Sex och Jävligt offside: Lotternas tid
Lottning igår, lottning idag. I väntan på återstarten av allsvenskan toppas dagens lista av det som pågår i UEFA:s glasskålar.
Lottningen till EL-kvalet (3)
Alltid lika spännande då UEFA:s korrekt välklädde lottningsförrättare, mannen med det respektingivande namnet Michael Heselschwerdt, riktar blicken framåt och blandar bollarna i sina glasskålar. Efter gårdagen vet vi att vi börjar hemma den 11 juli, men precis som förra året får vi invänta ett förkval – som avslutas den 4 juli – innan motståndet är klart. Vilket såklart är lite jobbigt för alla som tänkt beställa resa till bortamatchen. Tittar vi på UEFA-ranking ser Runavik ut som det starkare alternativet av våra två potentiella motståndare. Laget från Färöarna är klart före Ballymena (plats 352 mot 442). Anledningen till det, googlar jag fram, är att Runavik varit ett stadigt Europa League-kvallag på sistone. De har faktiskt bara missat Europaspel en enda gång under hela tiotalet. Å andra sidan har de aldrig lyckats ta sig vidare från första rundan. Ifjol blev det respass mot skotska Hibs via de bisarra tennissiffrorna 1-6, 4-6.
Ballymena deltar mera sporadiskt i Europa. Senast de var med var för två år sedan. Då fick de stryk med sammanlagt 0-5 av norska Odd.
Jag sticker ut hakan och säger så här: detta känns inte omöjligt, oavsett vilket av de två lagen det blir. Och med det råoptimistiska perspektivet väntade ännu mer spänning idag.
Tillägg onsdag, klockan 14.10: I den eventuella andra rundan väntar sannolikt slovenska NK Domzale. Vi börjar borta (ser alltså ut som om både MFF och AIK, som ju förmodligen får möta Maribor i sin andra runda, åker till Slovenien i slutet av juli). Domzale lär slå ut maltesiska Balzan i den första rundan. Känns inte heller stört omöjligt, men liten varningsflagg: i kvalet 2017 slog Domzale ut tyska Freiburg, och ifjol pressade man ryska Ufa - det blev sammanlagt 1-1, men ryssarna vidare på bortamål.
Kvalspelare (NY)
Träningen har återupptagits. Match imorgon. Spelarnas korta sommarsemester är över. Och några fick ju inte ens det. Ett par stycken var också iväg med sina respektive landslags EM-kvaltrupper. Anders Christiansen blev kvar på den danska bänken både mot Irland och Georgien, medan Arnor Traustason agerade inhoppare i 56:e respektive 80:e minuten då hans Island besegrade Albanien och Turkiet.
Skadeläget (eller friskhetsläget, snarare) (NY)
En sak som gärna ljusnar av rast och vila, det är skademörkret. Förstår jag det jag läser på rätt sätt lär vi inte se varken Fouad Bachirou, Rasmus Bengtsson eller Lasse Nielsen mot SönderjyskE imorgon. Men de är på väg tillbaks. I alla fall de två förstnämnda borde kunna vara aktuella för den riktiga omstarten den 30:e. Läget ljusnar, som sagt.
Transferfönstret (NY)
Här vet jag inte riktigt ... sommarens transferfönster kanske inte blir det minsta roligt. Inte otänkbart att någon lämnar (någon man inte riktigt såg på förhand, så att det känns som att det var väntat att någon oväntad blev såld) – men heller inte omöjligt att någon kommer in. Men så här på förhand känns det rätt så lugnt, stilla och bra. Det svenska transferfönstret öppnar den 15 juli. Det innebär att eventuella nyförvärv teoretiskt sett kan användas fr o m matchen mot Sirius den 21 juli (de får inte spela i första EL-omgången).
...tillägg onsdag lunch: en punkt som känns en smula malplacerad efter dagens rykten om Anders Christiansen till MLS. Genast lite mer magont ... men vi får väl se.
Under tiden, på Instagram (NY)
I dessa spellediga tider är det kanske lite lättare än vanligt att slöklicka runt och ta del av lite och varje. Extra mycket värmer det att plötsligt snubbla över den bild som Markus Halsti lade upp på Instagram häromveckan. Till texten ”Alltid lika trevligt med kungen och legenden (smiley)” står tre ståtliga herrar i helfigur: Halsti själv, Jari Litmanen och Jonatan Johansson. Detta hashtaggas med #malmöreunion #finskamafia #oldboys #malmöff #sämpa .
VM-fotboll (NY)
En del ojämna matcher, och en del där det ena laget gör väldigt lite mer än försvarar sig, men sammantaget tycker jag det pågående VM:et bjudit på bra fart och en del roliga matcher. Sverige har inte tokimponerat, men i alla fall städat undan det sämre motståndet. Ska bli spännande att se om de kan höja sig mot bättre motstånd.
Ett antal nya regler kommer implementeras i allsvenskan nu efter uppehållet. Ser inte ut som några större konstigheter. Men apropå VM har ju, i VAR:s kölvatten, en ny offsidetillämpning använts. De assisterande domarna vinkar inte, utan ska låta situationerna ”spelas färdigt”. Ambitionen låter egentligen inte så dum: genom att inte vinka (för) tidigt undviker man att underkänna regelrätta mål, eller, för den delen, hörnor eller frisparkar eller vad det nu kan vara, på grund av felaktiga offsideavvinkningar.
I realiteten har jag mest tyckt att det varit irriterande. De assisterande domarna har låtit bli att vinka på helt uppenbara offsider, och lite för ofta har det känts som att spelet fått fortgå helt i onödan. Det blir liksom en förlängning av det som jag personligen ser som det stora problemet med VAR: det dödar en del av spontaniteten; det hämmar glädjeeruptionen efter ett mål. Vågar vi jubla, eller måste vi vänja oss vid att vänta en halvminut på att målet kollats och verifierats? Ett praktexempel var Manchester Citys övertidsmål mot Tottenham i Champions League-kvarten i år. Målet hade tagit City vidare, hemmapubliken var i upplösningstillstånd – men efter VAR-granskning underkändes målet på en hårfin offside i momentet innan själva målet. Korrekt, visst. Och jag håller varken på City eller Tottenham, så ur det perspektivet var det mig likgiltigt. Men vill vi verkligen ha det så där? Kanske. Men jag är tveksam.