Sex och jävligt offside: Nu skall cupajäveln hem!
Veckans lista tar avstamp i den ljuvliga segern mot Göteborg och de många positiva och enstaka negativa besked den gav.
Cupavancemang (2)
Hur skulle en rivalseger i en cupkvartsfinal undgå att komma etta på listan? Malmö gjorde en dålig andra halvlek men vann trots såväl nerver som mittfältsturbulens matchen komfortabelt (bortsett från ett friläge från Tobias Hysén) och rättvist. Som det verkar har spelarna dessutom hunnit slicka såväl sår och som ömmande ljumskar under veckan och bör vara redo att resa till Östersund redo att visa var skåpet skall stå. Nu skall cupajäveln hem.
Cupen (NY)
När jag ser tillbaka på cupspelen innan omläggningen till gruppspel får jag verkligen anstränga mig för att komma ihåg några riktigt minnesvärda. Nej, snarare är det kuriositeterna som jag minns. Som den sorgligt bortglömda bortamatchen mot Skrea 2000 när Jonnie Fedel lyckades med konststycket att slå en utspark rakt i gapet på en motståndare och samtidigt skada sig. Och därefter skällde ut Kenneth Gustafsson som naturligtvis borde ha förutsett det inträffade. Så känns det verkligen inte nu. I den mån IP kan koka så kokade den i lördag, spelarna var fyllda med adrenalin och det tjafsades i media efteråt. Det nya cupformatet är faktiskt en så bra idé att jag misstänker att ingen på förbundet hade något med idén att göra utan istället stred kraftigt mot dess införande.
Ytterbacksbredden (NY)
Jämfört med övriga värvningar den här vintern måste jag säga att Egzon Binaku smugit lite under radarn för mig. I motsats till både Bachirou, Larsson och Rieks har han givit ett lite mer försiktigt och mindre självklart intryck på både träningar och match. Därför var det för mig extra roligt att se vilken kompetent spelare han är mot IFK Göteborg. Safari saknades faktiskt inte alls. På andra kanten har Andreas Vindheim tagit plats före januaris stora utropstecken Eric Larsson och bidragit såväl offensivt som defensivt. Bland annat med rejält slipade inlägg. Härligt att se bredden på dessa livsviktiga positioner.
Anfallsbredden (2)
Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att det här är den bästa anfallsbesättningen vi har haft sedan Ijeh och Skoogs dagar. Kanske skulle man kunna argumentera för Molins och Rosenberg eller möjligen Junior och Johansson, men att ha hela tre spelare av så god kvalitet är verkligen en ynnest. Och särskilt kul tycker jag att det är med Jeremjeff. I tuff konkurrens har Kungsbackas Olivier Giroud tagit stora spelmässiga kliv och dessutom inkorporerat sin egen variant av härlig malmöitisk tuffhet och självsäkerhet både på och utanför plan. En stjärna bör givetvis brinna i mer än några cupmatcher för att kunna anses som tänd, men Jeremejeff har alla förutsättningar att bli en av våra bästa spelare i år.
En isländsk högerfot (NY)
Magnus Wolff Eikrem, Yoshimar Yotún, Anders Christiansen. Där är topp tre-listan över vilka spelare i Malmö FF årgång 2017 som hade bäst tillslag på liggande boll. Fasta situationer har under de senaste åren varit en källa till många viktiga mål och att återgå till tiden då spelare som Erik Friberg och Simon Kroon stod för hörnor och frisparkar hade känts trist. Väl då att det längst ut på Arnór Ingvi Traustassons högerben sitter en fot av hög kvalitet. Vilket inte minst visade sig vid lördagens 1-0-mål. Viktigt besked inför säsongen.
Vårkänslor(NY)
I måndags sjöng en koltrast när jag vandrade mot morgonbussen, snön har börjat smälta och Champions League går snart in i kvartsfinalerna. Kort sagt, det är vår och den allsvenska premiären rycker allt nämre. För er som inte köpt biljetter till Elfsborg ude gör man det här: http://elfsborg.ebiljett.nu/Home/Tickets/214/false
Det har tjatats till leda om just innermittfältets sårbarhet och redan i vår första tuffa match visade det sig stämma. Trots att truppen firar triumfer på de flesta positioner går det inte att komma ifrån att vi fick slänga in en ytterback som innermittfältare mitt i brinnande cupmatch mot våra största rivaler. Och detta efter blott två skador.
Eric Larsson är givetvis en bra fotbollsspelare, men vårt spelsystem bygger på att vi maler ner våra motståndare under 90 minuter och för att maskineriet skall fungera krävs vana och dominanta centrala mittfältare. Jag tror inte att det var en slump att andra halvlek var så mycket sämre än den första och skall vi vinna en spetsad serie kan det inte se ut så.
Jag förstår att såväl problemen med sommarens mittfältsvärvningar som Anders Christiansens hastiga flytt har varit svåra att planera för, men nu när det är som det är borde vi verkligen ha skaffat en etablerad spelare till på den positionen. Det var Göteborgsmatchen ett otvetydigt kvitto på och vi får hoppas att fotbollsgudarna håller Oscar Lewicki och Foaud Bachirou hela och ovarnade.
Framåt Malmö!
