Sex och Jävligt offside: Kaptenen, tifos och hälsningsfrågor

Veckans lista är här, med hyllningar och förvirrade frågeställningar.

Markus Rosenberg (NY)
”Den bästa kapten jag spelat under”, sa Magnus Wolff Eikrem till Olof Lundhs podd härförleden. Kanske blir detta det sista året, och fastän det än så länge blott vankas konstgräs och träningsmatcher känns det som om Markus Rosenberg är på väg att växla upp. Två målpass blev det mot Brann (mer om nummer två av dessa under punkt 3 nedan). Kan nog bli fler i år.

MT96 samlar in (NY)
Skånelaget med alla stadsdelarna, Eric Persson, Houghton och 70-talet, den hyssjande Rosenberg ... listan över makalösa tifon kan göras lång. Själv upptäckte jag först igår MT96:s pågående insamling. Stöd den, vetja, så får vi helt garanterat uppleva nya gåshudsorgier. Läs vart du swischar på antingen mff.se eller på MT96:s egna Facebooksida .

Vinna bollen högt (NY)
För att återvända till Markus Rosenberg: han verkar generellt sett inte vara särskilt populär bland motståndarsupportrar. Eftersom han både är väldigt bra och spelar på – ibland över – gränsen är det inte så konstigt. Men underligare är att det också tycks finnas en uppfattning om att han särbehandlas positivt av domarna. Vi som exempelvis minns det röda kortet mot Häcken ifjol kan förstås bara småle åt detta. Statistiken på svenskfotboll.se visar för övrigt att han, som forward, ifjol orsakade lika många frisparkar som han tilldömdes – 32 stycken av varje.

Men i alla fall: i lördags fick vi långt nere på Branns planhalva se en sån där närkamp som domarna ofta väljer att blåsa för. Andreas Ekberg lät bli (vilket jag, även om jag försöker titta på situationen med objektiva ögon, nog tycker ser rätt ut). Vi vann bollen högt. Och gjorde mål.

Suset kring Svanberg (5)
Mattias Svanberg syntes inte jättemycket i lördags. Men det fanns i alla fall en sekvens i andra halvlek, där han vänder bort två motståndare och bara glider iväg. Sen försöker han dra ännu en, på utsidan, och misslyckas. Men tänk Jocke Nilsson, Durmaz, Forsberg, Tokelo Rantie ... den där typen av spelare som har en aura av magi i vardande runt sig, som skapar ett sus, spelare som kan trampa iväg och få saker att hända, helt på helt egen hand. En sån spelare är Mattias Svanberg.

Årsmöte (NY)
Inga motioner i år tydligen, men det lär säkert dryftas en hel del intressanta spörsmål ändå. På fredag är det dags för Malmö FF:s årsmöte.

Cupen (NY)
Även om vi i år, likt Askungar uppe i våra vindskyffen, sitter och suckar över hur fantastiskt det vore att vara med (med den skillnaden att det inte kommer att komma nån fé och svinga sitt trollspö och förvandla Landskronamatchen till en gnistrande triumf) så tål det att sägas igen: jag gillar cupupplägget. På sätt och vis är det lite uppfriskande att så många allsvenska lag inte alls kör över motståndet från lägre serier. Till exempel är Djurgården redan utslaget, Norrköping och Kalmar har fått nöja sig med två kryss var så här långt och Hammarby, Elfsborg och Örebro har ”bara” fyra poäng efter två matcher. Och HIF står på noll pinnar. Fast de är å andra sidan inte något allsvenskt lag.

Inget egentligt klagomål den här veckan, utan snarare en stilla undran. Frågan bottnar i känslan av att vara frånsprungen; att (ännu en gång) inte riktigt ha hängt med när saker och ting ändrat sig.

I den gängse matchproceduren ingår som bekant att spelarna ska ta varandra i hand innan avspark. De ställer sig på led, det ena ledet står stilla och det andra passerar förbi. Var och en hälsar. Denna hälsning var för några år sedan ett vanligt, traditionellt handslag. Idag slår man ihop handflatorna, greppar helt snabbt varandras tummar med lätt kupad hand i brösthöjd. Ett slags låg halv-high-five. Till och med domarna önskar varandra lycka till inför match med denna typ av handslag. Så har det sett ut sen ... ja, exakt när då? Och hur skedde denna förvandling? Gradvis, eller gick det ut någon form av dekret till fotbollsbranschen så att det ändrades över en natt? Jag har ingen aning. Någon som vet?

Jag googlar och konstaterar att frågan tycks ställd förut, både här och där. Många ganska skojiga svar (särskilt roligt att någon tycker ”pretty cringe worthy stuff when the referees try to do it”, eller att någon flikar in ”a simple tip of the hat should suffice in my opinion. Good day, sir”) men ingen definitiv förklaring. Det som återkommer oftast tycks vara en teori om att det hela bottnar i att fotbollsspelare är unga människor.

Jag sätter lite stillsamt gungstolen i rörelse, rättar till filten över låren, tar pipan ur munnen och frågar mig: kan det vara så enkelt?