Sex och Jävligt offside: Jodå så att
Snart spelarsemester, och det är inte någon superdramatisk vecka vi har bakom oss. Detta hindrar dock inte listan från att anlända på stipulerad tid.
Himmelrikets kalender (5)
Sista veckan! Snart är tiden ute för att säkra denna optimala julklapp och framtida samlar-graal. Möjligen skulle man också, som ett sista övertippar-argument, kunna påpeka att pengarna går till ett välgörande ändamål. Fullständiga instruktioner för hur du beställer Himmelrikets kalender – en grej som varar hela året! – hittar du här.
Henrik Rydström (1)
Imorgon är det hans första officiella dag på nya jobbet. Som sagt för två veckor sedan tvivlade jag in i det längsta på att det verkligen skulle bli Henrik Rydström. Inte för att jag inte trodde det kan bli bra, utan för att jag tyckte en del tydde på att han skulle stanna i Kalmar. Återstår att se hur det går. Men efter ett rekordrörigt år med en sparkad och två temporära tränarlösningar tänker jag mig ändå att vi kommer att få se en linje, en riktning, kring hur saker och ting ser ut.
Nyförvärv (NY)
På spelarfronten är det lugnt, men en ny assisterande tränare fick vi mail om häromdan. Eftersom Theodor Olsson tidigare jobbat med Rydström är det minst sagt rimligt att anta att han handplockats enligt önskemål från vår huvudtränare. Det verkar vara en ung man med blygsamma ekonomiska anspråk. Jag saxar följande ur Offsides Sirius-reportage från tidigare i år:
”I löneförhandlingen med dåvarande akademichefen Petter Hansson bad han om 10 000 kronor i månaden.
- ’Men jag kan göra det för nio också’, la jag genast till. Och sedan: ’Åtta går också bra’. Petter skakade på huvudet och svarade att jag inte skulle behöva ringa mina föräldrar och be om pengar varje månad. Han gav mig 15.”
Jag både hoppas och tror att han nu fick ett hyfsat lönelyft.
Malmö FF Foundation (NY)
I förrgår var det tre år sedan hemmamatchen mot Dynamo Kiev – en av de minnen-för-livet-kvällar vi bjudits på det senaste decenniet, och kanske den med det allra mest halsstockande, gåshudsframkallande Disneyskimret. Och då känns det ju bra att den klubbikon som stod för magin den där aftonen nu engageras i det färska Malmö FF Foundation. Dessutom får Markus Rosenberg sällskap av Behrang Safari i arbetet mot näthat och -hot. Som rent konkret ska bestå av ”en rad olika evenemang under nästa år där det handlar om att samla in pengar, men också om att utbilda”.
Moisander-förlängning (NY)
Noterar att några röster på forumet ser Niklas Moisander-förlängningen som ett kvitto på föreningens inkompetens vad gäller sportcheferi. Det gör inte jag. Möjligen får Malmö FF ut speltid och/eller någon form av backup-nytta av Moisander i höst, men framförallt tänker jag att det är en sak som mest handlar om arbetsgivaransvar: en skadad spelare får göra klart sin rehab under kontrakt.
VM-reflektion (NY)
Jag tillhör inte dem som totalt bojkottat VM. All respekt för det valet, men jag har inte gjort det. Fast någon större entusiasm eller fastklistring vid TV-apparaten har det inte blivit; snarare någon halvlek då och då. En intressant sak är de väldigt långa tilläggen. I början irriterade jag mig på dem, men de har ganska omgående blivit lättare att smälta – möjligen för att jag snabbt vande mig, möjligen för att de faktiskt var längre i början av turneringen än vad de varit nu på sistone. Jag tänker i alla fall att sånt här ju tenderar att få genomslag rent generellt, så jag gissar att vi inom en snar framtid får vänja oss vid längre tilläggstider även här på hemmaplan. Oavsett vad vi tycker om det.
Fler VM-reflektioner: en annan sak är de tidskrävande och TV-puckartade målfirandena. Hela avbytarbänkar springer över plan till målskytten, massörer, analytiker och alla andra i staberna deltar i kramkalasen. Gudomar ska tackas, mark kyssas och publik gestikuleras till innan spelet kan sparkas igång igen (och ibland faller ju allt platt till marken, då VAR plockar bort målet lagom tills att firandet bedarrat). Fast det kanske var likadant vid EM ifjol?
Och sportswashing har det pratats en del om. Men jag frågar mig hur lyckat detta egentligen är? Qatars risiga syn på mänskliga rättigheter och sättet man köpt VM på har hamnat under lupp. Och kritiserats hårt. Rent fotbollskulturmässigt har vi ömsom skrockat över och ömsom virrat på huvudet åt hemmapublik som lämnat stadion i halvlek, ölförbud, tomt gapande stolar på läktarna och gästarbetare och ultrasgrupper från Libanon som fått betalt för att agera supportrar. Perspektivet är europeiskt – kanske till och med bara västeuropeiskt – men det känns ju knappast som att Qatar som varumärke stärkts i vår del av världen.