Sex och jävligt offside: Lille-Anders, IP-hyllning och tröjhaveri
Om några dagar drar tävlingssäsongen -16 igång. Listan firar bland annat genom att hylla vår nya mittfältsdominant och Malmö IP.
Svenska Cupen (NY)
Jag älskar det upplägg som vi har sedan några år tillbaka med cupgruppspel redan i februari. Markus Rosenberg har proklamerat under ett tag nu att den traditionella svenska försäsongen är för lång. Huruvida spelarna mår bättre av långa försäsonger eller inte låter jag någon betydligt kunnigare tycka till om, men ur ett supporterperspektiv känns det fantastiskt att det är på allvar redan i februari.
Nu ska skiten bara vinnas också så att vi får vara med och leka i Europa i sommar. För att nå dithän ska först och främst Sirius, Ängelholm och Sundsvall bemästras och det ska vi väl klara av. Resten tar vi sedan.
Malmö IP (NY)
Jag har såklart visserligen varit på Malmö IP många gånger i mitt liv, men jag kan inte undgå att alltid känna att jag beträder helig mark var gång jag trycker ner min bakdel i en obekväm IP-stol. I en tid när vi är bortskämda med moderniteterna på Nya Stadion, känns det emellanåt skönt att komma till en klassisk idrottsplats med träbänkar och ivägenstående läktarpelare.
Det känns dessutom vackert att den kommer till så fin användning nu på försäsongen och i cupsspelet. En bra bit över tre tusen på plats i söndags, slutsålt på lördag och jag vägrar dessutom att tro att stämningen varit lika god om vi spelat någon annanstans.
Dessutom var korven från Supporterhuset fantastiskt god. Bara den värd besöket.
Anders Christiansen (NY)
Jag brukar aldrig vara svårflörtad inledningsvis när det kommer till nyförvärv. Oftast tillskriver jag dem enorma egenskaper och lägger förväntningsribban Rosenberg-hög redan efter ett par matcher, bara för att allt som oftast bli aningen besviken i det långa loppet. Med Anders Christiansen är det likadant, men denna gången tvivlar jag på att jag kommer bli besviken (det gjorde jag visserligen med Rick Kruys också, men oh well…). Nu missade jag förvisso stora delar av Midtjylland-matchen, men rapporterna var ju minst sagt rika på goda omdömen och insatsen mot Bröndby var faktiskt stundtals enastående.
Jag tvivlar starkt på att Adu är kvar i laget (och lika väl är väl kanske det?) när Allsvenskan drar igång, men innermittfältskonkurrensen kommer fortsatt vara mördande. Det är på en sådan nivå att Oscar Lewicki faktiskt riskerar att petas och hur sjukt är inte det?
Truppbredden (NY)
I söndags satt följande spelare på bänken eller var av olika anledningar helt utanför truppen: Carvalho, Vindheim, Konate, Bengtsson, Adu, Rosenberg, Rakip, Sana, Molins och Mehmeti. Ändå kändes det som att laget mer eller mindre var ordinarie. Dessutom ställde vi uppenbarligen ett tillräckligt bra lag på benen för att besegra och vara betydligt bättre än Bröndby (förvisso även de till viss del försvagade, men ändå). Det säger rätt mycket om den bredd som finns i truppen och sättet som vi kommer kunna ha nytta av den.
Och då har jag inte ens nämnt hyperspännande talanger som Svanberg, Bergqvist, Johansson och Andersson.
Jag undrar faktiskt när MFF senast hade en såpass bredd trupp och lika många kvalitetsspelare. Nu innebär ju inte det att vi joggar hem någon allsvenska för det (konkurrensen ser minst lika stark ut i år som ifjol) men vi kommer åtminstone inte förlora något guld på grund av att vi har för tunn trupp.
Jo Inge Berget (NY)
I mina ögon försäsongens kanske bästa spelare. När offensiva kamrater kämpar med timing och tempo ser Jo Inge´ trött alls ut. Klev upp från kanten och såg väldigt stark ut på topp i söndags dessutom.
Fortsätter han att vara bra där och Eikrem fortsätter leverera från vänsterkanten kanske det till och med är så att Kjartanson får sätta sig på bänken när Mackan är tillbaka? Är Kuhn tillräckligt prestigelös för det?
Podd Pa Dembo (NY)
Det kryllar av grymma fotbollspoddar nuförtiden. Många lyssnar såklart på Sydsvenskans MFF-podd, men är man intresserad av att utvidga sitt lyssnade till en podd om Allsvenskan i helhet rekommenderas Oskar Månssons och Elena Lövholms Podd Pa Dembo starkt.
Kunnigt, heltäckande och emellanåt rätt roligt för den som inte bara vill ha koll på sitt eget lag, utan även är intresserad av vad som händer hos konkurrenterna. När mycket annan Allsvensk bevakning tar paus off season har Podd Pa Dembo avhjälp åtminstone min allsvenska vinterabstinens sedan säsongen avslutades. Bra! Heja!
Jag skulle kunna hacka både på det ena och det andra just nu känner jag. På Hasan Cetinkaya. På bangers. På ålahuen från Bröndby. På jäveln som stal min vinterjacka för några veckor sedan, vilket ledde till att jag var nära att avlida av frost-i-bröstkorgen-kylan på matchen i söndags när jag var tvungen att bära min reservjacka. Men nä, allt det där känns lite gjort.
Som den fotbollströjsromantiker jag är vill jag istället hytta lite med näven åt Bröndbys bortaställ. Jösses vilket haveri. Det gjorde fysiskt ont att se en så vacker karl som Magnus Eriksson springa omkring i denna gulgröna fulröra.
Avgå, Hummels designavdelning *hytter med näven i riktning över sundet*.
