Sex och jävligt offside: Lugnet före anstormningen
Vi har kunnat pusta ut och ladda batterierna under ett antal dagar, men nu tar det snart fart igen. Veckans lista stålsätter sig.
Rast vila (NY)
Uppehållet börjar lida mot sitt slut. Tre dagar kvar innan det är dags för ytterligare en av alla de ohyggligt viktiga matcher som hösten är strösslad med. Jag måste säga att vilan varit skön*. Behövligt att få ladda batterierna, att få nervtrådarna att sluta vibrera, att låta alla dessa känslohormoner som rusat runt i kroppen på sistone komma till ro. Och då pratar jag bara om mig själv som supporter. Hoppas spelarna också använt pausen på allra bästa vis.
* Klart det varit ännu skönare om inte Sverige lyckats vara ännu sämre än ett rätt mediokert Ryssland. Eller om landslaget kunnat undvika att bli förnedrande avklätt av Österrike, en match där expertkommentator Anders Svensson mot slutet gärna ville låta U21-hjältar som Oscar Lewicki få känna lite på det hela. Khalili fick ett par minuter, men annars satt jag mest och tyckte det var skönt att Lewicki slapp bli en del av eländet.
Landslagssuccé 1 (NY)
Isländska Frettabladid (det var de som hade ’Takk Lars’ som huvudrubrik häromdan) ger Kári Árnason en sjua - gissningsvis på en tiogradig skala - och följande omdöme efter att Island säkrat EM-platsen via 0-0 mot Kazakstan:
”Sterkur í loftinu að vanda en tók nokkrar skrýtnar ákvarðanir í fyrri hálfleik."
Jag vet inte riktigt hur de där ð-bokstäverna ska uttalas, trots att isländska kamrater har berättat det för mig och, icke att förglömma, jag har läst Asterixalbumet ”Resan över Atlanten” många många gånger. Någon sorts th-ljud, kanske … ? Men hursomhelst, omdömet låter fantastiskt.
Google Translate säger att det betyder ”Stark i luften som vanligt men tog några konstiga beslut under första halvåret”. Fast jag tänker att det sista ordett förmodligen inte alls syftar på Rotherham-tiden. Felöversatt, det är min gissning.
Och förresten, efter Hollandsmatchen i förra veckan fick Árnason en nia i betyg. Slutomdöme ”Tapaði ekki einvígi” - ”förlorade inte en duell”. Och det mot högklassigt internationellt motstånd.
Landslagssuccé 2 (NY)
Frettabladid höll alla isländska spelare på betyg mellan 6 och 8. I Norge spretar betygen på hemmalaget mer, åtminstone i Verdens Gang. Någon spelare får, trots segern mot Kroatien, så lågt som en fyra. Berget däremot, han kammar in en nia. Celtics Stefan Johansen - som uppenbarligen inte är bitter, utan firade Bergets mål med innerlig kram - är näst bäst med en åtta. Omdömet (som givetvis inte kan låta bli att prata skägg) lyder:
”Ser ut som en bohem med korte strømper og langt skjegg – og spiller tidvis også som en, slik han dribler og hælsparker. Praktfull sålefinte på Kroatias veterankaptein Srna i forkant av 1-0, latterliggjorde samme mann før 2–0”.
Favoritord här är naturligtvis ”latterliggjorde”. Och apropå Srna - psykologiskt övertag inför Shakhtar-matcherna … ?
Derbykross (1)
Eftersom vi inte spelat sen förra veckan, låt oss prata lite till om vår senaste match. HIF borta drunknade lite i den allmänna Champions League-yran. Våra och deras ekonomiska förutsättningar må skilja sig diametralt, men: det var ändock ett Skånederby. Mellan två lag som bara ligger ett par placeringar ifrån varandra i tabellen. Som vi vann på ett alldeles oerhört övertygande vis. Så det tål att påpekas igen: Full pott och 6-1 i målskillnad, det är det bästa allsvenska HIF-derbyfacit vi haft sen de tog steget upp igen inför 1993 års allsvenska.
Yoshimar Yotún (NY)
Problem i positionsspelet. För små marginaler. Vår peruanske vänsterback har fått en del kritik under året. Men min känsla är att han på senare tid sett säkrare och tryggare ut. I mina ögon var han en av planens bästa mot HIF. Värt att komma ihåg är också att vi här har ytterligare en spelare med värdefull internationell rutin. Även Yotún har varit iväg och landskampat. Han fick tjugo minuter när hans Peru förlorade med 2-1 mot USA i Washington D.C.
Biljetthysteri (NY)
En och en halv timme tog det. Sen var de tilldelade 2100 PSG-biljetterna slut. Själv kom jag till kön ungefär tjugo i nio (kassan öppnade tio) och hade då ett hundratal personer framför mig. De längst fram satt i brassestolar med filt runt benen och såg ut att ha varit där rätt länge redan.
Och det var alltså trycket på bortabiljetterna det. Vi blir många i Paris. Imorgon släpps hemmapaketen till medlemmar. Ska vi gissa på att vi kommer vara några stycken som kommer att tillbringa torsdagslunchtimman i biljettbokandets underbara värld?
Du som finner trygghet och tillfredsställelse i kontinuitet, du som ogärna ser lyckade koncept ändras i onödan - för dig kommer här lite oroande nyheter. Eller rättare sagt, någon nyhet i ordets rätta bemärkelse är det inte. Men när jag i godan ro gladde mig åt att Malmö FF ännu en gång skulle förgylla Paninis årliga Champions League-samlaralbum och försökte göra lite research om när de tänker släppa det i butik - då upptäckte jag att Panini tydligen tappat licensen. Till ett företag som heter Topps.
Vad betyder detta? Blir det bara samlarkort eller även ett stickers-album? Ändras formatet? Prisbild? Hur tänker de kring design? Har Topps ens svensk distribution?
Ja, jag vet inte. Jag känner bara att denna osäkerhet, den hade jag kunnat leva utan. Och att det, som så många gånger förr, återigen är dags att damma av Joseph Hellers visdomsord:
Varje förändring är till det sämre.
