Sex och jävligt offside: Nu går vi för guld, pågar!
Det säkraste vårtecknet av de alla har passerat: Allsvenskan är igång! Veckans lista ser såväl tillbaka på premiären som fram emot kvällens match.
Malmö FF (NY)
Vinnare och serieledare. Seger mot regerande mästarna och publikfest. Veckans listetta motiverar egentligen sig själv.
Ändå känns det som att det har gnällts en del i veckan. På sponsorblaffor. På enskilda spelare. På spelet. Det säger en del om var kravbilden på vårt lag ligger och den ligger såklart där med all rätta. Om detta inte var tydligt nog på förhand, talade ”Nu går vi för guld, pågar!”-banderollen på nedre Östra i lördags sitt tydliga språk.
En av trettio matcher är avklarade – nu går vi för guld, pågar!
Premiär (1)
Fint väder, gott om folk på matchen och vinst mot de regerande mästarna – premiären mot Norrköping var på många sätt en optimal sådan. Premiärer kan som vi alla vet se väldigt olika ut, inte minst förutsättningsmässigt (fint beskrivet av förra månadens paneldeltagare här bland annat), men det här måste ha varit en av de finaste de senaste tio åren.
Majoriteten av de konstgräslag vi möter på Stadion tenderar att krokna efterhand, vilket Norrköping också gjorde. Däremot skickade deras första halvlek signaler om att de blir farliga även denna säsong och för min del får Peking gärna komma tvåa i år. Fin publik, bra spelare och en hel del sympatiska representanter.
Kort och gott: Tack för en fin premiär, IFK Norrköping!
Markus Rosenberg (NY)
Det går inte en vecka utan att Markus Rosenberg företag på planen är en riksangelägenhet numera. Denna gång stod han i centrum efter att ha varit involverad i två straffsituationen; en åt vardera håll. Hur det kan betraktas som Markus Rosenbergs ansvar huruvida Stefan Johannesson väljer att utdöma straffar eller ej övergår visserligen mitt förstånd, men vid det här laget skulle det heller inte vara förvånande om det i Göteborgs- och Solnatrakten snart börjar spekuleras i om inte Markus också har ett finger med i Panama Papers-skandalen.
Viktigare är dock att Markus Rosenberg i vanlig ordning var bland de bästa på plan i lördags. Förspelet till AC:s kvittering var så vackert att jag i mina glädjeyttringar lyckades bli av med mina solglasögon.
Erdal Rakip (NY)
Man gläds alltid lite extra när det går bra för våra egna killar. Erdal är en sådan och bevisade i lördags återigen att han egentligen är alldeles för bra för att sitta på en allsvensk bänk. Prestationen vid 3-1-målet höll faktiskt yttersta internationella klass, utan att överdriva. Stod överlag för ett piggt inhopp. Som vanligt.
Hade jag hetat Oscar Lewicki hade jag nog börjat känna flåset i nacken ordentligt
.
Hade jag hetat Allan Kuhn hade jag ännu tydligare satsat på Erdal som en bärande spelare. Han är såpass bra.
Får chansen från start ikväll. Jag tror han tar den.
Pawel Cibicki (NY)
En annan av våra hemvävda favoriter som det går bra för. Pawel gjorde matchens enda mål när Jönköping oväntat enkelt avfärdade Kalmar i deras premiär. Han verkar få gott om förtroende i J Södra och har även gjort en del baljor under vårvintern. Såklart väldigt kul för Pawel som vi önskar all lycka; förhoppningsvis innebär en lyckad sejour i Småland att vi får hem en bättre spelare till nästa säsong.
Lär starta matchen ikväll och just där och då får han emellertid gärna göra en slät figur, för att på nytt blomsta i nästa omgång.
Mötet mellan favorit-Erdal och favorit-Pawel beskrivs förresten med följande ord av Twittersignaturen @emilhsvensson: ”Erdal punktmarkerar Pawel. Innebär det att vi äntligen får svar på vad som händer när en oemotståndlig kraft möter ett oflyttbart objekt?”. En talande och relevant fråga, kan jag tycka.
Offside (NY)
Visserligen sen på bollen (skyller på prioriteringsordningar och långsamt läsande), men Offsides senast nummer med fokus på Allsvenskan är lysande. Oskar Månssons granskning av nedlagda polisutredningar gällande supportervåld har med rätta tidigare lyfts upp, men Anders Bengtssons jobb om Östersund håller precis lika hög klass. Såhär i ÖFK-hyllningstider presenterar reportaget en något mer kritiskt vinkel på framgångssagan.
Dessutom bjuder de även på en trevlig intervju med Allan Kuhn. Bara en sådan sak.
Offside placerar sig långt ifrån en offsideplats på veckans lista (förlåt…).
Usch, som ett mörkt moln på en annars vackert himmelsblå sky gör hela kontraktssituationen gällande Guille sig hela tiden påmind. Det har gått så pass långt att jag snart inte ens förmår mig glädjas över att se honom spela, utan tänker då istället att det kan vara för en av de sista gångerna och blir då lite knäckt.
Vem som är boven (det är Hasan Cetinkaya) och vem som bär ansvaret för att situationen ser ut som den gör (det gör Hasan Cetinkaya) bekommer mig inte ens längre. Jag bryr mig inte.
Se bara till att lösa det så att vi kan gå vidare.
