Sex och jävligt offside: Mot 72
Semestertider! Listan tar emellertid inte ledigt. Idag rymmer den både nyförvärv och utlåningar. Och så är det naturligtvis svårt att helt blunda för VM-slutspelet.
Skytteligaledaren (NYGAMMAL)
Guillermo Molins var högvilt i pressen inför säsongen. Historien om hans proffsäventyr återberättades i detalj, och revanschen, med alla de avgörande målen hösten 2013, målades upp gång på gång. Man behövde inte ens knäppa alla knapparna på sin domedagsprofet-mantel för att känna en viss oro över att det blev för myckett. Farhågan löd: kommer inte allt detta strålkastarljus att kosta på ett eller annat sätt? Men snart halva säsongen har spelats, och Molins känns märkligt osliten. Han säger själv att formtoppen inte infunnit sig, och ändå leder han, med yttermittfältet som utgångsposition, den allsvenska skytteligan. Han nämns allt oftare i landslagsdiskussionen – ett sammanhang som, med tanke på landslagets något tveksamma kapacitet just nu, måhända inte är riktigt lika smickrande som det brukar vara. Hursomhelst: Molins har gjort en storstilad vår. Ändå verkar han själv inte helt nöjd. Det inger hopp.
Isaac Kiese Thelin (NY)
Vissa värvningar kommer som blixtar från klara himlar. Isaac Kiese Thelin var en sån. Visst, det var ett namn som kändes igen – jag såg framför mig en gänglig Norrköpingsanfallare, men hade egentligen ingen uppfattning om hans kvaliteter överhuvudtaget. Statistik brukar ju erbjuda en välkommen ledstång för oroliga tankebanor. Fast tittar man bara på siffrorna var det här inte något självklart köp: 12 matcher allsvenska matcher i år, två passningspoäng men inga mål. Ifjol spelade han 25 matcher, varav 16 från start, och gjorde fyra mål och fem passningspoäng. Året dessförrinnan elva matcher och två mål. Men så, hastigt och väldigt lustigt, som om överenskommelsen med Malmö i sig innebar en plötslig hamna-i-protokollet-boost: mål två matcher i rad för U21-landslaget.
Jag hoppas att övergången löser sig redan i sommar. För även om de som finns där framme nu erbjuder tuffast möjliga konkurrens, så behöver vår anfallsbesättning bredden. Och, för den delen, längden.
2,4167 (NY)
Åge Hareide och spelarna har varit överens och självkritiska: nej, det här spelet håller inte i Champions League-kvalet. Och nä, har vi inte ett fruktansvärt flyt med lottningen, lär vi behöva lyfta oss ett par snäpp spelmässigt. Ändå, trots dessa förbehåll och lite smågnisslande missnöje, är ju den allsvenska tabellen sällsamt njutbar läsning. Just nu har vi ett poängsnitt per match på 2,4167. Håller vi det landar vi på 72,5 poäng. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att avrunda ner till 72 och vara nöjd ändå.
Benjamin Fadi (NY)
Werder Bremen sades också jaga hans underskrift, och det surrades rätt rejält runt honom under fjolårets Floridaläger. Benjamin Fadi skrev A-kontrakt med Malmö FF på sin artonårsdag i mars 2013. Det räknades kanske inte med stordåd omedelbart, men nog fanns det förväntningar i luften. Det blev ett par allsvenska inhopp, men inte så mycket mer. I år är han som bekant utlånad till Värnamo. Och där börjar det ljusna. Han har fått mer speltid hos smålänningarna, som ju faktiskt ligger på tredje plats i Superettan. Och målen börjar nu trilla in. Mot Husqvarna i måndags kom hans andra för året. Kontraktet med Malmö FF sträcker sig över 2016.
Våra hörnor. Ett ord: Livsfarliga. (I SANNING NY)
Vi har gnällt och ironiserat över våra ineffektivitet på hörnor. Och visst, såna såna där klockrena hörninspel som kraftfullt och direkt knoppas in, á la Schwarz och Janne Eriksson i EM -92, lyser väl fortfarande med sin frånvaro. Men faktum är att både Pawels kvittering mot AIK och Rosenbergs mål mot Elfsborg, efter Halstis nickpass, var frukten av hörnor. Och de är ju faktiskt våra två senaste mål.
VM-semester (NY)
Jobbets VM-tips har lämnats in. Lunchrummet har den senaste veckan fyllts av tvärsäkra teorier, den ena mer löjeväckande än den andra. Paninialbumet är så gott som fyllt, och de sista bilderna har just beställts från förlaget (vilket i år var osannolikt krångligt, med IBAN-kontonummer och krav på utskrifter av betalningsbekräftelser. Men vad gör man inte för att bli komplett!). VM drar igång imorgon, och det är såklart svårt att värja sig mot - det skänker onekligen en del strålglans åt TV-tablån. Fast det stora datumet under VM-perioden inträffar såklart den 23 juni. Och det är inte för att exempelvis Holland och Chile eller Kroatien och Mexiko möts den dagen. Nej. Det är dagen då vi lottas in i Champions League-kvalet.
Silly season. Spännande grejer. Men är då glaset att betrakta som halvtomt eller halvfullt? Jag citerar vår tids främste sanningssägare, serieförfattaren Martin Kellerman: ”har du inget negativt att säga, så säg inget alls”. Jag vill alltsåledes påstå att Silly Season oroar. Visst, vi har Kiese Thelin på ingång och det ryktas om Abdulrahman Khalili. Samtidigt kan Thern vara på väg bort, Miiko Albornoz har dragit åt sig blickar och vi vet redan att Pontus försvinner. Och Mahmut Özen har förstås några mindre lyckade månader bakom sig, men i och med hans utlåning skulle vi, om Miiko blir såld, bara ha två renodlade ytterbackar kvar i truppen.
Ovisshet måste förstås inte ända i förskräckelse. Det kan bli solsken, breda leenden, förlängda kontrakt och ett par nya spetsvärvningar. Men just nu känns det rätt jobbigt. Man kan bara hoppas på att de där ässen man hoppas på/drömmer om/räknar med verkligen ramlar ur Daniel Anderssons rockärmar.
