Sex och Jävligt offside: Ljuva minnen under klarblå himmel

Gröna planer, fint väder och startsugna spelare. Det är den tid på året då både form och förväntningar byggs upp. För få saker inger så mycket hopp som ett försäsongsläger.

Första 60 (NY)
Inte mycket till nerv. Brukar ju inte vara det i träningsmatcher. Inte många målchanser heller. Inte åt något håll. Men med tanke på motståndets kaliber, och att Krasnodar ställde upp hyfsat ordinarie, var den första halvan av söndagsmatchen rätt så imponerande. Känslan var att vi kom fram väl så ofta som ryssarna, och att bollinnehavet var relativt jämnt fördelat. Och det var alltså det andraplacerade laget i Europas just nu sjunderankade liga vi mötte.

Sparta revisited (NY)
Match igen imorgon, och på andra planhalvan står ett lag som väcker minnen till liv. Säg Sparta Prag, och tankarna glider iväg till en ljuvlig augustikväll 2014; en elektrisk afton som vi hört Markus Rosenberg prata om som Hexenkessel-stämningens födelse. Den gången gick det bra (för att tala i understatement-termer), trots att vi då mötte ett lag som några månader tidigare promenerat hem den tjeckiska ligan i överlägsen stil.

Sen i somras spelar Andreas Vindheim i Sparta och en färsk intervju med honom hittas på klubbens hemsida. Han fanns för övrigt på plan när tjeckerna fick stryk med 2-1 av Bodö Glimt i helgen. I Marbella har en annan Sparta-uppställning också mött det lokala laget, som, om jag googlar rätt, i vanliga fall återfinns på den spanska tredjenivån. Samma resultat där, förlust 2-1. Som dessa resultat så smått antyder är Sparta inte längre kungar hemma i Tjeckien. De har inte vunnit mästerskapet sedan just 2014 och på senare år fått se sig frånsprungna av lokalkonkurrenten Slavia och Viktoria Plzen. Den vinterpausande tjeckiska ligan sparkar igång igen den 14 februari. Sparta ligger fyra, men är efter en dålig start hopplösa 21 poäng efter ledande Slavia.

Rasmus Bengtsson (NY)
Inte de stora utspelens eller spektakulära målens man. Men i den mån det går att kombinera lågmäldhet med att vara majestätisk så förkroppsligas detta av Rasmus Bengtsson. Han har dessutom en tämligen makalös förmåga att vara i vägen för skott (nu i söndags liggblockade han exempelvis bort ett avslut från Ari). Och det där man så ofta ser i fotboll, att mål görs för att bollar smiter mellan en mittbacks ben och ställer målvakten, har det nånsin hänt Rasmus Bengtsson? Ja, säkert. Men det dödar ju min tes, så jag vägrar att minnas när.

Februari (NY)
Ingen vidare månad, egentligen. Just nu (tisdag kväll) får vinden brevlådelocket att slamra utanför mitt fönster, och det är allmänt mörkt och dystert. Men! Att februari inträtt innebär att många utländska ligors transferfönster stängt. Jag hade ju mer eller mindre väntat mig att det skulle ske något oväntat, nåt obehagligt som man i förväg inte riktigt sett komma. Nåt i stil med när Anders Christiansen hastigt och olustigt blev såld till Gent i början av 2018. Inget sånt har hänt än, men det är klart – än är det för tidigt att helt pusta ut. Möjliga utländska köpare finns ju exempelvis i Ryssland (fönstret stänger 21 februari) och USA (stänger inte förrän i maj).

Mathias Nilsson (NY)
Sattes inte på några större prov mot IFK Malmö häromveckan, och nu tre insläppta. Men Mathias Nilsson, född 1999, fick ändå briljera med ett par storstilade parader under söndagsmatchens andra hälft. Han kom in i ett otacksamt läge, när den första halvans/uppställningens låsta och kontrollerade match övergick i ett mera böljande, öppet och oorganiserat spel. Det böljade mest mot Nilssons målbur, men om vi nu gnäller över denna andra matchhälft var det ju faktiskt så att det i svajigheten också skapades en del framåt då. Minns till exempel Antonssons borttäckta läge alldeles i början, Molins nick strax över och, förstås, Erdals mål.

Blå himmel (NY)
Trots träningsmatchstatusen fanns det kameror bakom målen mot Krasnodar. Och när man växlade till den som var uppsatt bakom målet i TV:ns högra sida syntes, genom nätet, en underbart blå och molnfri himmel ovanför tjusiga berg i eftermiddagssol. Det var nästan så att försäsongsläger-känslan blev fysisk. TV-skärmen förmedlade en behagligt ljummen luft, fylld av tillförsikt, framtidstro och förhoppningar. Precis sånt man ska känna så här års.

Jag läste att Sparta-matchen ska pågå ännu längre än mötet än Krasnodar. Det är förståeligt att man väljer att spela långa matcher i Marbella. Fler får längre speltid och allt det där. Jovisst. Men jag vet inte … det blir lite för mycket. För länge.