Sex och jävligt offside: I hoppets tid
Så här vid lunchtid på onsdagen är det dags för veckans lista. Det är också blott några timmar kvar till avspark. Så ta ett andetag. Sniffa på luften. Är det doften av … vänta nu … hopp … ?
Hopp (NY)
Vi har ett tvåmålsunderläge att hämta upp. Mot ett lag som, normalt sett, är bättre än vi. Och jag är vanligtvis böjd att tycka att, som Martin Kellerman säger, har man inget negativt att säga, då kan man lika gärna vara tyst.
Ändå. Det här kan gå. Vi kan ta ledningen, Sparta kan börja darra, en hemmapublik fullpumpad av helastadiongungar.se-adrenalin kan bära fram laget. Det kan bli oförglömligt. När detta skrivs är det tisdag kväll, och hoppet är i allra högsta grad vid liv.
Simon Kroon (NY)
Efter den där otäcka hjärnskakningen i cupmatchen mot HIF blev det inte mycket speltid för Simon Kroon. En utlåning till Halmstad var nära. Med Molins skadad och få renodlade yttermittfältare i truppen kändes det … helt fel. Även om man kan ha förståelse för att Kroon ville få speltid. Det har han fått nu, och han har gjort det bra. Och han är kvar. Ett ord: Rätt.
Sex poäng (NY)
Här hoppades jag egentligen få skriva nio, eller åtminstone åtta. Men IFK Göteborg såg aldrig riktigt farliga ut igår, och efter Kjetil Waehlers röda kort var de aldrig ens nära. AIK vann helt rättvist - och ganska komfortabelt - så vi får nöja oss med sex poängs försprång. Vårt allsvenska poängsnitt är numera 2,35 per match, vilket får mig att återvända till Peter Linds härliga statistikgenomgång här. Läs den. Även du läsare som gärna karakteriserar dig själv som svartsynt måste hålla med om att det finns bäring i påståendet att det ser bra ut.
Otack är världens lön (NY)
Årets räddning? Det måste väl vara Lars Cramers på Rosenbergs nick häromveckan. Låt oss rekapitulera: Kroon slår en sublim yttersida från högerkanten över mot Forsberg. Den skruvar sig neråt kortlinjen, ser ut att vara lite för brant, men Emil hinner upp den med ett par decimeter till godo och slår på halvvolley in den snett inåt bakåt. Det är ett perfekt inlägg mot Rosenberg, där han står omarkerad vid bortre stolpen bara ett par meter från mållinjen. Stackars Cramer är överspelad: han har befunnit sig vid högra delen av sitt mål och tar nu några desperata, snabba kliv över mot sin vänstra målstolpe. Mackan nickar och Cramer, mitt i förflyttningen, flaxar till med handen - och mirakelräddar.
Fast väldigt få kommer att minnas hans fantastiska parad. In i den undanviftade bollens bana löper nämligen Kalmarbacken Sebastian Ramhorn. Han får bollen i huvudet, och den studsar in i mål. Ett slut på historien som måhända är bittert för Cramer, men som också är anledningen till att detta lilla snapshot ur verkligheten platsar på listan.
En målskytt är tillbaks (NY)
Inledningen har varit småseg. Rostig. Men mot Falkenberg visade Agon Mehmeti att målsinnet finns kvar. Ett perfekt utnyttjat friläge, och så en halvmärkligt instudsad boll; ett sånt där mål som vanligtvis bara görs av den sorts anfallare som sällan är spektakulära i spelet, men som har en viss förmåga att befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt - och få in bollen.
En andra chans (NY)
Nu ska den här listan inte helt och hållet präglas av pur Maranatastämning. Dags att komma ner på jorden igen. För det första är ju risken uppenbar att vi inte klarar av att vända mot Sparta Prag ikväll. Det finns de som då menar att det inte spelar nån roll huruvida vi förlorar med 0-7 eller vinner med 2-1. Vi är ute ändå. Själv har jag svårt att förstå det resonemanget. Inte enkom på grund av brittiskinfluerad Beautiful Loser-romantik, utan också av psykologiska skäl. Det måste kännas bättre inombords att göra sitt uttåg i stolthet och vetskap om att ha varit nära, än att lomma ut i förnedring.
Och för det andra är inte europaspelet över vid förlust. Det är kanske en klen sådan, men ändå en tröst, detta att vi då lottas in i sista kvalomgången till Europa League. Alltså, samma runda som Elfsborg, AIK, Göteborg och Brommapojkarna når - om de lyckas slå ut sina respektive motståndare Hafnarfjördur (högst troligt), Astana (utmärkt chans), Rio Ave (blir väldigt svårt) och Torino (knappast, va?).
Vi har en jättebra tränare. Åge har gjort fantastiska resultat. Jag vill absolut inte byta bort honom. Detta hindrar dock inte att, precis som kollegan Ulf var inne på här på listan förra veckan, jag gillade - och gillar - även vår förra tränare. Därför känns det ledsamt att det nu går så infernaliskt uselt för honom i Bergen. Brann ligger just nu, med tolv omgångar kvar, näst sist och har sex poäng upp till kvalplats. Senast mot Lilleström ledde laget med 3-2 fram till 90:e minuten. När slutsignalen löd hade man förlorat med 4-3. Och detta mot Magnus Haglunds lag.
Ledsamt var ordet.
