående matcher, medan MFF förlorar mot Elfsborg och ligger under med 1-0 mot Syrianska… Dessa mörka tankar försvinner emellertid fort. Det går inte att förneka: Det är ett guldläge som inte ska gå att missa att ta tillvara på. För om… Nej, jag vill inte ens tänka tanken.
Jiloan Hamad (NY)
Matchens gigant mot Brommapojkarna. Det sprudlade av spelglädje och –kvalitet från kaptenen i söndags och det är så en ledare ska agera på planen: Som ett föredöme. Visa att han är bäst och något för de andra att ta efter, vilket de gjorde. Jag njuter så länge det varar, så länge han är kvar hos oss. Ny show på måndag?
Ricardinho (NY)
Jag såg honom göra ett enda misstag i söndags, och det var en passning som hamnade hos fel lags spelare i ett läge som inte var alltför prekärt. En sak hade det varit om Ricardinho vore en spelare med stora marginaler, men så funkar inte vår vänsterback. Hellre dribblar han för att möjligtvis komma till en målchans än att passa i sidled och överlämna ansvaret åt någon annan, eller hellre en millimeterpassning framåt än en milspassning till Johan Dahlin. Det blir således lätt att se hans misstag, medan hans normala spel tas för givet. Han får inte alls den uppmärksamhet som han är värd.
Magnus Eriksson (NY)
För MFF:s del är det hur perfekt som helst att Magnus Eriksson inte gör fler mål än vad han gör, utan väljer att assistera fram till dem i stället. För hur länge hade vi fått behålla honom om han hade gjort en sådär 20-25 mål upptill den smartness han visar på planen? I söndags visade han det på nytt, två till synes enkla framspelningar till två klassmål. Men i den enkelheten syns stor skönhet.
Himmelsblå supportrar (NY)
Jag ger mig inte in i bengalträsket eftersom det är en diskussion som inte kan vinnas av någon sida. Inte heller har jag några synpunkter på hur vi på ståplats lät; det går omöjligt att vara objektiv när man står mitt i sången och ropen. Däremot är jag mycket glad och stolt över beteendet de allra flesta på Stadion visade när Brommapojkarnas Andreas Eriksson bars ut på bår efter en befarad korsbandsskada. Just så beter man sig. Just sådan respekt ska vi visa även våra motståndare. Det värmde mitt hjärta. Jag tror att det värmde även Andreas.
* För troligtvis första gången i Himmelrikets historia återanvänds en rubrik. Den 18 maj 2011 hette listan också Guille, Guille, Guille…
Det här är ingen vanlig offside. Och länge funderade jag på om det inte hade passat bättre att placera nedan skrivna här ovan, eftersom hyllningen till Zlatan Ibrahimovic (och Christiano Ronaldo ska i rättvisans namn tilläggas) är så monumental. Å andra sidan är The Telegraph-journalisten Kristian Walshs lustmord på Zlatans lagkamrater, personifierat av Ola Toivonen, både välformulerat, humoristiskt och elakt. Så på veckans offsideplacering hamnar de flesta av Zlatans landslagskamrater, utsedda av Mr Walsh, och hans motivering lyder:
"Ronaldo skiner, springer diagonalt, men crossbollen från Vieirinha är inte exakt nog. Zlatan tar ned bollen med bröstet och flippar den nonchalant bakom sig samtidigt som han tittar åt ett annat håll, men Ola Toivonen är inte på samma sida. Han läser inte ens samma bok".
(Hans artikel handlar om det mer eller mindre katastrofala i att nästa års fotbolls-VM kommer att sakna antingen Zlatan eller Ronaldo.)
