Sex och Jävligt offside: Håll kvar känslan
Utblickar, gamla spelare, sånt som komma skall. Och så kan såklart veckans lista inte heller låta bli att fortsätta gotta sig i guldet.
Mästarkänslan (NY)
Det har regnat en del på sistone. Blåst också. Och när klockan ringer på morgonen, då är det mörkt. Kolmörkt som i graven. En dyster tid på året, detta. Hursomhelst – idag är det fyra veckor sedan den angenäma aftonen i Falkenberg. Det kan man påminna sig om sådär på morgonen, när det är så behagligt under täcket och så kallt och räligt i resten av sovrummet. Mästarkänslan kan gott få sitta kvar i kroppen ett tag till.
De två sista (NY)
Jag kan bara säga förlåt till alla er thrillseekers där ute. Ni som lever för adrenalinkickar. För den här punkten lyfter på hatten åt det rakt motsatta. Denna punkt tillägnas spänningslösheten; det skönt avslappnade ingångsvärde som gällde för årets sista omgångar. Då spelade vi allsvenska matcher då poängen inte var livsviktiga (inte för oss i alla fall) och där en stor del av tävlingsnerven saknades. Visst, jag kunde också störa mig lite på att andra halvlek mot Gefle var så tam från vår sida, och jag jublade givetvis när Hammarbymatchen avslutades på ett så storstilat och värdigt vis, med två magnifika Markus Rosenberg-mål. Men framförallt: det var så fantastiskt behagligt att se dessa matcher utan den där klumpen i magen.
För i årets 29:e och 30:e omgångar gällde den allra bästa av grundprinciper: Oavsett hur det går i den enskilda matchen, har Malmö FF redan vunnit.
Emil Forsberg (NY)
Eftersom vi själva spelat klart för i år tillåter listan sig en liten utblick. I Tyskland går det prima för en av våra gamla hjältar. Våren 2013 hade Emil Forsberg svårt att platsa hos oss, men blev allt bofastare i laget allteftersom året gick. 2014 öste han in mål och under hösten tuffade han, till synes helt obekymrad, på mot namnkunnigt motstånd i Champions League. Och nu är han tongivande i såväl landslaget som laget som leder Bundesliga. Jag säger som min en av mina bästa kamraters mormor: Vad månde bliva av detta barn?
Ivo Pekalski (NY)
Vissa spelare sätter avtryck. Även om de egentligen dansade om inte blott en sommar, så i alla fall en relativt begränsad tid. En sådan spelare är – i alla fall för mig – Ivo Pekalski, vars betydelse och insatser 2010 fortfarande gör att jag önskar honom allt gott.
Han har haft ett antal skadedrabbade år. Men är frisk nu. När Halmstad mötte HIF i söndags var Ivo på plan. Det vore kanske att överdriva att säga att han tokdominerade mitten … men han var en av planens bättre spelare, och det var svårt att inte le lite lagom nostalgi-bitterljuvt åt hans lite breda steg och åt hans sätt att plocka ner bollar på bröstet och i samma rörelse vända sig bort, skydda bollen, från sin motståndare.
Ny tränare (NY)
En stockholmare med begränsade meriter och spelarbakgrund i IFK Göteborg. En sävlig man som tidigare mest sett till att Trelleborg parkerat sin buss ordentligt. En stockholmare till, men ännu mer vilsekommen än den första. En helsingborgare. Ännu en stockholmare, välkänd för sina gåtfulla metaforer. En till åren kommen norrman med HIF-förflutet. Och så en, för de flesta okänd, dansk.
Där har ni en genomgång av 2000-talets tränare; i alla fall om man har de raljant negativa glasögonen på. Senare har det visat sig att vissa av de där tränarna har lyckats ganska bra. Medan andra inte gjort det. Men min poäng är denna: sällan har en tränarpresentation, möjligen med undantag för Tom Prahl, fått mig att knyta näven och utbrista ”Ja! Precis den jag ville se!”. Så jag tänker att när nu en ny tränare introduceras, vilket jag hoppas sker snart, då kanske vi blir överraskade igen. Att vi mest känner ”jaha … ?”.
Men, som sagt. Det kan bli bra ändå.
Lottning (NY)
Jo, jag vet. Lottningen är sju månader bort. Men eftersom det är Champions League-kväll ikväll (från vilken jag noterar att både Club Brügge och Dinamo Zagreb ligger kvar på noll poäng, och alltså är MYCKET SÄMRE än vad vi var ifjol) glider tankarna iväg mot nästa års lottning.
Formatet nästa år är som årets – de där ändringarna med fler friplatser åt de fyra stora länderna slår inte genom förrän 2018. 2017 ser ut som det gjorde 2016, och, för den delen, som det gjorde när vi sist var med. Det betyder exempelvis att vi i vår första kvalrunda kommer att, i motsats till Norrköping i år, vara seedade. UEFA brukar ju inför lottningen dela in lagen i nån sorts geografiska grupper. På den oseedade halvan i Norrköpings grupp fanns, förutom Norrköping själv då, mästarlagen från Finland, Irland, Nordirland, Malta (slog ut färöiska mästarna i rundan innan) och Gibraltar (slog ut estländska mästarna i rundan innan).
Nu lyckades förvisso irländska Dundalk överleva några omgångar och så småningom ta sig till Europa League. Men ändå. Oavsett vem vi får i den där rundan så ska vi bara vinna. Och gör vi det, då är vi garanterade minst två Europaspelsomgångar till (för om vi förlorar nästa möte ramlar vi vidare in i Europa League-playoff).
Om vi står där nästa sommar och jublar över att ha kvalat in till ett europeiskt cupspel – samtidigt som allt flyter på i allsvenskan – då kommer nog få av oss hävda att det var fel att sparka Allan. Då kommer vi bara att glädjas, att hylla den nye tränaren, och om den förre tänka … egentligen ingenting.
Men Allan Kuhn, som kom hit med sitt goda humör och sina idéer, som försökte, som misslyckades ibland, men som också gjorde resultat – han då? Han vann guld. Och sen åkte han ut med diskvattnet.
Elitklubbar ägnar sig inte åt välgörenhet, man måste våga ta djärva beslut, det finns ingen plats för sentimentalitet ... och allt vad som brukar sägas. Jovisst. Så fungerar det. Fotbollen är inte heller den enda bransch som kan vara obarmhärtig mot dem som jobbar i den (även om den förstås är mera mediaexponerad och offentlig än nästan allting annat). Och det är förstås mycket möjligt att Den Nye visar sig vara ett sportsligt genidrag.
Men det betyder ju inte att man måste vara alltigenom komfortabel med det som hänt. Mig hindrar det inte att ändå finna det lite sorgligt, detta att jag - kanske vi - så snabbt och skoningslöst glömmer och skakar av oss personer som gjort sitt bästa för oss.
